Opinion

Ökad styrning ska ge flexibel utbildning

STOCKHOLM 20200608Utbildningsminister Anna Ekström (S) tar emot utredningen om planering och dimensionering av gymnasial utbildning under en pressträff i Rosenbad.Foto: Jessica Gow / TT kod 10070
Foto: Jessica Gow/TT
Opinion
Opinion

Ska nästa politiska bråk handla om gymnasie- och vuxenutbildningen? Nu lämnas i alla fall ”utredningen för planering och dimensionering av komvux och gymnasieskola” över från utredaren Lars Stjernkvist till regeringen. I en debattartikel där Stjernkvist presenterar förslagen tar han själv höjd för att flera av förslagen kan vara politiska känsliga.

Det som framkommer i debattartikeln borde inte vara så känsligt; det skulle i så fall vara att utredaren förordar ökad statlig styrning och att det ska gälla även fristående skolor. Stjernkvist lyfter fram att arbetsmarknadens behov måste få styra mer än de hittills har gjort. Det kan drabba de unga som drömmer om helt andra jobb än vad arbetsmarknaden kräver. Man får utgå från att denna styrning tar hänsyn också till framtida behov och inte omfattar det man bara kan se något år framåt.

Coronakrisen har gett det positiva att det skapar uppmärksamhet och intresse åt vård- och omsorgssektorn som inte varit så lockande för ungdomar de senaste åren. Det finns också andra yrken, inte minst hantverksyrken och andra tekniska yrken som behöver öka sin status och locka fler unga.

Stjernkvist ser att gymnasieskolor idag konkurrerar om eleverna och det innebär en ineffektiv användning av samhällets resurser. Genom mer samverkan mellan kommuner och andra huvudmän kan det bli bättre både för eleverna och huvudmännen. Idag begränsar till exempel många kommuner sina komvuxelever eftersom de bara erbjuder vissa sorters utbildningar. Genom samverkan med grannkommunerna kan eleverna få fler utbildningar att välja bland.

Intentionerna och slutsatserna i utredningen är rimliga, och det är viktigt att de vackra orden också kan bli verklighet. Förutom att ge unga människor bättre möjligheter att etablera sig på arbetsmarknaden är det minst lika viktigt att underlätta för vuxna att byta karriär och hitta den utbildning som kan bidra till det. Ökad statlig styrning kan vara det som utredningen faller på, då erfarenheterna av staten inte är så goda inom flera andra sektorer.

Opinion

Kollektivtrafiken ska vara trygg

org-5aec5e55-522e-467c-9370-a8da448acbe7.jpg
Opinion
Opinion

Tycker du att det är tryggt att resa i den skånska kollektivtrafiken?

Det tycker vi att alla ska känna. För ska fler kunna välja att ta tåget eller bussen är det viktigt att vi jobbar för att öka tryggheten. Personer ska inte behöva välja bort kollektivtrafiken för att de inte känner sig trygga. Därför är det viktigt för oss i Centerpartiet att vi kan öka tryggheten för alla som åker med Skånetrafiken, oavsett vart i Skåne resan äger rum eller med vilket av de olika transportmedel den sker med.

Centerpartiet lyfte trygghetsfrågan högt i valrörelsen och nu kan vi se flera av de konkreta förslag vi lade då bli verkstad. Tre viktiga exempel är:

1. Flexibla nattstopp - en trygghetsreform för våra resenärer på nätterna men också ett sätt att tänka utanför boxen kring de traditionella hållplatserna. Rent konkret innebär det att man som resenär kan få möjlighet att stiga av på andra platser än vid de ordinarie hållplatserna, förutsatt att det är trafiksäkert att stanna där. Just nu pågår pilotprojekt på två platser i Skåne, med en trolig utvidgning till fler platser. Sedan ska försöksverksamheten utvärderas för att förhoppningsvis resultera i att vi kan rulla ut flexibla nattstopp runt om i regionen.

