Opinion

Liberaler behöver ett starkt L

Nyamko Sabuni och Johan Pehrson, L. Foto: TT
Opinion
Opinion Liberalerna har legat runt fyraprocentsspärren länge nu. Ofta under, men det verkar konstigt nog inte ha stressat partiledningen. Man verkar bida sin tid, frågan är hur länge.

Liberalerna har legat runt fyraprocentsspärren länge nu. Ofta under, men det verkar konstigt nog inte ha stressat partiledningen. Man verkar bida sin tid, frågan är hur länge. Det är i och för sig bra att partiet inte gör alltför många ostrukturerade utspel. Det är däremot konstigt att partiet framstår som passiva. Kan det faktum att L har medarbetare på regeringskansliet göra dem obenägna att hitta på nya sakfrågor?

Det har visserligen varit några försök från Liberalerna att synas, men det är tveksamt om det varit ”rätt” sorts frågor. Kring höghastighetstågen försökte man få uppmärksamhet genom att ”utgå ifrån” att M och KD skulle vara med på samtalen som de precis hoppat av. Den ekonomisk-politiske talespersonen Mats Persson lät stundom som Bosse Ringholm när han envist upprepade att han ”utgick ifrån” att M och KD skulle delta, vilket underförstått var en förutsättning för L. Nu har ju L bundit sig i Januariöverenskommelsen att arbeta för höghastighetståg, så Perssons utspel var nog av karaktären både äta kakan och ha den kvar. Även kring kärnkraften har L försökt visa sitt oberoende gentemot regeringen, men här har det varit lättare då det inte finns med bland de 73 punkterna. Dessutom var L inte med i överenskommelsen 2016 så de har inte hoppat av något, till skillnad från Moderaterna och Kristdemokraterna.

Liberalerna behöver hitta tillbaka till sina liberala värderingar, som tidvis är alltför osynliga. Flera opinionsbildare, bland annat Henrik Bredberg i Sydsvenskan, har den senaste tiden uppmanat Liberalerna att driva en liberal politik kring jämlikhet för att komma tillrätta med klyftorna i samhället. Det behövs borgerliga partier som driver dessa frågor, inte bara partier på vänsterkanten. Bredberg påminner Nyamko Sabuni om hennes eget tal på landsdagarna i höstas då hon sa: ”Problemet är inte att för många lever i rikedom, utan att för många lever i fattigdom.” Här finns definitivt något för L att bygga vidare på. Nuförtiden är det viktigt att ha ett narrativ, en berättelse för att föra fram sitt budskap. Genom värme och engagemang kan Nyamko Sabuni hitta politiska frågor där hon och hennes kollegor kan slå igenom i mediebruset. Hon säger i en intervju i Expressen att den viktigaste punkten i Januariavtalet är att fortsätta sänka skatten på arbete och företag för att låta välståndskakan öka. Det låter som en inriktning mot att vilja minska klyftorna. Men som sagt, det behövs en tydlig berättelse kring detta för att väljarna ska uppfatta den sista halvan av punkten. Annars är det lätt till att väljarna bara hör kraven om sänkta skatter och då vet vi vad vänstersidan kommer att slå ner på.

Kopplingen mellan sänkta skatter på arbete och företag och en ökad välfärd är svår att förstå för många och det utnyttjar politiker på vänsterkanten. I deras retorik hörs bara att det är de redan rika som gynnas. Lyckas L formulera en berättelse som gör att väljarna inte behöver förstå nationalekonomi vore mycket vunnet, både för Liberalerna som parti och för samhällsdebatten i stort.

Sverige behöver flera tydliga liberala partier. På sikt kanske det räcker med ett, men någon sammanslagning med Centerpartiet är knappast aktuell. Det prövades på 70-talet och även under Alliansregeringens tid diskuterades detta, förgäves. Att Moderaterna i princip lämnat sitt liberala arv är sorgligt, men då är det desto viktigare att Liberalerna träder fram.

