Lunds växer och behöver investera i skolor, äldreboenden, idrottsanläggningar och mycket mera. För detta investeras nästan en miljard kronor varje år. Lundakvintetten budgeterar för detta men säkrar samtidigt att många av kommunens investeringar kan göras utan nya lån genom att ha ett överskott på två procent.

Med ett överskott i budgeten kan vår kommun också reagera lite bättre på oförutsedda händelser. När coronapandemin nådde Lund fanns utrymme för snabba insatser för de som mest behövde stöd bland våra invånare, organisationer och företag.

Personalkostnader står för allra största delen av kommunens utgifter, men det är inte antalet lärare, pedagoger i förskolan eller vårdpersonal vi ska spara på. I vårt budgetförslag får alla nämnder full kompensation för pris- och lönehöjningar. Det motsvarar ungefär 150 miljoner kronor. Vi vill dessutom ge full kompensation för fler elever i skolan och för fler brukare i vård- och omsorg.

Lund har höga lokalkostnader jämfört med liknande kommuner. Vi vill fortsätta arbeta för att sänka dessa och att snabba på digitaliseringen. Mera kostnadseffektiva sätt att arbeta behöver prövas. Moderna arbetssätt kan sänka kostnaderna utan att servicen till medborgarna försämras. Så sker i annan offentlig verksamhet och så sker i privata företag. Vi ser goda möjligheter att sänka kommunens kostnader under året med effektiviseringskrav i alla verksamheter. Kraven i budgeten på mera kostnadseffektivitet är dock minst i välfärdens kärna – i skolan och vård och omsorg.

Lundakvintetten gör riktade budgetsatsningar utifrån de utmaningar vi ser i dagens samhälle. En historisk satsning för att avskaffa delade turer inom vård- och omsorg gör dessa arbetsplatser mer attraktiva. En majoritet av de anställda som berörs är kvinnor. Lunds kommun blir en mera jämställd arbetsgivare.

Tidigare har partierna i Lundakvintetten tagit initiativ för att göra Lund till en ännu bättre kommun att bo i. Nu fortsätter vi utvecklingen i samma riktning med förslag om utökad musikcheck och satsningar på förskola, landsbygd, näringsliv och digitalisering. Vi arbetar vidare med drogförebyggande insatser, trygghetsarbete samt förbättrat underhåll av lokaler, gator och parker. Totalt sett utökas kommunens budgetramar med 293 miljoner jämfört med tidigare år.

Lundakvintetten kommer inte att sluta kämpa för att kommuninvånarnas pengar används på rätt sätt och skapar så mycket mervärde som möjligt för alla oss lundabor.

Philip Sandberg (L), Kommunalråd och Kommunstyrelsens ordförande

Fredrik Ljunghill (M), Kommunalråd och Kommunstyrelsens vice ordförande

Jan Annerstedt (FNL), Kommunalråd

Inga-Kerstin Eriksson (C), Kommunalråd

Hedvig Åkesson (KD), Partiföreträdare

För att återstarta ekonomin efter coronakrisen kommer det att krävas stora offentliga investeringar. Genom att göra satsningar i industrins färdplaner för fossilfri konkurrenskraft kan vi bekämpa två kriser samtidigt.

Världen befinner sig i pandemins grepp och samtidigt som smittspridningen måste bromsas måste vi också hantera de ekonomiska konsekvenser som följer i coronavirusets spår. Regeringen har redan presenterat flera stödprogram och fler kommer sannolikt att behövas för att rädda företag från konkurser. Nästa steg är att få fart på ekonomin igen och motverka en lågkonjunktur. Besluten om hur pengarna ska satsas behöver tas redan nu.

Institutioner som Internationella valutafonden IMF och internationella energiorganet IEA lyfter nu fram möjligheten att använda dessa investeringar för att påskynda energiomställningen och EU-kommissionen vill öronmärka 25 procent av återhämtningspaketet på 750 miljarder euro till klimatåtgärder. Samma inställning visar stora delar av näringslivet i olika upprop både i Sverige och internationellt.

