Debatt

Propaganda är inte folkbildning

Debatt
Debatt Offentligt finansierad utbildning ska inte vara politiskt färgad, och att det är tillåtet förändrar inte att det är djupt olämpligt

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Rektor Henning Süssner Rubin och ordförande Mikael Persson menar i sin replik 27/4 att de invändningar som riktas mot Kvarnby folkhögskolas verksamhet härrör från slarv på vår sida. Tyvärr lyckas inte Süssner, med bakgrund i kommunistpartiet i DDR, och Persson, politisk sekreterare för Vänsterpartiet, visa på mycket mer än hur öppet och obesvärat Kvarnby frångår alla idéer om balans i sin offentligt finansierade utbildning.

Folkbildning, anser företrädarna, är ett ord man kan dölja precis vad som helst bakom. Ägnar man sig åt sådan behöver man inte ens låtsas eftersträva opartiskhet. Utbildningen är frivillig att vara med i menar de — men knappast frivillig för medborgaren att betala för, konstaterar vi. Folkbildning eller inte, är vår kritik spikrak. Offentligt finansierad utbildning ska inte vara politiskt färgad, och att det är tillåtet i detta fall förändrar inte att det är djupt olämpligt.

Det är ingen slump att företrädarna tar upp att det finns många folkhögskolor med politiska perspektiv. De står nämligen allihop till vänster. Det ständiga missbruket av ”folkbildning” som fikonlöv för vänsterpolitisk verksamhet berördes därför redan i vår förra artikel. Den breda borgerligheten har alltid varit av åsikten som vi förfäktar — utbildning under statens flagg ska inte nyttjas i politiska syften. Det är oansvarigt, oseriöst och att lura skattebetalare.

Medborgarskolan är ett intressant exempel på vår poäng. Det stämmer att FMSF, som är partipolitiskt oberoende, var med och grundade denna med syftet att sprida bildning. Detta långt innan det fanns statliga bidragsfloder att vaska i. Att denna skola någonsin skulle förvandlas till politiskt propagandaorgan är oss fullständigt främmande. Den ska givetvis vara ett hem för många perspektiv och seriös bildning, tvärtemot Kvarnby.

Avslutningsvis verkar skolans företrädare ducka för frågan att de erbjuder en vänsterpartistisk sommarkurs, det vill säga ren partiverksamhet, under förevändning att det rör sig om offentligt utbildning. Det stämmer att Kvarnby är en ekonomisk förening, skapad på initiativ av Vänsterpartiet men nu driven av partiet tillsammans med syndikalister, kommunister, Ung vänster och många andra föreningar. Skolan följer med all säkerhet de regelverk som finns, men det döljer inte det faktum att man på skattebetalarens bekostnad satt upp en propagandainstitution.

Våra medlemmar läser med stor sannolikhet Ayn Rand eller bibeln i sommar. Detta på eget initiativ, utan skattemedel och statliga myndigheter. Fritt och frivilligt, som folkbildning ska vara.

Adam Danieli

Debatt

Ungmoderater gör slarvigt jobb

Kvarnby Folkhögskola
Foto: Björn Lindgren/TT
Debatt
Opinion Fria Moderata Studentförbundets viceordförande och Studentföreningen Ateneums ordförande har författat en indignerad debattartikel med rubriken ”Vänsterpropaganda” i Skånska dagbladet den 23 april.

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Fria Moderata Studentförbundets viceordförande och Studentföreningen Ateneums ordförande har författat en indignerad debattartikel med rubriken ”Vänsterpropaganda” i Skånska dagbladet den 23 april. I den ondgör man sig över att Vänsterpartiet använder ”offentliga utbildningsanslag” i sin opinionsbildning.

Hade debattartikelförfattarna gjort sin läxa ordentligt så hade de för första upptäckt att Kvarnby folkhögskola inte är Vänsterpartiets skola. Kvarnby folkhögskola ägs av en förening med för närvarande 180 medlemmar, däribland mycket riktigt också Vänsterpartiet. Kvarnby folkhögskola är en oberoende aktör. I och med detta faller tyvärr debattartikelns ”punchline”, ty Vänsterpartiet i sig har nämligen inte gjort något dumt över huvud taget.

När det gäller den principiella frågan om någon folkhögskola över huvud taget ska kunna få kalla sig ”Vänsterns skola” eller låta folk ”på skoltid” få lära sig ”vinklade” saker om exempelvis politiska program, fackliga arbetsformer eller kanske politiska teorier, jo då är jobbet ännu mer bristfälligt.