I Expressen efterlyser Sabuni ledarskap från Socialdemokraterna. Nu är det hög tid att hon själv visar ledarskap i sitt eget krympande parti. Att hoppa från fråga till fråga utan en tydlig röd tråd är inget som attraherar väljarna. Kanske kan en tydlig berättelse kring jämlikhet göra det. Liberalerna har inget att förlora på att försöka.

Opinion

Hur många små hjärtan

En bild på ett litet barn i mammans famn
Barnets trygghet bör komma först.
Fotograf: Christine Olsson/TT
Opinion
Opinion Fallet Lilla Hjärtat är tyvärr inte isolerat och denna lagstadgade vanvård av barn fortsätter.

Dagens Nyheter skriver om hur familjehem och socialsekreterare har kontaktat tidningen efter att de skrev om den lilla flickan som vanvårdades till döds. Den tragiska historien om "Lilla Hjärtat" borde vara unik, men är det inte. En misshandlad pojke i en skånsk kommun var på väg tillbaka till sin biologiska far när DN uppmärksammade fallet. Det ska nu ske en granskning innan pojken flyttas från fosterhemmet.

Även till våra tidningar har det ringt förtvivlade personer och larmat om att fler barn far illa på det här sättet. Detaljerna skiljer sig, men grundproblemet är detsamma: det biologiska föräldrarnas rättigheter kommer före barnets. Ibland blir konsekvensen tragedi.

Det är otroligt smärtsamt att tänka på, men om man försöker föreställa sig hur långt vanvården måste gå för att ett barn ska avlida av den så inser man under tankeexperimentet att det måste ha funnits otaliga varningstecken innan tragedin blev ett faktum. Vi kan alltså inte skydda de barn som placeras hos en farlig biologisk förälder. Pojken i den skånska kommunen hade som bebis (!) "blåmärken, sårskador, hudavskrapningar samt förändringar i hjärnan" enligt rättsmedicinalverkets rapport. En person som kan skada ett spädbarn på det sättet ska inte vara vårdnadshavare, det är livsfarligt för barnet.

Pojken anses kunna återvända till en "trygg och stabil hemsituation". Så sent som förra året vittnade pojken om att han blivit slagen vid ett besök med en biologisk förälder. Även om den här lille pojken, till skillnad från flickan som kallades Lilla Hjärtat, överlever utan skador krävs inte mycket fantasi för att föreställa sig vilken vuxen ett barn som lever i rädsla för sin vårdnadshavare blir.

Samhället tar sig i de här fallen rätten att chansa med barns fysiska och psykiska hälsa. Det ska inte krävas att en dagstidning gräver i saken för att barnets rätt till en trygghet utan våld och rädsla ska bli verklighet.

Opinion

Olika typer av skydd

Opinion
Opinion

Många butikskedjor försöker öka säkerheten för sina anställda, som begripligt oroar sig för att bli smittade av mötet med många människor under dagen. Alla kunder är inte säkerhetsmedvetna. Butikspersonal på Willys uttalar sig positivt om planen på att installera plexiglasskydd framför kassorna, eftersom det är en droppspriden smitta. Om det får personalen att känna sig tryggare är det en god idé. Det handlar inte bara om fysisk smitta: trygghet är också viktigt. Att känna sig otrygg och rädd är också tärande.

På min lokala ICA-butik är folk rätt så dåliga på att hålla avståndet. Många äldre verkar obekymrade över kontakt med främlingar, även om folk inte går omkring och hostar. Kanske handlar det om att man tänker att folk inte går till affären när de är sjuka eller om att man inte känner sig sjuk själv.

Flera butiker har satt klisterdekaler på golvet för att markera lämpligt avstånd mellan kunderna. Det är ett enkelt och billigt sätt att öka säkerheten: kanske vet alla inte vad ett rimligt säkerhetsavstånd är.

Sen är det bästa skyddet för butikspersonalen möjligheten att gå hem om de känner sig sjuka, utan att oroa sig för att ekonomin förstörs.