I Sverige har 21 olika branscher tagit fram färdplaner för fossilfri konkurrenskraft där de beskriver vad som krävs för att de ska kunna vara fossilfria eller klimatneutrala till år 2045. Statens roll är i första hand att minska risken för kapitalet genom till exempel tydliga klimat- och sektorsmål, ambitiösa klimatpolitiska styrmedel och fossilfria upphandlingar av till exempel vägar, järnvägar och elnät. Därutöver behövs direkta industristöd och olika former av lånegarantier för att underlätta färdplanernas genomförande.

Då analysen redan finns på plats kan investeringar göras på kort tid. Några av de investeringar som skulle bidra till att minska utsläppen och snabbt återstarta ekonomin är:

Ett starkare och mer robust elnät. Det gäller inte minst högspänningsledningar som är nödvändiga för bred elektrifiering och initiativ som till exempel utvecklingen av fossilfritt stål inom Hybritprojektet.

Stora elektrolysör-anläggningar för att få igång en storskalig produktion av grön vätgas vid olika industrianläggningar i Sverige.

Elledningar till de större europavägarna för laddstolpar och mobil laddning för tunga lastbilar.

Bioraffinaderier för att producera mer hållbara biodrivmedel och biogas.

Koldioxidinfångning och lagring av koldioxid (CCS).

Utbyggnad av järnvägen så att en större del av godstransportökningen kan läggas på järnväg.

Rätt utfört kan stimulansåtgärder för att återstarta ekonomin också vara en hävstång för att tidigarelägga transformativa investeringar för ett fossilfritt Sverige.

Svante Axelsson, nationell samordnare, Fossilfritt Sverige

320 000 barn i Sverige har drabbats negativt av en förälders drickande under sin uppväxt. Trots det fick endast en procent av dem stöd av sin kommun under 2019. Lösningar finns och med rätt insatser kan fler barn upptäckas och få hjälp att må bra. Vad väntar vi på?

Sedan första januari är barnkonventionen lag i Sverige. Barns bästa ska komma i första hand. Även socialtjänstlagen är tydlig med att barnens behov ska stå i centrum och att de ska erbjudas stöd om de är anhöriga till någon med missbruk. Men tyvärr ser inte verkligheten ut så. I Sverige drabbas cirka 15 procent av alla barn, 320 000, negativt av en förälders drickande. I Junis rapport som släpptes i början av maj svarar kommunerna att endast 3244 barn fick stöd under förra året. Det är en enda procent!

Alkoholberoende är en sjukdom som kan drabba vem som helst och som påverkar individen själv negativt, men som också får stora konsekvenser för anhöriga. När en förälder inte mår bra påverkar det föräldraförmågan och i allra högsta grad barnen. Många barn i familjer med missbruk beskriver hur de blivit försummade, levt i en ständig kris och behövt sköta hem och syskon. Barnen har ofta inte fått utrymme att själva vara barn utan tvingats bli en ansvarstagande ”vuxen” alldeles för tidigt.

Barnorganisationen Junis har undersökt kommunernas stöd till barn i familjer med missbruk årligen sedan 2004. Årets rapport är ytterligare en bekräftelse på att barn som far illa i missbrukets kölvatten inte nås av samhällets stöd i tillräckligt hög grad. I nästan två decennier har andelen av barnen som får stöd av kommunerna varit under fem procent.

Barn i familjer med missbruk mår ofta dåligt nu, och är kraftigt överrepresenterade vad gäller exempelvis risk för att gå ut skolan utan fullständiga betyg och risk för att utsättas för våld och för sexuella övergrepp. De har också kraftigt ökad risk för framtida problem som ätstörningar, psykisk ohälsa, eget missbruk och självmord. Vad krävs för att samhället ska inse allvaret i denna situation och ta krafttag för att minska de utsatta barnens lidande? Vi vet ju att barn som upptäcks tidigt och får bra stöd kan gå stärkta ur en svår barndom.

I de rapporter Junis publicerat har vi lyft fram effektiva metoder för att upptäcka fler barn och goda exempel från stödverksamheter.

Nyckelord för dem som lyckas väl är kunskap, struktur, samarbete och lyssnande.