Enligt staten ska folkbildningen vara ”fri och frivillig”. Och det krävs för det andra inte mycket grävarbete för att kunna hitta många världsåskådliga aktörer inom folkbildningen. Det finns kyrkliga, frikyrkliga, fackliga och andra religiösa eller politiska organisationer som är huvudmän för folkhögskolor eller medlemmar i landets tio studieförbund. Kittet som håller samman, stärker och utvecklar den svenska folkrörelsedemokratin går ut på att det faktiskt ska gå att läsa bibelkurser, diskutera Ayn Rand eller förkovra sig i olika former för facklig kamp hos någon aktör inom den breda folkbildningen.

Den samlade folkbildningens kursutbud är alltså väldigt brett tack vare det faktum att folkbildningen får vara profilerad. Och det innebär att folkhögskolor som Kvarnby, med sin anknytning till en bred vänsterrörelse, eller studieförbund som Medborgarskolan, med sin anknytning till bland annat Fria Moderata Studentförbundet, givetvis ska kunna ägna sig åt samarbeten med sina huvudmän och medlemsorganisationer. Ingen tvingas läsa kurser som man inte gillar, alla ska ändå kunna hitta sin nisch i folkbildningen.

Det uttalade syftet med statens stöd till folkbildningen är nämligen bland annat att bidra till att ”skapa engagemang att delta i samhällsutvecklingen”, detta bland så många olika människor och grupper som möjligt. Annars uttryckt: såväl vänsterpartister som medlemmar i Fria Moderata Studentförbundet ska kunna ha möjlighet att ”fritt och frivilligt” delta i studiecirklar, kulturarrangemang eller kurser som de finner intressanta - och som inte styrs av någons vinstintresse.

Henning Süssner Rubin, rektor, Kvarnby folkhögskola

Mikael Persson, ordförande, Kvarnby folkhögskolas ekonomiska förening

Debatt

Vänsterpropaganda

En bild på på tegelbyggnaden som innehåller Kvarnby folkhögskola i Malmö
Foto: Björn Lindgren/TT
Debatt
Opinion Vänsterpartiet har inte varit blyga i att utnyttja de enorma anslag som staten spenderar på utbildning.

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Söktrycket till årets sommarkurser och höstterminen slår alla rekord. I coronakrisens Sverige är det fler än någonsin som vill förkovra eller skola om sig. Utbudet av kurser är nästan obegränsat, och bland IT-kurser, vårdutbildningar och filosofiseminarium hittar man också vänsterpartism.

Partiets egna folkhögskola, Kvarnby folkhögskola i Malmö, sticker inte under stol med att man på det offentligas bekostnad förmedlar vänsterbudskapet i sin utbildning och att man drivs av partiets egna organisationer. Vi är vänsterns skola!, lyder sloganen, och på lektionstid erbjuds bland annat “politiska kurser” med vänsterbudskap. Det offentliga, i form av både kommun och stat, spenderar sammanlagt över 20 miljoner kronor av olika utbildningsanslag varje år på att driva denna Vänsterpartiets egna skola. Över sommaren kan man, försörjd av staten och på statens bekostnad, läsa gymnasiekursen Vänsterns sommarakademi, och få lära sig om partiet och dess frågor på skoltid. För utbildningens innehåll står Vänsterpartiet med studentförbund. Allt detta under förevändningen att det skulle röra sig om gymnasial utbildning. Det är absurt att skattemedel går till att finansiera uppenbart politiskt verksamhet – ja, ren propaganda – förklädd till utbildning.

Att arbetarrörelsen och övriga vänstern länge försökt beskriva sin kampanjverksamhet som utbildning är inget nytt. Det enorma bidragssystemet som de svenska studieförbunden lever på är i hög grad utformat för att kunna användas för politisk färgad verksamhet. Att skamlöst hävda att vänsteraktivism utgör seriös gymnasial utbildning är dock att ta det hela till en helt ny nivå. Få användningar av skattemedel är lika uppenbart olämpliga. Unga i Sverige ska erbjudas god utbildning, inte partipropaganda.