2. Trygghetsnummer – är ett särskilt prioriterat telefonnummer som man kan ringa om man känner sig otrygg eller upptäcker skadegörelse. Detta är en viktig trygghetsreform som gör att resenärerna kan få hjälp eller stöd i en situation som inte är akut och kräver kontakt med 112. Dessutom kan det kännas som en trygghet i sig att veta inför en resa att det finns ett nummer som man kan ringa om något skulle kännas otryggt. Senast den 1 november i år ska detta nummer införas som en försöksverksamhet och kommer att vara tillgängligt dygnet runt där de som svarar är särskilt utbildade.

3. Punktlighet – en annan viktig trygghetsfaktor handlar kanske inte så mycket om den faktiska tryggheten utan snarare om den upplevda tryggheten av att komma fram i tid dit man ska. Det finns inget som är mer stressande än att det tåg eller den buss man ska ta är försenad och att man därför riskerar att missa sin anslutning eller att kommer försent till det där viktiga tillfället man är på väg till. Den som väljer att åka kollektivt ska veta att man kommer fram på utsatt tid, oavsett var i Skåne man befinner sig. För att uppnå det har flera åtgärder vidtagits sedan vi tillsammans med övriga allianspartier tog över styret för Region Skåne.

Vi är glada för de satsningar som nu sker för att öka tryggheten för resenärerna. En trygg kollektivtrafik för Skåne framåt.

Lars Hansson (C)

Förste vice ordförande i kollektivtrafiknämnden

Charlotte Bossen (C)

Ledamot i regionfullmäktige

Hanna Ershytt (C)

Ersättare i regionfullmäktige

Opinion

Vårdskulden kommer att ta tid att beta av

Opinion
Opinion

Över 5 000 svenskar har dött av covid19 och cirka 75 000 har konstaterats vara sjuka under den här våren.

Men många andra har drabbats av följderna av pandemin. I nästan alla regioner har såväl mammografi som tarm- och livmoderhalsscreening ställts in eller skjutits upp av oro för att sprida smitta eller för att resurserna använts till coronaberedskapen. Många som misstänker att de har fått cancer har av liknande skäl avstått från att söka vård.

Samtidigt har planerade operationer i stor utsträckning ställts in eller skjutits på en oviss framtid, sedan de första signalerna hördes om att coronasmittan kommit till Sverige. Det har drabbat tusentals människor med olika typer av smärta och andra problem.

En missad eller försenad cancerdiagnos kan vara livshotande, eftersom tidig diagnos och behandling ofta är avgörande för möjligheten att bota cancern.

En inställd eller uppskjuten höftoperation är i allmänhet inte livsfarlig, men begränsad rörlighet och ständig smärta liksom den ovisshet en inställd operation medför begränsar möjligheterna till ett fullvärdigt liv på ett allvarligt sätt.

När nu pandemin ser ut att klinga av, när antalet nya smittade och framförallt svårt sjuka minskar, måste sjukvårdens ordinarie verksamhet prioriteras på nytt, trots att personalen redan är hårt ansträngd. En vårdskuld har byggts upp under de fyra månader som pandemin rasat, som kommer att ta tid att beta av. Men det måste göras, och resurser måste avsättas. Det är lika viktigt som kampen mot coronasmittan.

Yngve Sunesson

Opinion

Landsbygdspolitik behövs

Landsbygden är inte bara jordbruk så en bred politik behövs.
Foto: Patric Berg
Opinion
Opinion

Det finns en klyfta mellan landsbygd och stad, anser 94 procent av svenska folket enligt en Novusundersökning som organisationen Hela Sverige ska leva lät göra förra året. Två tredjedelar anser att klyftan blivit större de senaste fem åren.

För över tre år sedan lade en parlamentarisk utredning om landsbygdens villkor fram ett enigt betänkande med 75 olika förslag. De flesta remissvar var positiva. Trots den breda enigheten är det bara tre som förverkligats på de här tre åren. Ett trettiotal är delvis genomförda, exempelvis genom att utredningar tillsatts, men med mer än hälften av förslagen har ingenting alls hänt. Det är för dåligt, även om en segdragen regeringsbildning och coronapandemin bromsat upp regeringens arbete.

På det kanske viktigaste området, digital infrastruktur, har en del hänt men målet, att alla i hela landet ska ha tillgång till digital infrastruktur med överföringskapacitet med minst 100Mbit/s senast 2025, är långt borta. Flera konkreta förslag för att nå målet har inte genomförts.