• Alla vuxna som möter barn, särskilt i förskola och skola, har kunskap om barn i familjer med missbruk.

• Det finns strukturer för att kunna upptäcka barn, till exempel att man ställer frågor till alla föräldrar på BVC, till alla elever vid hälsosamtal eller till alla vuxna som kommer till beroendevården.

• Olika verksamheter samarbetar, till exempel skola och socialtjänst samt psykiatri och stödgruppsverksamhet för barn.

• Vuxna lyssnar på barnen och ser dem som experter på den egna situationen.

Det funkar!

Tillsammans kan vi göra positiv skillnad för barn i familjer med missbruk!

Mona Örjes, förbundsordförande Junis

Jenny Bolting, ordförande Junis Skåne

Den pågående coronapandemin har visat att mycket som tagits för givet inte längre är det. Leveranserna slutar helt plötsligt att komma. Nu mer än tidigare är det tydligt att vi behöver en nära livsmedelsproduktion i hela Skåne.

En nära produktion av livsmedel ökar självförsörjningsgraden och därmed samhällets beredskap i kristider. Det är också bra för miljön med korta transporter, för att inte tala om den stora nyttan med att livsmedel produceras enligt svenska djur- och växtskyddsstandarder.

Men livsmedel är inte bara mat. Sverige har under det senaste decenniet fått se en kraftig ökning av små bryggerier och andra hantverksmässiga dryckesproducenter. En utveckling som vi i Centerpartiet är mycket glada över. Alla kvalitetslivsmedel är viktiga att värna och är en växande näring som utgörs av små bryggerier, destillerier och vinodlingar. Dessa dryckesproducenter är dessutom viktiga jobbskapare på framförallt mindre orter och landsbygden och är viktiga företag inom besöksnäringen.

För Centerpartiet är det angeläget att denna viktiga branschkunskap får stärkta möjligheter att verka och utvecklas samtidigt som möjligheten till ökad självförsörjningsgrad förbättras. Det kan ske på flera sätt och ett av dem är att – precis som det idag är tillåtet att sälja lokalt producerade ostar och korvar på en gård – tillåta att sälja egenproducerat öl och vin till gårdens besökare.

Gårdsförsäljning skulle vara en viktig satsning på närproducerade livsmedel. De folkhälsomässiga argument som förs fram mot gårdsförsäljning är viktiga men tar inte hänsyn till hur gårdsförsäljning är tänkt att ske och till vem. Gårdsförsäljning tar sitt sikte på den som bevistar en vingård eller ett bryggeri och i samband med besöket köper en hantverksmässig producerad dryck.

Centerpartiet vill kombinera gårdsförsäljning med att ha kvar Systembolaget. Det är också fullt möjligt. En sådan lösning finns redan i Finland, utan att EU-kommissionen har agerat. Med andra ord ligger det i linje med EU-lagstiftningen att ha kvar Systembolaget och samtidigt tillåta gårdsförsäljning. Genom en mindre fyrkantig lagstiftning skulle det vara möjligt att stärka besöksnäringen och skapa förutsättningar för fler jobb, företag och ökad självförsörjning.

För Centerpartiet är det självklart att hålla två tankar i huvudet samtidigt. Det går att både främja närproducerade livsmedel och landsbygden, samtidigt som folkhälsan främjas.

Stina Larsson (C)

tjänstgörande ersättare, riksdagen

Anneli Kihlstrand (C)

ledamot, regionala utvecklingsnämnden

Den svenska självförsörjningsgraden har årtionde efter årtionde skalats ner. Vi är idag beroende av import av livsmedel, djurfoder, konstgödsel och drivmedel. Nu är tiden inne att vända den trenden. Miljöpartiet ser att ett robustare samhälle behöver byggas och att självförsörjningsgraden behöver öka.

Kommuner och regioner kan och bör bidra till en klimatsmart, hållbar, svensk livsmedelsproduktion. Det finns ett stort värde i att knyta ihop hela kedjan från jord till bord. Vi vill erbjuda barn, elever, äldre och vårdtagare, måltider baserade på näringsriktiga, ekologiska och lokalt producerade råvaror.