En grundbult i ett fritt och öppet samhälle är att offentlig utbildning, på såväl grundläggande som högre nivå, bejakar diskussion och inte är politiskt vinklad. Att låta olika röster komma till tals och att nås av flera perspektiv på olika frågor är det minsta man kan kräva. Utbildning vars mål är att vissa åsikter ska befästas för tankarna till betydligt mindre demokratiska länder, som Vänsterpartiet förhoppningsvis inte längre sympatiserar med. Politiska partier är inte lämpliga huvudmän för offentligt finansierade skolor, och att strypa all sådan finansiering till vinklad utbildning utgör ett grundläggande utbildningspolitiskt renhållningsarbete.

De politiska partierna får redan i dag stora offentliga anslag till sin verksamhet. Partistöd, offentligt finansierade tjänstemän och tillgång till olika utredningsorgan är några exempel. Tillsammans med medlemsavgifterna kan utbildningar av detta slag anordnas och finansieras. Att sprida sitt budskap, utbilda sina medlemmar och möjliggöra för diskussion om politiska förslag och idéer tillhör alla partiers dagliga verksamhet, och utgör just partiverksamhet. Inte offentlig sådan. Resultatet får sedan prövas på idéernas marknad – i medier och slutligen på valdagen – utan att staten givit någon företräde.

Att använda offentliga utbildningsanslag, pengar som avkrävs varje medborgare i just detta syfte, i sin opinionsbildning är inte bara fräckt, det är direkt ovärdigt ett riksdagsparti. Vänsterpartiet bör sluta blåsa skattebetalarna på 20 miljoner årligen genom sin folkhögskola, och för Malmös politiker är det hög tid att ställa upp grundläggande krav på den som tar emot utbildningspengar – politisk propaganda duger inte som offentlig utbildning.

Adam Danieli, Viceordförande, Fria Moderata Studentförbundet

Christopher Ogesjö, Ordförande, Studentföreningen Ateneum

Debatt

Tusentals nya industrijobb med sänkta marginalskatter

Debatt
Debatt

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Det talas sällan om att sänkta marginalskatter kan skapa varaktiga nya jobb. En ny rapport från Teknikföretagen, som tagits fram i samarbete med ekonomer på Svenskt Näringsliv, visar att en sänkt marginalskatt skulle kunna skapa arbete motsvarande mer än 15 000 årsarbetskrafter inom industrin varav cirka 7 000 är helt nya arbetarjobb.

Forskningen visar att avskaffandet av värnskatten ökar arbetsutbudet vilket gör reformen statsfinansiellt neutral. Ökad inkomst per arbetad timme tack vare sänkt marginalskatt ger incitament att jobba fler timmar. I industrin, likväl som för andra sektorer i ekonomin, stärks drivkrafter för arbete och företagsamhet när incitamenten för att anstränga sig ytterligare ökar.

Inkomstskattesänkningar har breda positiva beteendeeffekter som gynnar stora delar av samhället genom exempelvis ökad produktivitet, arbetskraftsdeltagande och utbildning. Dessa effekter möts ofta i debatten av att det endast är personer som ligger över gränsen för statlig inkomstskatt som gynnas när skattesatsen sänks. Vår nya rapport visar att effekter av sänkt marginalskatt för industrin är betydligt bredare än så.

När marginalskattesatsen sänks ökar skattebasen. Med vedertagna data om hur skattebasen förändras ger en halverad statlig inkomstskatt i storleksordningen 2 700 nya årsarbetskrafter inom den direkta industrin och ytterligare ca 4 400 nya årsarbetskrafter inom den indirekta industrin. Men effekten stannar inte där. Industrin ökar succesivt även sin andel sysselsatta bland underleverantörer, inte minst i tjänstesektorn. De så kallade input-output-sambanden visar att ett nytt jobb inom industrin genererar 1,2 jobb bland dess underleverantörer.

Genom att företagen får ut fler timmar av sina högavlönade personer, exempelvis ingenjörer, förbättras gradvis företagens produkter och tjänster och tack vare det ökar efterfrågan på företagens varor och tjänster. För att klara av att leverera på den ökade efterfrågan krävs det att företagen anställer fler personer i produktionen, samt ökar sina inköp från underleverantörer. En betydande andel av dessa tillkommande arbetstillfällen skulle finnas inom arbetarkollektivet. Sammanlagt beräknas en sänkt marginalskatt ge ca 15 700 årsarbetskrafter.

Under förutsättning att andelen arbetare i relation till tjänstemän förblir detsamma så skapas ca 7 000 nya arbetarjobb av marginalskattesänkningen.