De viktiga förslagen om sänkta arbetsgivaravgifter och avskrivning av studielån i norra Sveriges inland, har inte genomförts. Utredningar om lättnader i strandskyddet och att göra det lättare att få lån för att bygga på landsbygden kan möjligen leda till resultat senare, tack vare januariavtalet.

Den statliga närvaron på landsbygden har försämrats under många år. Något trendbrott, som efterlystes av landsbygdskommittén, syns inte. Inga nya statliga verk har placerats utanför storstäderna och någon stor omlokalisering har inte gjorts.

Så landsbygden, genom Hela Sverige ska leva, har fog för sin besvikelse. Ska Sverige ha livskraftiga landsbygder över hela landet, vilket alla partier i ord säger sig vilja, måste regeringen sätta in resurser för att genomföra de 75 punkterna som partierna var eniga om för tre år sedan.

Sverige är fattigare utan en levande landsbygd även bortom pendlingsavstånd till de stora orterna. Det är bråttom, Jennie Nilsson och Magdalena Andersson!

Yngve Sunesson

Opinion

Fjällvägar förstör stora naturvärden

Trollstigen, en klassisk norsk serpentinväg i de norska fjällen, som lockar många bil- och mc-turister.
Foto: Berit Roald
Opinion
Opinion

För andra gången, efter vad jag kan minnas, anför Lars J Eriksson den “initierade” åsikten att det behövs fler vägar i svenska fjällen (SkD 2 juli). Eriksson har tydligen inte lyckats ta sig till några svenska fjäll på grund av att det skulle saknas vägar – till skillnad från Norge. Men det stämmer inte: det går vägar fram till flera platser i den svenska fjällvärlden, som till exempel till Storulvån i Jämtland och till Abisko och Nikkaluokta i Norrbotten.

Vad kan då tänkas hålla Eriksson borta från de svenska fjällen, trots de möjligheter som redan finns för bilburen turism? Han tycks efterfråga möjligheten att kunna stanna med sin bil vid foten av fjälltopparna. Detta är möjligt både i Abisko och i Storulvån. I det förra fallet finns till och med en linbana upp till en närbelägen fjälltopp.

Men kanske är det trots allt inte det aktuella vägnätet som vållar hans bekymmer, delvis eftersom han inte tycks känna till det. Framför allt tycks ju Erikson hägra efter att kunna parkera vid ”foten av Kebnekaise”. Exakt var denna hypotetiska parkeringsyta skulle kunna vara geografiskt belägen är oklart. Kebnekaise åsyftar två toppar i ett synnerligen otillgängligt fjällmassiv med ett gytter av toppar och glaciärer – den enda riktigt högalpina miljö vi har i Sverige. ”Bergets fot” framstår som ett meningslöst begrepp i detta sammanhang.

Kanske är det Kebnekaise fjällstation, som Erikson vill kunna köra fram till. Vad skulle vara vunnet med detta? Toppen på Kebnekaise är inte synlig från fjällstationen, och inte heller ligger den vid bergets fot. Det är tvunget att vandra ett gott stycke därifrån och upp på en annan bergstopp i relativt svår terräng bara för att få en bra vy av den snöklädda toppen. Den är då ändå dryga halvmilen borta och till stora delar skymd av andra toppar.

Om man leker med tanken om en väg fram till Kebnekaise fjällstation måste man samtidigt beakta att det skulle förstöra stora naturvärden. Framför allt skulle det fantastiska inlandsdeltat för vattendraget Laddjujohka gå förlorat. Är en väg verkligen värd det priset? Detta kan ställas mot att det går helikopterturer fram till Kebnekaise fjällstation. Så Erikson kan i dagsläget köra sin bil ända fram till Nikkaluokta och sedan flyga de sista två milen på cirka tio minuter.

Men kanske skulle inte ens en väg fram till fjällstationen vara tillräcklig för Erikson, som ju vill parkera vid foten av fjället. Kebnekaises fot i en framkrystad mening skulle kunna vara den dalgång som är närmast toppen: den så kallade Kaffedalen. Detta är en smal dalgång på 1500 meters höjd, ofta snöfylld till långt in på sommaren, och väldigt otillgänglig. En bilväg upp i denna dalgång skulle innebära enorma ingrepp i landskapet och för all framtid förstöra det som lockar många människor till fjällen: i stort sett orörd natur. Även rennäringen i området skulle störas. Och från dalgången ser man ändå inte ens toppen på berget. Visionen om att få parkera sin bil vid foten av Kebnekaise och njuta av vyn saknar därför verklighetskontakt.