Vi har tur i att det inte ses som konstigt att ge personal i detaljhandeln rimliga villkor. I USA Och Storbritannien kan butiksjobb vara mycket dåligt avlönade och ha dåliga möjligheter till sjukskrivning eller sjukersättning. Plexiglassköldar i all ära, men det bästa skyddet mot smittspridning är att veta att det går att sjukskriva sig.

Opinion

Gratis pengar till alla

Opinion
Opinion Swedbanks chefsekonom Andreas Wallström, vill se radikala grepp för att få igång ekonomin efter krisen.

Ge 10 000 kronor i månaden till alla svenskar efter krisen för att kickstarta ekonomin. Det säger Swedbanks tillförordnade chefsekonom Andreas Wallström. Han menar att Sverige har så starka statsfinanser att det är fullt möjligt att strö kontanter över medborgarna på det här sättet.

Det känns osannolikt att en försiktig svensk regering skulle föra en sådan politik, men det är en intressant tanke. Stimulansåtgärder kommer absolut att krävas. Frågan är om det bör ske på så direkt, personlig nivå som pengar in på kontot för den enskilde.

Ett annat ord för Wallströms förslag är medborgarlön. Normalt sett kan man komma med stora invändningar mot medborgarlön, på flera nivåer. Särskilt i Sverige skulle det bli svårt, eftersom svenskar är vana vid en såpass hög standard att det skulle vara svårt att ge en tillräckligt hög summa för att den skulle räcka till det som vi ser som en rimlig levnadsstandard. I Sverige anses man som fattig om man inte har en dator och åker på sommarsemester.

Det skulle också skapa den typ av klassamhälle som vi jobbat för att avskaffa, även om det skulle vara frivilligt att leva på den. Vi har under flera decennier försökt röra oss mot att alla ska ha en hyfsat god ekonomi och en medborgarlön skulle av nödvändighet få hållas ganska låg.

Vissa trycker istället på den moraliska aspekten: ska man verkligen få något för ingenting, kanske helt utan att man själv bidrar till samhället?

Inga av ovanstående argument håller särskilt bra i coronakristider. Folk kommer att bli fattiga av den här krisen, på ett sätt som vi förmodligen inte sett sedan 2008. Med en enorm arbetslöshet och ekonomisk depression blir dåliga förslag bra förslag. Om man någon gång ska genomföra ett experiment med medborgarlön så är det nu.

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

Casinobonusar

Så påverkar den svenska spellagen spelindustrins framtid

Casinobonusar I mer än 20 år har Sveriges regering vägrat släppa på det statliga spelmonopolet, och släppa in spelbolag på den svenska spelmarknaden.

Svenska spelbolag etablerade därför sina huvudkontor i europeiska speljurisdiktioner som Malta, och under de senaste 15 åren har online-spel blivit en socialt accepterad underhållningsform som omsätter miljardbelopp varje år.

Flera av de bolag som startade för tio till femton år sedan är idag väletablerade spelkoncerner, som årligen uppvisar lysande resultat på Stockholmsbörsen. Samtidigt verkar efterfrågan på online-spel bara växa. Det går inte längre att blunda för spelbolagens framfart och den svenska staten kan inte längre konkurrera med spelsajterna.

Sommaren 2018 tog Sveriges regering därför beslutet att börja licensiera online-spel från och med den första januari 2019. Och det beslutet ledde givetvis till en del lokala nyheter och åsikter. Men vad betyder den nya spellagen egentligen för spelbolagen, och för Sverige?

Därför licensierar Sverige online-spel

Nästan varje månad kommer det nya svenska casinon. Casinobranschen har blivit otroligt stor i Sverige, och färska undersökningar visar att var tredje svensk numera spelar casino på nätet.

Sverige har därför börjat licensiera online-spel, så att statskassan inte går miste om de intäkter som den svenska spelmarknaden genererar varje år. Den svenska statens spelsidor och spelbutiker kan inte längre konkurrera med casinosajter som släpper nya spel varje månad, och bettingsajter som erbjuder odds på matcher från världens alla håll och kanter.