Sverige har bland de högsta marginalskatterna i världen som dessutom sätter in på internationellt sett mycket låga nivåer. Nivån på vårt välstånd styrs bland annat av hur många som arbetar och hur mycket högkvalificerat arbete som utförs. Vi blir som samhälle fattigare om människor väljer att arbeta mindre på grund av höga skatter.

Mats Kinnwall,

chefekonom Teknikföretagen

Lena Hagman,

ekonom, Teknikföretagen

Johan Lidefelt,

nationalekonom, Svenskt Näringsliv

Oscar Brissle,

nationalekonom, Svenskt Näringsliv

Insändare

Maktlös som utbildad utan erfarenhet

org-459a2e47-e544-4d6e-8c63-cb44260f81cf.jpg
Insändare
Debatt
Insändare

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

PREMIUM

Arg, besviken, förtvivlad och ledsen beskriver kort vad jag känner i mitt arbetssökande efter min utbildning. Jag som uppfattar mig själv som en tjej med ambitioner, hög arbetsmoral och nyfiken på att testa mig fram för att se vilka möjligheter och utmaningar socionom-yrket har att ge, kan inte få jobb på grund av min erfarenhet. Min erfarenhet? Som innebär att jag arbetat och studerat merparten av mitt liv och alltid kämpat framåt för att utvecklas och uppnå nya mål och drömmar.

Jag som arbetat sedan jag var 14 år gammal inom restaurang och arbetat mig uppåt genom att börja som diskare och till slut blivit ansvarig över servisen. Jag som också valde att göra min verksamhetsförlagda utbildning (VFU) på andra sidan jorden, där ingen kunde svenska för att just jag ville ha det som alla arbetsgivare söker erfarenhet. Detta gjorde ju jag just för att utvecklas och samtidigt lära mig ännu mer om det sociala arbetet utifrån en helt annan kultur och med helt andra arbetssätt och metoder än vad det svenska systemet har.

Redan prenumerant?
1 kr första månaden
Alla Premiumartiklar för 1 kr första månaden, därefter dras 99 kr per månad. Bindningstiden är aldrig mer än en månad. Säg upp när du vill.
Ingår i Skånskan Premium
  • Skånskan.se - Alla artiklar på
  • Skånskan Plus - Förmånliga erbjudnanden varje månad
  • Nyhetsbrev - Senaste nytt direkt i din meljkorg

Debatt

Problemet med människors ensamhet måste lösas

Debatt
Debatt

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Ensamheten i samhället breder ut sig efter den senaste tidens nedstängning med besöksförbud på äldreboenden och rekommendationer att hålla avstånd. Det är förstås centralt att följa riktlinjerna för att skydda riskgrupper och rädda liv, men det har också inneburit att många blivit alltmer isolerade. För att lösa denna utmaning krävs nya idéer.

När vi tagit oss genom virusprövningarna är det hög tid att börja låta läkare skriva ut social aktivitet på recept (SAR) som ett sätt att motverka den växande ensamheten. Att bygga gemenskaper och relationer är förstås inte en uppgift främst för politiken – men att uppmuntra och förbättra förutsättningarna för gemenskap är det definitivt.

Ensamhet drabbar både psykiskt och fysiskt. Den kan leda till kroppsliga besvär, kronisk stress och andra sjukdomar. Risken att drabbas av kärlkramp, hjärtinfarkt och stroke ökar. Ensamhet är en lika stor riskfaktor för att dö i förtid som rökning och skadar vår hälsa mer än såväl stillasittande som dåliga matvanor.

Men ensamheten är svår att komma åt. En längre tids avskildhet kan göra att steget ut till social aktivitet bland nya människor känns stort att ta på egen hand. Social aktivitet på recept (SAR) är, likt den mer kända fysiska varianten (FAR), ett komplement till övrig vård i syfte att främja hälsan. Genom att en läkare ordinerar social aktivitet uppmuntras patienten ta del av befintliga aktiviteter i närområdet.

Bland de över 75 år känner sig nästan två av tre personer ensamma, enligt en enkät från Socialstyrelsen. Minds äldrelinje, dit personer över 65 år kan ringa ifall de mår psykiskt dåligt eller bara vill prata med någon, har tagit emot rekordmånga samtal under våren och början av sommaren.