Eriksson vill ha vad han kallar allemanstillgänglig natur, och med det avses bland annat rätten till bilism till foten av bergstoppar i Kebnekaisemassivet. En paradox är att de eftersökta naturvärdena måste destrueras för att nå det målet.

Johan Modée

Universitetslektor i internationella relationer och mänskliga rättigheter, Malmö universitet.

Svar direkt:

Svar direkt: Det skall erkännas att jag aldrig varit i den svenska fjällvärlden och några strapatsrika promenader i fjällvärlden under rätt primitiva förhållanden har aldrig lockat mig. Däremot älskar jag de norska fjällen, alperna i Tyskland, Österrike och Schweiz som jag sedan barnsben kunnat besöka tack vare bilismen och att länderna medvetet satsat på att locka bilturister. Vi är en ganska stor grupp människor som älskar att turista via våra bilar, husbilar eller motorcyklar. Vi gör det för att vi tycker om själva körningen men också naturscenerierna. Dessutom har jag svårt se någon stark motsättning mellan denna form av turism och naturvärdena, de samexisterar utmärkt och skulle göra det i synnerhet i ett land som Sverige med oändliga fria vidder.

Norge och alpländerna var tidigt medvetna om vilken magnet deras fjälltrakter utgjorde och byggde därför inte bara nyttovägar över bergen utan rena turistvägar. Ett känt norsk exempel är t.ex vägen upp till Dalsnibba med fantastisk utsikt över Geirangerfjorden eller två turistvägar som tar en till fina utsiktsplatser vid Österrikiska Grossglockner. Se gärna denna länk. https://www.grossglockner.at/gg/en/indexEn svensk satsning på en eller ett par riktiga fjällvägar upp till toppen skulle kunna uppgradera vårt land som turistland. Jag angav Kebnekaise för att det är det mest välkända fjället men det finns gott om andra fjäll i norra Sverige som skulle kunna vara lämpliga att exploatera för bilturismen.

Lars J Eriksson

Opinion

En ambassadör ska ha ett brett uppdrag

Opinion
Opinion

Sveriges ambassadör i Kina organiserade ett möte i Stockholm med ett par kinesiska affärsmän och den fängslade författaren och förläggaren Gui Minhais dotter Angela Gui i syfte att försöka få honom fri. Hon sparkades som ambassadör och åtalades för att ”egenmäktighet vid förhandling med främmande makt”, ett brott som aldrig tidigare behandlats i svensk domstol.

Men ambassadören frikänns helt. En ambassadör har ett vitt uppdrag att företräda Sverige, och någon förhandling förekom inte, förklarar domstolen.

Det är bra att det kommer ett tydligt utslag. Andra tidigare ambassadörer har uttryckt oro för att en fällande dom skulle begränsa möjligheterna för svenska ambassadörer att agera okonventionellt när det kan vara nödvändigt. Det är viktigt att en ambassadör har stor frihet att agera efter eget omdöme när omständigheterna kräver det.

Samtidigt finns det anledning att rikta kritik mot ambassadören för arrangerandet av mötet. Det var naivt att tro att de båda affärsmännen inte agerade på uppdrag av eller åtminstone i samförstånd med regimen för att stoppa protesterna mot fängslandet av Gui Minhai. Mötet satte också Angela Gui i en utsatt position, där ambassadören inte stöttade henne tillräckligt.

Den här lagparagrafen ska inte begränsa ambassadörers arbetsmöjligheter. Därför var den friande domen välkommen.

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

Spincasino.se

Sverige agerar annorlunda än omvärlden i corona-tider!