Dödsstöten har onekligen varit mobiloptimeringen, som gjort nätcasinospel och online-betting otroligt tillgängligt. Varför skulle någon vilja springa ner till hörnbutiken för att lägga ett spel, när du kan oddsa medan matchen pågår från ditt vardagsrum och ta ut dina vinster på under fem minuter?

Det enda sättet den svenska staten kan tjäna en hacka på pengarna som det svenska folket omsätter i online-spel är att börja licensiera spelsajter. Det är precis vad den svenska regeringen gjort, och därför måste numera alla spelbolag som verkar på den svenska spelmarknaden ha en svensk spellicens.

Utgångspriset för en svensk spellicens ligger på 400 000 kronor, och sedan förhåller sig priset till vad för slags tjänster en speloperatör vill erbjuda. Spelbolagen måste även rätta sig efter en del nya riktlinjer som de inte stött på tidigare. Den svenska spellicensen ställer nämligen väldigt strikta krav på bonuserbjudanden, marknadsföring och ansvarsfullt spelande. Och följer spelbolagen inte de här reglerna riskerar de att förlora sin licens. Mer om svenska bonusregler kan du läsa om på spelinspektionens hemsida.

Bara en enda bonus

Den mest påtagliga förändringen som den svenska spellagen medfört är restriktionerna på bonuserbjudanden. Sedan den första januari 2019 får spelsajter på den svenska spelmarknaden bara erbjuda spelare en enda bonus. Den här bestämmelsen har skakat om spelindustrin i Sverige, eftersom återkommande kampanjerbjudanden, och så kallade återaktiverings-kampanjer, varit en central del av de svenska speloperatörernas affärsmodell.

Spel med BankID

När de inte längre kan locka spelare med attraktiva bonuserbjudanden har casinona fått tänka om. Och det har skapat nya branschtrender. Nu är det senaste skriket att låta spelare spela casino utan registrering med hjälp av BankID. Genom att legitimera sig med BankID slipper spelare genomgå en lång registreringsprocess, och dessutom kan de få sina uttag inom fem minuter. Istället för bonusar har det alltså börjat handla allt mer om smidiga användarfunktioner och tillgänglighet.

Mer gamification och nya spelfunktioner

När äventyrscasinona kom runt 2013 revolutionerade de på många sätt spelbranschen. Innovativa speloperatörer skapade roliga spelnarrativ som löpte parallellt med casinospelandet och gav spelare mer underhållning för pengarna de satte in. Pionjärer som Casino Heroes håller fanan högt än idag, och har expanderat sitt koncept till flera nya sajter, där de dessutom inkorporerat spel med BankID.

Samtidigt har nykomlingar som High Roller fortsatt fila på gamification-funktioner för att ge spelare en mer engagerande och personlig spel-och användarupplevelse. Hos flera casinon ser vi nu funktioner som låter spelare tävla direkt mot varandra, vilket naturligtvis ökar den sociala interaktionen och tillför en ny dimension till casinospel.

Sedan årsskiftet har vi fått se några nykomlingar på den svenska spelmarknaden som verkligen tagit ut svängarna. När du loggar in hos nätcasinot Duelz förstår du knappt att du hamnat på en casinosajt. Det här casinon har kombinerat casinospel med grafik och spelnarrativ som är lånade ut tvspels-världen, och dessutom optimerat spelupplevelsen för mobiltelefoner på ett fenomenalt sätt.

När bonusar blivit ett minne blott måste nätcasinona vara kreativa för att sticka ut. Casinospelare har onekligen några spännande år att se fram emot, och det ska bli intressant att se hur de svenska spelbolagen anpassar sig efter den nya spellagen.

Opinion

En stor miss

Förre KD-ledaren Göran Hägglund talar med journalister.
Göran Hägglund.
Fotograf: Erik Simander/TT
Opinion
Opinion Göran Hägglund identifierar en stor miss i avregleringen av apoteken.