Framförallt för äldre kan SAR vara till hjälp för att bibehålla eller förbättra sitt hälsotillstånd, utöver att det bidrar till nya sociala nätverk. Genom att erbjuda en sådan hälsofrämjande insats kan vi bidra till längre, självständiga liv med god livskvalitet.

På Umeå Universitet forskas kring social aktivitet på recept i samarbete med en hälsocentral i Umeå. Där lägger man särskilt fokus på att identifiera vad som skulle vara meningsfullt för individen, i syfte att matcha ensamma äldre med utbudet av aktiviteter i kommunen. Detta bidrar till att både öka känslan av meningsfullhet i vardagen samt förebygga psykisk ohälsa.

I Storbritannien, vars regering till och med har utnämnt en ensamhetsminister, använder man sig av SAR. Man har efter bara några år kunnat se en tydlig minskning av äldres upplevda ensamhet. Många gånger har man lyckats bryta en lång period av social isolering och som en positiv följd dessutom sett minskningar i antalet besök hos landets hälsocentraler.

Redan innan coronapandemin saknade över en miljon svenskar en nära vän. Antalet deltagare på begravningar har halverats mellan åren 1990 och 2016. Det har gått så långt att var tionde begravning i Stockholm sker helt utan närvarande av anhörig. De senaste månadernas sociala distansering har varit nödvändig för att rädda liv, men innebär samtidigt en påverkan på människors hälsa inom andra områden, vars effekt vi ännu inte sett slutet av.

Nu behövs politiska beslut för att underlätta mellanmänskliga kontakter. Att människor får känna sig som en del av en gemenskap, bygga kontakter och samla nya upplevelser är en grundbult i ett samhälle som håller ihop.

Per Einarsson (KD)

regionråd och ordförande i Psykiatri-, Habilitering- och hjälpmedelsnämnden

Margareta Johansson (KD)

ordförande i socialnämnden i Höör och ersättare i Region Skånes personalnämnd

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

Nordicbet

Skånska fotbollslag – framgång i Superettan

Nordicbet Skåne är en mäktig fotbollsregion. I Allsvenskan finner vi storheterna Malmö FF och Helsingborgs IF, men i superettan är det för närvarande bara Trelleborgs FF som håller de skånska ställningarna. Endast tre klubbar i de två högsta divisionerna. Är det i enlighet med den storslagna skånska fotbollshistorien?

Skånes senaste storhetstid

För femton år sedan spelade fyra skånska klubbar i allsvenskan och för nio år sedan – så sent som 2010 – utkämpade Malmö FF och Helsingborgs IF en duell om SM-guldet. Trelleborg slutade femma i allsvenskan medan Landskrona BOIS tog samma position i superettan där Ängelholms FF blev tolva. Året därpå vann Helsingborg allsvenskan medan Ängelholm kvalspelade för att ta steget upp i Sveriges högsta serie.

Kärvare tider

Skåne var att räkna med. Inte minst som intressanta spel i de absolut viktigaste matcherna. Idag präglas Superettan fotbollsodds knappast alls av Skåne. Kvar finns endast Trelleborgs FF. Helsingborg dras med ekonomiska problem och kämpar om att hålla sig kvar i allsvenskan. Landskrona befinner sig i division 1 medan Ängelholm kämpar på i division 2, där man möter andra klassiska skånestorheter som IFK Malmö, som en gång i tiden var Malmös förstalag och deltagit i spel i Europa, men har även många säsonger i allsvenskan och föregångsserier till superettan.

Malmö FF håller stilen och Trelleborg kämpar

Idag är det endast MFF som håller gammal god stil i allsvenskan, men för oss som älskar att följa superettan finns endast Trelleborgs FF och det går väl lite sisådär, där man får vara nöjd med en mittenplacering samtidigt som risken för att dras ned i kampen om kvalplatserna är överhängande.

Fortet Vångavallen

En gång i tiden var dock Vångavallen en plats som beredde många storlag svår ångest. Det var svårspelat och så sent som 2018 var TFF i allsvenskan, efter att ha varit ned och vänt i division 1 så sent som 2015. En serieseger som för övrigt säkrades mot Helsingborgslaget Eskilsminne IF och sedan följde två säsonger i superettan som kulminerade i kval mot Jönköping Södra, vilket gav en allsvensk plats 2018. Klubben var dock sedan länge ett rutinerat superettanlag och hade flera sejourer i allsvenskan bakom sig, där den första kom 1985 och den absolut bästa perioden i klubbens historia var under 1990-talet då man lyckades med konststycket att ta sig till UEFA-cupen.