Spincasino.se Många delar av världen står och gapar över hur få åtgärder vi i Sverige har gjort i jämförelse med omvärlden när det kommer till covid-19 pandemin. Många länder har undrat om Sverige är ute efter att göra sig av med sina egna invånare och att vi kan klassas som ansvarslösa. Trots detta så fortsätter vi svenskar att ta det relativt lugnt och de allra flesta tycker inte att det är kul och vill helst att allt ska bli som vanligt, men alla hjälps åt och gör det bästa av situationen.

Svenskarna tycks lita på sina medmänniskor

Vad beror lugnet vi bär på egentligen, när resten av jorden skakar av rädsla? En teori kan vara att vi i Sverige är väldigt solidariska och hjälps åt när det gäller och har tillit till varandra. Vi har dessutom levt väldigt bra så alla generationer som lever idag har varit fria från krig och fattigdom. Länder som har misär nära i sina minnen tenderar att reagera starkare i krissituationer, vilket inte alls är konstigt.

Vi svenskar litar på att de som är sjuka håller sig hemma och gör även detsamma själva om vi har symptom. Vi hjälper våra familjemedlemmar att handla om de är sjuka och luft-kramas från 2 meters avstånd för att inte råka smitta varandra även då vi inte ens har symtom själva, bara för att vi vill skydda våra älskade familjemedlemmar i riskgrupperna. Vissa tanter sitter i dörröppningarna i hyreshusen och stickar tillsammans. Mormödrar skickar brev till sina barnbarn som barnen får svara på i väntan på att snart återförenas igen. Det är något väldigt älskvärt över vår tillit till varandra och vår tro på att “allting ordnar sig alltid” är stark även i svårare tider!

Saker att göra under karantän:

1. Lär dig något nytt - Varför inte använda tiden till något vettigt och googla eller youtuba jordens historia eller deep-diva i något som du vill lära dig mer om som t.ex matlagning, odling, pyramiderna i Egypten, kvantfysik - ja bara fantasin sätter gränser.

2. Spela spel - Varför inte ta fram gamla sällskapsspel eller spelen du spelade när du var liten? Kanske har du ett super Nintendo som ligger och skräpar och är laddad för lite Mario? Eller spela något från datorn eller satsa på att snurra några spins online.

3. Meditera - stäng av ljuden och låt ditt sinne vila, sätt dig ner, gärna i soluppgången och lyssna på ljudet från naturen. Kanske kan du höra fåglarna kvittra, en bäck som porlar. Sätt dig i stillheten och var mottaglig en stund och låt dig själv slappna av i både knopp och kropp.

4. Skaffa en ny hobby - Släpp Netflix för en stund, varför inte skaffa en ny hobby där du kan uttrycka dig? Det kan vara allt från sång, dans, konst, matlagning, sy, skapa smycken etc. Att skapa gör oss lyckliga!

5. Plantera blommor - Det är äntligen vår och det är dags att förodla alla grönsaker och örter inför sommaren. Eller varför inte plantera om och ta sticklingar på redan existerande växter i hemmet? Att sätta händerna i jord har vetenskapligt visat sig vara lugnande och helande för oss - vad väntar du på? Back to nature!

Opinion

Efter Hongkong Taiwan?

Kinas diktator Xi Jinping. Foto: TT
Opinion
Opinion

Demokratin i Hongkong, som utlovades få finnas kvar efter att Kina tog över regionen från Storbritannien 1997, är upphävd. När det kinesiska kommunistpartiet bestämde sig för att tvinga igenom en säkerhetslag för Hongkong, vilken innebär att samma rigorösa regler mot protester och krav på demokrati gäller där som i resten av Kina, innebar det dödsstöten för det system för ett land-två system som utlovades 1997.

Nu kan alla protester klassas som terrorism och leda till långa fängelsestraff, troligen i Kina istället för i Hongkong. Det är inte märkligt att ledande oppositionella raderat sina inlägg på sociala medier och hoppat av politiska uppdrag.

De internationella protesterna har varit lama hittills, även om Storbritannien invänt mot att Kina nu bryter mot övergångsavtalet. Kinas ekonomiska makt runt om i världen är så stor numera att många länder hellre håller diktatorn Xi Jinping om ryggen än höjer rösten för demokrati.