Det ska bli svårare att hamstra mediciner. Det är en bra och rimlig försiktighetsåtgärd med tanke på den nuvarande situationen. Istället för att vänta på ett sammanbrott för systemet försöker man förhindra det.

Man kan inte längre själv bekosta en hel årsförbrukning av medicin, vilket man tidigare har kunnat. Högkostnadsskyddet gäller bara för tre månader, men det har alltså varit möjligt att på egen bekostnad köpa ut sin förbrukning för upp till ett år -- om man haft råd. Tråkigt nog blir det något av en klassfråga, även om det bara blir så tillfälligt i Sverige. Tursamt nog har vi normalt sett inte ett system där köpkraft avgör hur god tillgång du får till medicin.

Göran Hägglund (KD), som var socialminister under apoteksavregleringen, är självkritisk kring en tydlig brist som i systemet: ansvaret för medicinförsörjning i kris. Tidigare låg ansvaret hos Apoteket AB. Nu har ingen något övergripande ansvar. Regeringen hoppades på att det skulle ske spontant av ren självbevarelsedrift från de nya apotekens sida. Den nuvarande situationen visar att det inte blev så.

Vi kommer sannolikt att se många rop på återförstatligande av branscher och verksamheter som avreglerats sedan regeringen Reinfeldt, med bland annat Hägglund som ansvarig minister. Det finns som vi sett mycket att förbättra. Medicinförsörjningen måste ses över, och det lär tveklöst också hända när faran är över för den här gången. Det är dock värt att minnas att avregleringen skedde av flera mycket goda skäl. Det fanns inte god tillgång till medicin innan avregleringen heller: apoteken var stängda när folk behövde köpa smärtstillande och inga ipren såldes i matbutikerna. Den som behövde få ut medicin under helgen eller på kvällen var hänvisad till ett ibland avsides jourapotek eller till att tiga och lida till Apoteket öppnade igen.

Hägglunds självkritik ger honom heder: en politiker måste kunna omvärdera sin tidigare hållning om han får ny information.

Opinion

Underhållning som undervisning

Tre kvinnor som sitter på en fåtölj.
STOCKHOLM 20191202Aliette Opheim, Gizem Erdogan och Nora Rios spelar huvudrollerna i SVT:s nya serie Kalifat.Foto Henrik Montgomery / TT kod 10060
Fotograf: Henrik Montgomery/TT
Opinion
Initierat Fördelen med public service är att även den underhållning de tar fram kan användas som undervisning i vissa fall. Så har blivit fallet med serien Kalifat.

SVT:s serie Kalifat slutade för några veckor sen, men finns att se på SVT Play. Där har den blivit det mest sedda programmet någonsin i SVT Play, vilket är intressant på många sätt.

Det var ett himla liv innan serien ens började sändas. Hur kunde man bidra till en glorifiering av IS? Eller tvärtom, hur kunde SVT upplåta sin tittartid åt kritik mot muslimer, det skulle bara bidra till polarisering? Det kom alltså kritik från flera håll, men den tystnade när serien började sändas. Serien var ju trots allt väldigt välbalanserad och därtill spännande.

Jag biter aldrig på naglarna, men det var snudd på att jag började när jag såg Kalifat, så spännande var det. Ingen figur var allt igenom ond eller god, utan precis som i vanliga livet komplexa individer. I vanlig ordning måste verkligheten förfinas för att få ihop historien, men serien kändes ändå realistisk. Huvudpersonerna är alla kvinnor, vilket är ovanligt och därmed extra intressant.

"Facit" kom i Dokument utifrån: I kalifatets ruiner som visades häromdagen. En fransk dokumentär där man utgick ifrån kvarglömda dokument och vittnesmål från överlevande. Där kunde man i princip checka av flera punkter från tv-serien Kalifat. Det är sällan man ger manusförfattare beröm för god research, men de verkar ha gjort ett bra jobb. Serien skapar en god förståelse hur människor kunde lockas till IS och att det kunde ske i vilken familj som helst, inte bara muslimska.