Skrälleborg

Säsongen 1994/95 hackade sig Trelleborg förbi färöiska Götu i två inte alltför imponerande insatser och få trodde väl att äventyret skulle gå särskilt mycket längre när engelska Blackburn Rovers stod som motståndare i nästa omgång. Då med ett stjärnspäckat lag som kryllade av landslagsmän och internationella storspelare, såsom den engelske skyttekungen Alan Shearer. Rovers skulle samma säsong vinna hela Premier League, men att åka till Vångavallen visade sig betydligt tuffare än Old Trafford. Trelleborg – däremot – njöt för fulla muggar på Ewood Park, då man vann den första matchen med 1–0 efter mål av Fredrik Sandell. En seger som skapade stora rubriker i hela Europa och efter 2–2 hemma, så var avancemanget ett faktum. Skrälleborg var numera ett begrepp och man pressade dessutom italienska Lazio i följande omgång, där endast ett mål på övertid avgjorde dubbelmötet till Rom-klubbens fördel.

Bygga nytt och stanna kvar

Idag handlar det om att bygga på nytt efter uttåget från allsvenskan och att framförallt att inte falla igenom superettan till mörkret i division 1. En hel del talar för att den anrika föreningen kommer att klara uppgiften, men inget står skrivet i sten. Kampen kommer att bli hård säsongen ut. Men visst vore det märkligt med en superetta utan en skånsk klubb.

Inte mycket underifrån

Ja, om nu inte Helsingborg trillar ur allsvenskan igen. Även här kommer det handla om en fight ända in på målsnöret. Underifrån är det väl Torns IF - från lilla Stångby norr om Lund - som ligger bäst till tillsammans med klassiska Landskrona BOIS, men att avancera från division 1 till superettan är ett riktigt nålsöga och båda klubbarna befinner sig i mittenskiktet med hopp om att stabilisera sig på den övre halvan. Klubbar som Ljungskile SK, Skövde AIK, FC Trollhättan såväl som den lilla göteborgsklubben Utsiktens BK är nog alla starkare än Skåneklubbarna, åtminstone i dagsläget.

Skånederbyn

Skåne är kanske inte vad det en gång var i superettan, men Trelleborgs FF lär klara sig kvar och kanske få sällskap av Helsingborg nästa säsong, så visst finns det utsikter för Skånederbyn, även om Helsingborgsfansen knappast ser fram emot ett sådant scenario.

Debatt

En historisk satsning

Debatt
Debatt

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Vi var många som redan innan Coronakrisen såg stora problem i såväl hälso- och sjukvården som i äldreomsorgen. Vi socialdemokrater har därför försökt att stoppa förslag om nedskärningar i kollektivtrafik och besparingskrav på redan hårt drabbade sjukhus i regionen.

Att borgarna inte har kunnat se att konsekvenserna av att dra in på bussar och tåg skapar trängsel i en tid då vi ska hålla avstånd till varandra eller har kunnat tänka sig att avvakta med besparingskrav på vår sjukvård under den pandemi och kris vi befinner oss i är ytterst olyckligt och har drabbat våra skånska invånare hårt.

Det är därför nu av största vikt att den borgerligt styrda regionen på sätter välfärden före låga skatter, utförsäljningar och privatiseringar.

Under pandemin har det blivit än tydligare att välfärd som är till för att stötta våra äldre och ta hand om sjuka har varit underfinansierad under lång tid. Det finns olika anledningar till att det blivit så, men privatiseringar och låga skatter är två avgörande faktorer.

I region Skåne har borgerligheten gjort det till en principsak att ha för låg skatt. Detta gör att verksamheten(sjukvården) hela tiden fått mindre pengar än den varit i behov av vilket har slitit på personalen och påverkat kvaliteten. En verksamhet som redan har dåligt med resurser klarar sällan ansträngda situationer som en pandemi.

Vi föreslår nu i höstbudgeten den största nationella satsningen på äldreomsorgen någonsin. Vi höjer det generella statsbidraget med tio miljarder och regionerna får fyra miljarder för att hantera uppskjuten vård.

Sverige har kraftsamlat för att klara av coronaviruset. Den socialdemokratiskt ledda regeringen har skjutit till resurser för att skydda liv, jobb och välfärd. Men pandemin har blottlagt allvarliga brister. Ett av de mest grundläggande problemen handlar om otrygga anställningar och låga löner i äldreomsorgen. De äldre besöks ofta av olika personer varje dag, vilket skapar otrygghet och i värsta fall bidrar till smiddspridning.