Frågan är vad Xi planerar för Taiwan, som också anses vara en del av Kina som på sikt måste underordna sig Peking. Taiwan erkänns inte som egen stat av mer än ett fåtal länder i världen och får inte vara medlem i FN. När en mer liberal och självständig president valdes i Taipeh var reaktionerna från Peking hårda. Kina har militärt rustat upp i havet mellan Kina och Taiwan.

Det gäller också i Sydkinesiska sjön, där Filippinerna och Vietnam, och kanske fler länder, har rättsligt motiverade krav på territorialvatten men där Kina militärt hävdar sin övermakt. Bland annat har konstgjorda öar med militära installationer byggts där.

Den senaste veckan har kinesiska militärövningar pågått där och USA har som markering skickat två (!) hangarfartyg till området. Upptrappningen är oroande, men samtidigt vore det orimligt att acceptera de kinesiska maktanspråken i strid med internationell rätt.

Kinas militaristiska och auktoritära maktanspråk måste bemötas av världen och Taiwans rätt att själv bestämma sin framtid måste värnas.

Yngve Sunesson

Opinion

Hoppingivande besked Dawit Isaak lever

Dawit Isaak.
Foto: Kalle Ahlsén/Scanpix
Opinion
Ledare

Måndagens Sommarprogram i P1 hölls av Betlehem Isaak, dotter till den fängslade svenskeritreanske journalisten och författaren Dawit Isaak. I programmets slutminuter gav hon det besked som många hoppats på. Dawit Isaak lever!

Beskedet hade läckt ut i helgen, men det var ändå en speciell känsla att höra Dawits dotter förklara att hon var helt säker på det. Det innebär att det finns hopp om att den sedan nästan 19 år fängslade journalisten någon gång ska friges.

Han har inte fått någon rättegång och länge har det varit okänt var den auktoritära eritreanska regimen håller honom fången. Tio av de femton journalister och oppositionspolitiker som fängslades samtidigt med Isaak har dött under fångenskapen.

Betlehem Isaak förklarade sig nöjd med den tysta diplomati som det svenska utrikesdepartementet bedrivit. Det var också gott att höra, eftersom det alltid är svårt att veta om tillräckligt görs när resultaten låter vänta på sig.

Eritreas diktator Isaias Afwerki har alltid under de 19 åren officiellt avvisat alla svenska försök att påverka processen, så vad han gör när beskedet att Dawit Isaak är vid liv blivit offentligt är svårt att bedöma. I bästa fall tyder det på att en frigivning eller åtminstone en rättegång kan tänkas.

Det är åtminstone den enda rimliga avslutningen på den långa tid som Dawit Isaak suttit fängslad av den enda anledningen att han i sin tidning publicerat ett upprop för demokrati i Eritrea.

Opinion

Risk för svält i pandemins spår

Opinion
Opinion

Ytterligare 122 miljoner människor kan hamna på gränsen till svält i år på grund av pandemins sociala och ekonomiska effekter. Den slutsatsen drar hjälporganisationen Oxfam efter att ha studerat utvecklingen i några av de mest hungerdrabbade platserna i världen. Det innebär att fler kan dö av brist på mat än av coronasmittan, om inte de mest utsatta får mer effektiv hjälp med att försörja sig.

Det är inte bara redan svältdrabbade länder som Sydsudan, Jemen och Venezuela som drabbas hårt av pandemins effekter. Även i medelinkomstländer som Indien, Brasilien och Sydafrika drabbas stora grupper fattiga av att bli av med sina inkomster och därmed hotas av att bli utan mat.

När samhällen stänger ned, resor förbjuds och pengar från migranter i andra länder inte längre kommer därför att deras jobb försvunnit drabbas de fattigaste mycket hårt.

När Indien över en natt stängde landet innebar det att alla lågbetalda daglönare blev av med jobben och måste försöka ta sig den långa vägen hem, utan att några kollektiva transporter gick. Det ledde till svåra umbäranden och kanske att smittan spreds snabbare.

I Sydafrikas kåkstäder innebär nedstängningen att människor tvingas leva nära varandra hela dagarna med små möjligheter att hålla distans eller sköta hygienen.

För att undvika att pandemin leder till än större mänskligt lidande genom brist på mat måste hjälp till de fattigaste organiseras bättre - till länder och inom länder.

NÄSTA ARTIKEL