Vi förfasas över hur Region Skåne och flera skånska kommuner skär ned på ekologiska livsmedelsinköp. De försämrar därmed förutsättningarna för såväl lokala producenter som för arbetet med att uppnå miljö- och klimatmål. Det är definitivt ingen besparing vi ställer oss bakom. Särskilt inte i tider där det är påtagligt att den svenska livsmedelsförsörjningen behöver öka och där larm om klimatförändringar och hot mot den biologiska mångfalden avlöser varandra.

Den förändrade inköpspolitiken för livsmedel får flera konsekvenser. Den drar undan mattan för lantbrukare som investerat i hållbar produktion. Den dränerar den stolthet och yrkeskompetens som arbetats upp i kommunala och regionala kök. Konventionell livsmedelsproduktion är dessutom i högre grad än den ekologiska beroende av att importera djurfoder och konstgödsel.

Miljöpartiet ser en stor potential i det svenska ekologiska lantbruket. Här finns kunskaper om modern vallodling och hållbara växtföljder. Här finns teknik och redskap för att hantera ogräs utan kemikalier, smarta system för betesdrift och utevistelse för alla djur. Ska vi genom offentlig upphandling bidra till att öka Sveriges självförsörjningsgrad så ska vi göra det på ett hållbart sätt. Genom att efterfråga ekologiskt kan vi öka den biologiska mångfalden, stärka djurvälfärden och minska klimatpåverkan.

Kommuner och regionen behöver också lyfta blicken och ta ett helhetsgrepp kring måltiderna. Exempelvis sparar ett strategiskt arbete med minskat matsvinn inte bara på naturens resurser. Det ger också ett ekonomiskt utrymme att öka de ekologiska inköpen.

Att säsongsanpassa frukt och grönt och servera mer grövre grönsaker och rotfrukter ger samma effekt och blir dessutom mer näringsriktigt. Hållbara, långsiktiga förutsättningar för såväl offentliga verksamheter, matgästerna och näringslivet måste vara målsättningen.

Vi uppmanar därför Region Skåne och de skånska kommunerna att:

- Följa Sveriges klimat- och miljömål

- Öka de svekologiska livsmedelsinköpen

- Verka för att matsvinnet minimeras

- Öka det vegetariska utbudet av måltider

- Säsongsanpassa frukt- och grönsaksinköp

Angela Everbäck, gruppledare Miljöpartiet Vellinge

Maria Ivansson, gruppledare Miljöpartiet Skurup

Emil Samnegård, gruppledare Miljöpartiet Trelleborg

Nyligen presenterades hur och var patientmåltiderna i Region Skåne framöver kommer att tillagas. Vi i Centerpartiet ser det som en viktig politisk framgång att sjukhusköken i Hässleholm, Ystad och Ängelholm inte läggs ned. Dessutom byggs en helt ny anläggning i Kristianstad.

För oss är frågan betydelsefull av flera olika skäl. Vi är övertygade om att god, näringsriktig mat kan hjälpa människor med läkandet. Och vi tycker att det är viktigt att matlagningen sker på flera olika platser i Skåne.

Det nya beslutet innebär att ett nytt sätt att arbeta med maten byggs upp, en så kallad ”kallmatslina”. I korthet går det ut på att maten tillagas och läggs upp i speciella förpackningar, kyls, syret avlägsnas och sedan transporteras förpackningarna till sjukhusens avdelningar där maten värms. Det gör att maten ser godare ut och bibehåller mer av sin näring.

När servicenämnden fick göra ett studiebesök på Södersjukhusets (SÖS) kök i Stockholm förra året, blev vi riktigt imponerade av hur de arbetar med den här metoden. Duktiga kockar lagar och lägger upp maten som de vill att den ska serveras, eftersom man äter ”även med ögonen”. Det är viktigt särskilt för patienter, som ibland behöver hjälp att återfå sin lust för mat.

På varje förpackningslock står portionens namn, näringsinnehåll och ingredienser. Sedan värms maten på avdelningarna, när patienten själv vill äta. Genom att Södersjukhuset har haft så många olika standardmenyer att välja mellan, har specialkosten minskat från 30 procent till 3 procent av antalet portioner.

