Hur fick du idén till Pojken från skogen?
– Jag var på vandring med min familj i skogarna i norra New Jersey och var ganska uttråkad, vandringar brukar nämligen tråka ut mig. Man ser ett träd och så ser man ett till, och ett till. Jag föredrar gator i stan där det finns människor att studera, kaféer, affärer och bokhandlar. I alla fall, när jag gick där i skogen började mina tankar vandra och då upptäckte jag en pojke i sexårsåldern som gick i närheten av mig och började fantisera: ”Tänk om den här pojken precis hade kommit ut ur skogen och hävdade att han alltid hade bott där?” Han minns inga föräldrar, har alltid varit ensam och har överlevt genom att göra inbrott i sommarstugor och odla. Jag fortsatte fantisera om pojken och såg honom som fullvuxen, i trettioårsåldern, och han visste fortfarande inte vem han är, vilka hans föräldrar var eller var han kom i från. Det var upptakten.
Huvudpersonerna, detektiven Wilde och tv-advokaten Hester (som vi mött i tidigare böcker av dig) är karaktärer som dröjer sig kvar hos oss läsare. Hur skulle du beskriva dem och hur har du arbetat med dem under skrivprocessen?
– Wilde var helt enkelt pojken från skogen. Det var som om skogen födde honom - utan föräldrar, utan familj, utan bakgrund. Hur skulle ett barn som uppfostrar sig själv och tar hand om sig själv helt utan hjälp bli som vuxen? Hester Crimstein är advokat och har funnits med i flera böcker men det här är första gången hon är huvudperson. Wilde och Hester delar en fruktansvärd tragedi, en som har bundit dem samman i sorg.
Hur arbetar du med dina böcker? Skriver du kronologiskt från början till slut eller mer organiskt? Skissar du upp allt i förväg eller växer historien fram medan du skriver? Var arbetar du och tar varje bok ungefär lika lång tid att skriva?
– Oj, svaren på de frågorna skulle behöva en helt egen bok. Jag gör alltihop av det du nämner. Det är aldrig samma när du skriver en bok. Varje gång du lurar dig själv att tro att du vet vad du håller på med sätter skrivargudarna dig på plats. Varje bok är en ny resa.
Många av dina böcker handlar om händelser eller gåtor i det förflutna som kommer ikapp en karaktär. Vad är det med det upplägget som fungerar så bra?
– Vi försöker ofta begrava gamla misstag men de förblir aldrig begravda. De gräver sig fram ur marken och kommer tillbaka ännu värre. Vi är vårt förflutna och jag vet inte hur man skulle kunna skriva en bra kriminalroman eller roman utan det.
Du har ett stort kontrakt med Netflix på 14 filmer och serier baserade på dina böcker och du skriver också en del manus själv. Vad är den stora skillnaden mellan att skriva ett film- eller tv-seriemanus och en bok?
– Det tv och böcker har gemensamt är att det handlar om att berätta en så bra och övertygande historia som du bara kan. Det som skiljer är att tv och film handlar om samarbete medan romanförfattande är en ensamaktivitet. Jag brukar jämföra det med sport. Med en bok är man som en tennis- eller golfspelare och vinner och förlorar på egen hand. Med tv-serier känner jag mig mer som lagkapten i ett fotbollslag som försöker vinna VM - alla måste vara bra för att vi ska lyckas.
Kommer Pojken från skogen att bli film eller tv-serie längre fram?
– Jag tror det, men man vet aldrig förrän den verkligen är filmad.
I vår kommer ytterligare en ny bok av dig som har titeln Win. Kan du berätta något om den?
– Win är inledningen på en ny serie med en sidekick från mina Myron Bolitar-böcker som huvudperson - Windsor Horne Lockwood III. Han är en mörkare hjälte än de flesta av dem jag skrivit om tidigare, mer våldsam men samtidigt charmig. I den här boken löser han mysteriet med en stulen Vermeer-tavla där spåren leder till hippies på 60-talet och ett mord i hans egen familj.
DELA PÅ FACEBOOK
DELA PÅ TWITTER
SKRIV UT ARTIKELN