Opinion

Bort med stuprören i bokstavlig mening

Bilar som fastnat i vattenmassor under en viadukt.
Skyfall i Malmö 2014.
Fotograf: Johan Nilsson / TT
Opinion
Andraledare Nu ska stuprören bort. Det är ingen plan för organisationsutveckling utan en bokstavlig önskan från VA Syd. Tillsammans gör vi plats för vattnet heter projektet.

Skyfall och översvämmade vattendrag blir allt vanligare och kommunerna arbetar med att förebygga problemen. I Malmö har VA Syd arbetat några år med att hitta nya arbetsmetoder för att minska risken för översvämningar och vattenskador. Nu är det Lunds tur. VA Syd uppmanar fastighetsägare att göra vad de kan för att skapa bättre dränering och underlätta för vattnet att rinna undan. Fastighetsägare få ekonomisk ersättning om man kopplar bort stuprören från ledningsnätet.

Fastigheter som har trädgård kan genom att ta tillvara vattnet från stuprören få en bra bevattning. Billigt och klimatsmart. Summan man får per bortkopplat stuprör är inte stor, 2500 kr, och får kanske ses som en symbolisk uppmuntran. Större fastigheter och bostadsrättsföreningar behöver antagligen lägga ner en del arbete och pengar för att kunna koppla om stuprören till vattentunnor eller liknande.

Fastighetsägare kan också hjälpa till på andra sätt för att underlätta avrinning vid skyfall. Det gäller att se över de hårdgjorda ytor som finns och fundera över om de går att byta ut till något som släpper igenom vatten. Armerat gräs kan vara ett alternativ som tål både bilkörning, är grönt och släpper igenom vatten.

Som i så många andra sammanhang är det viktigt att det offentliga går före. Kommunerna har möjlighet att samarbeta med universiteten för att hitta de bästa metoderna. Här ligger till exempel SLU Alnarp långt framme. Man kan på goda grunder klaga på gatstenarna i Lund, men den beläggningen släpper faktiskt igenom vatten till skillnad från asfalt. Malmö stad har tagit fram en skyfallsplan och Lunds kommun en översvämningsplan. Frågan är om kommunerna tagit ett större grepp med nya beläggningar för att förebygga översvämningar. Det kommer att krävas.

Opinion

Väl använda skattepengar

Opinion
Opinion Av en nästan absurt lyckosam slump har Malmö med omnejd redan haft corona -- för tio år sedan.

2010 simulerades en pandemi av just den typ som vi upplever nu, för det som kallas storstadsregion Malmö: Burlöv, Kävlinge, Lomma, Lund, Malmö, Staffanstorp, Svedala, Trelleborg och Vellinge.

Sydsvenska Dagbladet citerar ett tio år gammalt pressmeddelande: "Unikt redskap skyddar Malmöregionen mot pandemi." Skyddade kanske är en överdrift, men det gav oss en god idé om hur effektiva olika åtgärder skulle vara vid en pandemi som den vi ser i dag. Nu kan man i alla fall arbeta efter en hypotes.

Simuleringen gjordes i spåren efter svininfluensan 2009. Bland variablerna man tittade på fanns stängda skolor och vad som händer om en stor del av arbetsstyrkan stannar hemma från arbetet. Att stänga skolorna var inte så effektivt, visade sig. Inte heller stängda gränser hade särskilt stor effekt.

Skolstängningen hade i simuleringen runt tre procents effekt. Att stänga skolor och förskolor hade nästan ingen effekt: simuleringen kom fram till att barnen hade samma chans att bli smittade någon annanstans än i skolan.

Folkhälsomyndighetens analyschef Lisa Brouwers säger till Sydsvenskan att just skolstängningarnas bristande effektivitet är en av de viktigaste slutsatserna från simuleringen. Barn är inte de som driver smittan.