Om våra äldre ska få en trygg ålderdom behöver förutsättningarna för vårdpersonalen stärkas. De högerkonservativa vill se privatiseringar och att var och en betalar för sig. Vi vill att alla, oavsett storlek på plånboken, får den vård och omsorg de behöver.

Nu gör vi en rejäl satsning på äldreomsorgen med ett årligt tillskott på fyra miljarder kronor till kommunerna. Därtill förstärks Äldreomsorgslyftet för stärka kompetensen inom äldreomsorgen, genom att personalen kan utbilda sig på arbetstid.

Under pandemin har sjukvården gått igenom sin svåraste påfrestning i modern tid och planerad vård har behövts skjutas upp. Därför tillför vi fyra miljarder till regionerna för att hantera detta. Det motsvarar kostnaden för cirka 70 000 sjuksköterskor under ett år. För region Skåne innebär det ett tillskott på 533 miljoner kronor som är viktiga för att vårdköerna inte ska öka, och för att vi ska kunna hantera covid-19 relaterad vård.

Därtill föreslås det generella statsbidraget till kommuner och regioner att öka med ytterligare tio miljarder kronor 2021. Viktiga pengar som kan användas till skola, vård och omsorg.

Nu har vi en historisk möjlighet att skapa jobb och samtidigt åtgärda samhällsproblem. För att Sverige ska gå stärkt ur krisen krävs det omfattande satsningar inom välfärden, på sjukvården och äldreomsorgen. Därför är jag glad och stolt över de satsningar som nu görs.

Men jag känner också oro över hur den borgerligt styrda regionen väljer att använda de miljoner som tillförs. När den S-ledda regeringen har skjutit till pengar till region Skåne har dessa använts för att täppa till hål som skapats på grund av en tokigt lågt regionskatt. Jag skulle önska att även skåningarna kunde ta del satsningarna på ett sätt som gav bättre sjukvård och tryggare omsorg.

Regeringen har nu gett de bästa förutsättningarna - nu måste högern i Skåne komma ut ur lågskattebubblan och tänka på medborgarna!

Yasmine Bladelius,

Riksdagsledamot (S)

Debatt

Låt staten ta ansvar

Debatt
Debatt

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Efter 30 år svänger Lärarförbundet: Låt staten ta huvudansvaret för skolan

Sveriges kommuner är överbelastade. För många stora ekonomiska åtaganden trängs i de kommunala budgetarna, och besparingar på skola och förskola har under

senaste två åren blivit vardagsmat. Risken är stor för att utbildning kommer att prioriteras ner än mer genom behovet av förstärkningar inom äldreomsorgen, som så brutalt blottlagts genom pandemins effekter.

Lärarförbundet har tidigare inte drivit kravet på att återföra huvudansvaret för skolan till staten. Men kommunerna har inte lyckats med sitt uppdrag och det är sannolikt omöjligt att i framtiden kunna finansiera skola och utbildning utan en omfattande statlig medverkan.

Redan idag ser vi hur svensk skola dragits isär. Sveriges 290 kommuner och många hundra friskoleföretag har såväl olika förutsättningar som olika ambitioner, vilket har drabbat likvärdigheten.

Den statliga utredningen med uppdrag att lämna förslag för en ökad likvärdighet i skolan visade ökade skillnader mellan kommunernas resurser. Kommuner med god ekonomi satsar mer på skolan, medan kommuner med sämre ekonomi inte har de förutsättningarna, trots att det ofta är de som har ett elevunderlag med behov av mer stöd.

Det finns en stor ojämlikhet i elevers olika möjligheter att få möta utbildade och behöriga lärare – från nära nog samtliga lärare på skolor i områden med stark socioekonomisk status, till mindre än varannan lärare i många glesbygdskommuner och vid skolor i socialt mer utsatta områden.

Alla skolor måste vara bra skolor. När så inte är fallet blir följden ojämlika livschanser för de barn som växer upp. Det är inte bara djupt orättvist, utan också förödande för hela Sveriges framtid.

Det är dags för en återcentralisering, och den behöver vila på fyra grundpelare:

1. Ett statligt sektorsanslag till skola och utbildning.

2. Statlig styrning för att stärka likvärdigheten mellan skolor.

3. Ökat statligt ansvar för lärarförsörjningen.

