Emma spelas av Anya Taylor-Joy (till höger). Pressbild

En Emma med känsla och stil

Recension

FILM
Emma
Regi: Autumn de Wilde
Medverkande: Anya Taylor-Joy, Johnny Flynn, Josh O’ Connor, Callum Turner, Mia Goth med flera.

Jane Austen tycks ständigt vara föremål för remakes. Årets Emma är den femte versionen i raden efter 1996 års bioversion med Gwyneth Paltrow och tre olika miniserier från sjuttiotalet och framåt.
Med andra ord är kanske inte en ny filmatisering nödvändig, men i dessa dagar görs det nyinspelningar och uppföljare av allt så det går knappast att klandra filmmakarna för att de ständigt återvänder till en kvinnlig författare, vars alster blivit rosade stapelvaror inom litteraturen.

Emma har allt. Hon är vacker, intelligent och rik, och har framlevt sina första 22 år utan motgångar, som det heter i filmens öppning. Väl inkörd i det lantliga sällskapslivet älskar hon att agera äktenskapsmäklerska utan att själv aspirera för giftermål.
Nya föremålet för hennes intresse stavas Harriet, en ny bekantskap som med sorg i hjärtat motvilligt nobbar ett erbjudande från en trevlig och bildad, men icke ”förfinad” bonde i grannskapet till förmån för något bättre parti efter att ha lyssnat på väninnas råd.

Detta sätter en boll i rullning som inte går att styra. Allra minsta av Emma själv. Vännen George kritiserar henne för debaclet med Harriet. Men Emma tycker väninnan skulle satsa på den initialt välartade prästen Philip istället. Han i sin tur har dessvärre bara ögon för Emma medan skyddslingen i förlängningen börjar få tycke för den tänkande omdömesgille George.
Samtidigt förförs Emma åtminstone tillfälligt av den stilige, men ytlige Frank på tillfälligt besök från storstaden. Fast kanske befinner sig den hon längtar efter närmare än hon tror.

Hur ska det gå? Den som läst boken eller sett någon av de tidigare filmatiseringarna vet förstås, men precis som i de flesta historier sys historien ihop enligt gängse mönster. I det här fallet görs det dessutom med stilfull elegans och känsla. Slutet gott allting gott i kärlekens labyrint, således.
Men precis som vanligt när Austen är på tapeten finns här ett underliggande budskap om kvinnors utsatthet och nödvändigheten av att gifta sig till ett gott parti för den ekonomiska trygghetens, och den sociala statusens skull. På samma sätt präglas det hela även av en diskret, men ändå bitande humor i skildringen av traditioner och ritualer som präglade sällskapslivet under denna tid. Med andra ord får man alltså säga att regissören Autumn de Wildes Emma förvaltar arvet efter Jane Austen på ett berömvärt sätt. Det här är en såväl flyhänt som tjusig och välspelad skapelse. Fans av kostymdramer i allmänhet och Austen i synnerhet kommer att slicka i sig det här.

FILM
Emma
Regi: Autumn de Wilde
Medverkande: Anya Taylor-Joy, Johnny Flynn, Josh O’ Connor, Callum Turner, Mia Goth med flera.