Lite överraskande skyddade inte ett inreseförbud till regionen heller. Det rörde sig om någon procents bättre skydd om det började komma folk hit från andra landsändar. Scenarion med mer aggressiv karantän gav alltså ett par procents bättre skydd, trots att det låter så effektivt.

Sverige har fått en del kritik internationellt för att vi tar till mindre drastiska åtgärder än andra länder och man har ifrågasatt statsepidemiologen Anders Tegnells linje med att uppmana till eget ansvar. Tegnell var en av dem som var involverade i de fyra rapporterna som blev resultatet av simuleringen, så kanske gissar han inte i alla fall.

Göran Bengtsson, professor i ekologi vid Lunds universitet, som var en av två konsulter som anlitades av Malmö stad för analysen säger att han tror att Anders Tegnell har haft nytta av innehållet i rapporterna i sin nuvarande verksamhet.

Det finns konsulter och konsulter, vilket kan vara bra att komma ihop nästa gång man som kommentator är frestad att skaka på huvudet åt att man bränner skattepengar på höga konsultarvoden. Det här har varit en bra användningen för pengarna man fått från Krisberedskapsmyndigheten och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB).

Det är intressant att få det i siffror. Att stänga skolor och gränser låter instinktivt som något som vore mycket effektivt mot smittspridning och det är begripligt att mångas spontana reaktion har varit att ropa på det.

Ett annat exempel på hur siffror kan skifta perspektivet är när smittskyddsläkaren Agnes Wold kommenterar kravet på att testa så många som möjligt. Det skulle ta väldigt lång tid och kräva mycket personal. Så lång tid att när man är färdig kan den första rundan testade ha blivit smittade och man får börja om från början. Wold ger 1000 dagar som exempel på hur lång tid det skulle ta även med en hyfsat hög frekvens.

Opinion

Toleransen för statlig kontroll lär öka

En bild på finansminister Magdalena Andersson
Magdalena Andersson
Fotograf: Claudio Bresciani/TT
Opinion
Opinion Vi ser en dramatisk ökning av antalet arbetssökande som konsekvens av coronaviruset. Magdalena Andersson skönmålar inte framtiden.

36 800 personer har varslats om uppsägning, vilket kan jämföras med de högsta nivåerna under finanskrisen 2008 då knappt 20 000 varslades, vilket då sågs som extremt. Inte alla varsel kommer att leda till ett förlorat jobb, men Sverige kan ha 10 procents arbetslöshet till sommaren.

Magdalena Andersson menar att många kommer att gå i konkurs och att vi går mot en stor arbetslöshet. Det är välkommet att hon inte försöker skönmåla situationen: om medborgarna ska kunna förbereda sig måste de få en rättvisande bild av läget.

Arbetslösheten i sviterna av coronaviruset kommer att testa vår självbild som ett land med socialt skyddsnät. Hållfastheten kommer att visa sig när ett rekordhögt antal arbetslösa blir resultatet av att vi inte konsumerar och beter oss som vi brukar.

Anderssons erfarenhet av att hantera kriser under Göran Persson är lyckosam under de här omständigheterna. Pandemin är en kraft som kan ändra den globala ekonomin i så stor utsträckning att man även ifrågasätter själva systemen och dess hållbarhet.

Arbetsförmedlingens analyschef Annika Sundén tycker dock inte att man ska dra för långt gående paralleller mellan de två kriserna och säger de är av olika natur. Hon kallar detta en hälsokris och menar att det kommer att gå över. Det är ett intressant resonemang, med tanke på att arbetsmarknaden verkar drabbas betydligt hårdare än då.

Statens roll kommer av nödvändighet bli mer aktiv under krishanteringen. Magdalena Andersson menar att ökat statligt ägande av större företag kan vara ett alternativ. Det är ingen vild gissning att toleransnivån för statligt ägande kommer att öka och i viss mån redan har gjort det, på båda sidor om den politiska mitten. Det här är ett av de tillfällen då marknadsekonomin inte räcker till och inte kan sanera sig själv.

NÄSTA ARTIKEL