Kök som kan ta fram denna ”kallmatslina” kommer nu att byggas upp. Dels genom en ombyggnad av sjukhusköket i Ängelholm, dels i en helt ny byggnad i Kristianstad.

Varm mat kommer att fortsätta att lagas i Ängelholm, men också i Hässleholm och Ystad. För oss är detta en viktig politisk framgång.

Vi har mött starka krafter som vill centralisera sjukhusmaten och lägga hela produktionen på en plats. Vi tycker istället att det är viktigt att de mindre köken får fortsätta att utvecklas, eftersom de är populära både hos patienter och personal.

Dessutom är det av säkerhetsskäl viktigt att all mat inte produceras på ett ställe. Tänk om något, en smitta, en brand eller något annat, skulle utbryta där? Nu får vi istället flera kök som kan täcka upp för varandra. Vi lägger inte alla ägg i samma korg, utan sprider istället riskerna vilket gör måltidsmaten mindre sårbar.

Vi ser det som att hårt politiskt arbete nu har burit frukt, och vi centerpartister är väldigt glada att sjukhusköken räddas.

Annette Linander (C)

Regionråd och gruppledare Centerpartiet i Region Skåne

Mikael Stamming (C)

Ledamot servicenämnden i Region Skåne

I dag fungerar nuvarande nämndemannasystem i allt väsentligt bra. Trots det finns det områden som måste få ökat fokus och utvecklas ytterligare. Senast dagens nämndemannasystem utreddes var 2017 (SOU 2017:85). Det finns således ett behov att utveckla och förbättra nämndemannasystemet för att bättre spegla dagens förutsättningar.

Ett sådant område är att bredda basen för rekryteringen av nya nämndemän. Ett annat utvecklingsområde är föryngring av nämndemannakåren. I dag är medelåldern 59,2 år. Tidigare var medelåldern 57,2 år.

NRF noterar vidare att det kort tid efter ett val så är det, relativt sett, flera nämndemän som entledigas och/eller nämndemän som själva väljer att lämna uppdraget. Detta beror sannolikt på dålig information vid rekrytering om vad uppdraget innebär, dåliga arbetsvillkor, låga arvoden och dåliga ersättningsvillkor. NRF har genom förhandlingar med Domstolsverket ett flertal gånger försökt få stöd för nämndemännens arbetsvillkor, utan att få gehör. Regeringen bör därför skyndsamt agera i denna mycket viktiga fråga.

Att vara nämndeman är ett svårt, viktigt och ansvarsfullt uppdrag. I det svenska rättsystemet gäller principen; ”hellre fria än fälla”. När den dömande nämnden inte är enig i ett domslut, kan det innebära att två av nämndemännen vill fria i skuldfrågan (nämndemannadom). Vid dessa sällsynta domar ställs det stora krav på de dömande nämndemännens mod och integritet att våga stå upp för vad hen menar är den korrekta domen. Självfallet skall domen vara inom lagens ramar. I annat fall har juristdomaren och/eller nämndemännen gjort fel. I samband med rättens överläggning är det juristdomarens ansvar att inför nämnden redogöra för vad lagen säger. Det är relativt sällan nämndemännen röstar emot juristdomaren. I endast drygt en procent av alla tingsrättsdomar är utfallet så kallade nämndemannadomar. Dessa domar överklagas regelmässigt till högre instans som fastställer drygt 30 procent av domarna.

Tyvärr framförs det ibland i debatten att hela nämndemannasystemet borde avskaffas. Emellertid konstateras i flera statliga utredningar att nämndemannasystemets fördelar överväger dess nackdelar och att nämndemännen bidrar högst väsentligt till Sveriges oberoende domstolar.

NRF ställer sig bakom kraven på att nämndemannasystemet bör reformeras, men då i betydelsen att nämndemannasystemet ska utvecklas. Förbättringsområdena ligger främst inom frågor som rör breddad rekrytering, fördjupad/förlängd utbildning, ökade arvoden och förbättrade ersättningar. Tillsammans måste vi våga, värna och utveckla nämndemannasystemet.

Linda von Beetzen