4. Stärkt yrkes- och kompetensutveckling genom ett professionsprogram.

Staten behöver träda in och ta huvudansvaret för kvalitet, likvärdighet och resurser i hela utbildningssystemet. Annars kommer Sveriges ställning som kunskapsnation på sikt vara allvarligt hotad.

Johanna Jaara Åstrand

Förbundsordförande Lärarförbundet

Debatt

Återhållsamma hyror

Debatt
Debatt

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Snart drar hyresförhandlingarna igång för säsongen 2020–2021. Det är återigen dags för Hyresgästföreningens förtroendevalda och anställda förhandlare att sätta sig ner med hyresvärdar för att räkna, diskutera och göra vårt yttersta för att hyresgästerna ska få rimliga hyror, särskilt i dessa tider. Vad vi kommer fram till kommer att påverka ekonomin och vardagen för 3 miljoner hyresgäster i 1,6 miljoner lägenheter runtom i hela Sverige.

Det här året har varit annorlunda på många sätt och vis. Flera företag har gått i konkurs, varit tvungna att skära ner, eller på andra sätt begränsat sin verksamhet. Detta gäller dock generellt inte för hyresvärdar.

Hyresgästföreningen har inför förhandlingsarbetet analyserat bostadsföretagens ekonomi och kan precis som förra året konstatera att det är mycket lönsamt att äga och förvalta hyresfastigheter. Vinsterna har fortsatt öka, räntorna är fortsatt låga och andelen outhyrda lägenheter är i det närmaste obefintlig. Den ekonomiska risken jämfört med vinsten är låg. Det råder dessutom bostadsbrist i nästan hela Sverige. Många, särskilt yngre, är desperata över att få en bostad.

Även statistik från MSCI visar att bostadsbolagen fortsätter att leverera god avkastning. År 2019 gav bostadsfastigheter en totalavkastning om 7,7 procent. Det är en ökning med 0,5 procentenheter jämfört med 2018. Halvårsrapporterna från 2020 visar att det går fortsatt bra för bostadsbolagen och att de varit förhållandevis förskonade från pandemins effekter. Hyresbostäder är en trygg tillgång vilket inte minst avspeglas i det fortsatt starka intresset för sektorn från investerare som söker stabila kassaflöden.

De stabila och trygga inkomsterna för fastighetsägarna kan, enligt bostadsbolag, analytiker och investerare, till stora delar förklaras av Sveriges förutsägbara hyressättningssystem där hyrorna förhandlas och sätts med hänsyn till både kostnadsutveckling och fastigheternas standard och kvalitet (bruksvärdet). Hyresgästföreningens målsättning med förhandlingarna är alltid rättvisa och rimliga hyror för hyresgästerna. Hyrorna ska motsvara lägenheternas bruksvärde, där lägenheternas olika kvalitéer och egenskaper värderas.

Sveriges hyresgäster betalar cirka 100 miljarder kronor i hyra varje år. För varje procents hyreshöjning urholkas hyresgästernas köpkraft med ungefär 1 miljard kronor. Istället för att stanna hos hyresgästerna så går dessa pengar direkt till hyresvärdarna. Att hyresutvecklingen hålls på rimliga nivåer har därför en stor samhällsekonomisk betydelse.

Även under 2021 kommer prisutvecklingen och räntorna att vara låga. Det är positivt för Sverige och svensk tillväxt. Då är det också självklart att inte hyresvärdarna kommer att behöva några höga hyreshöjningar. Att de inser detta borde tydligt avspeglas i återhållsamhet när det gäller deras krav på höjningar.

Hyresvärdarnas stora vinster och fortsatt låga räntor gör att fastighetsägarna klarar sig med låga hyreshöjningar. De kan ändå fortsätta att bedriva lönsamma affärsrörelser.

Hyresgästföreningen är redo att ta sitt ansvar och ser fram emot hyresförhandlingarna för kommande år. Vårt fokus kommer som vanligt att vara hyresgästernas trygghet, hyresrättens ställning och samhällets utveckling. Vi hoppas på att detta fokus även kommer att gälla för de privata och kommunala fastighetsägarna.

Kenneth Gustavsson,

regionordförande, Hyresgästföreningen region södra Skåne

Dan Nicander,

regionchef, Hyresgästföreningen region södra Skåne

NÄSTA ARTIKEL