Natt, ett hus, en källare, en hemlig lucka, en underjordisk gång, en fälla med rakbladsvassa knivar och så en bedragare. Den börjar i högt tempo Arne Dahls Friheten (Albert Bonniers förlag), den fjärde boken om de före detta poliserna Sam Berger och Molly Blom.
Men så stannar den upp en stund, i Sam Bergers trista arbetssituation som privatspanare och hans än mer trista privata situation som avståndspappa till tvillingar och utan en aning om var hans stora kärlek Molly Blom och deras troligen än så länge ofödda barn befinner sig.
Och han är så bra på det här Arne Dahl - på att blanda rafflande action med att gå in i människors mörkaste och gråaste skrymslen av sorg, ensamhet och vilsenhet.
Relevant i coronatider
För att få hjälp ur sin vilsenhet får Sam Berger kontakt med terapeuten Rita Ohlén. Och här tar historien ny sats och kastar oss in i huvudberättelsen. Rita Ohléns klient Nadja kidnappas och Sam Berger har tre dygn på sig att hitta henne innan hon dör. Som vanligt väver Arne Dahl en stor och komplex historia kring Bergers uppdrag. Här finns kopplingar till trafficking, till ryska maffian och inte minst till privata städ- och vårdbolag där svarta pengar göms och vinster görs till vilket pris som helst.
Det är en mörk samhällsbild som målas upp vid sidan om kampen-mot-klockan-jakten och en bild som känns otäckt relevant i coronatider när konsekvenserna av att ha sparat bort så mycket av vård och omsorg för bland annat vinsters skull blir extra tydliga.
Naturligtvis dyker Molly Blom och en ganska nyfödd baby också upp så småningom liksom Bergers vän kriminalkommissarie Desiré Rosenkvist. Det är en serie att känna sig hemma i för den som följt den sedan starten med Utmarker 2016. Samtidigt är det aldrig för mycket hemma. Personer vi tror oss känna visar oväntade sidor, det finns alltid nya historier att knyta till deras personliga och nya mörka hörn av samhället att utforska. Och naturligtvis kan Dahl få ett ord som Friheten att innehålla mycket mer än bara det vackra.
Allt finns där
Friheten är mörk, brutal och kanske också den blodigaste bok Arne Dahl skrivit hittills. Samtidigt kontrasteras mörkret och våldet som sagt av djupdykningarna i det privata och inte minst av Dahls språk och litterära lekar som som vanligt gör läsningen till en extra njutning.
Å ena sidan vill man skynda fram i handlingen för att nå upplösningen, å andra sidan vill man stanna kvar i meningar, miljöbeskrivningar, känslostämningar, ironiska slängar och humorglimtar. Allt finns där.
Och utan att avslöja för mycket är jag helt övertygad om att Sam Berger och Molly Blom snart är tillbaka. Frågan är om det då blir ännu mörkare? I vilket fall som helst vill jag följa med in i det mörkret.
Spårlöst försvunnen
Om Arne Dahl med sina totalt 19 kriminalromaner tillhör toppskiktet av den svenska deckargenren är duon Peter Mohlin och Peter Nyström, journalist respektive dramatiker och regissör, ett oskrivet kort där. Oskrivet men lovande kan jag konstatera efter att ha läst deras debut Det sista livet (Norstedts).
Här lyckas de på ett imponerande övertygande sätt placera en före detta FBI-agent, John Adderley, i polishuset i Karlstad och i en cold case-grupp som fått i uppgift att ta upp ett tio år gammalt brott på nytt. Sommaren 2009 försvann 20-åriga Emelie Bjurwall, arvtagare till den stora klädkedjan AckWe, spårlöst efter en fest. Polisen misstänkte mord men ingen kropp hittades. En av de huvudmisstänkta i utredningen 2009 var Johns halvbror Billy. John växte nämligen upp i Karlstad med en amerikansk pappa, svensk mamma och så Billy innan pappan tog med honom till USA och kontakten med resten av familjen bröts.
När utredningen tas upp igen och John samtidigt måste få ny identitet efter ett under cover-uppdrag i Baltimore tar han chansen att bli en del av cold case-gruppen i Karlstad för att hjälpa sin bror och kompensera för alla år utan kontakt.
Skapar sug
Det sista livet utspelas främst i nuet och följer Johns burdusa och självsvåldiga men också utredningsmässigt framgångsrika inträde i den svenska polisvärlden. Parallellt med detta kommer läsarna i närkontakt med Emelies föräldrar, Heimer och Sissela Bjurwall, både i nuet när den återupptagna utredningen rör upp allt gammalt och i tillbakablickar till 2009.
Upplägget för att placera John Adderley i Karlstad ligger naturligtvis inte i närheten av sannolikt men som läsare köper man det gärna för att kontrasterna mellan Johns amerikanska FBI-bakgrund och det mer stillsamma utredningslivet i Karlstad är ett uppfriskande perspektiv i en svensk kriminalroman.
Det sista livet är samtidigt i tjockaste laget och upplösningen av Emelie-fallet inte så överraskande som författarna kanske hoppats. Å andra sidan lyckas Mohlin och Nyström få till en fullständigt oemotståndlig cliff hanger mot slutet som skapar ett stort sug efter mer John Adderley. Helst med en gång.
DELA PÅ FACEBOOK
DELA PÅ TWITTER
SKRIV UT ARTIKELN