Opinion

Vi är för många

Överbefolkningen hotar vår framtid på många områden.
Opinion
Opinion Nyligen presenterade sig ett nytt nätverk – Population matters Sweden – med flera framstående personer från forskarsamhället och samhällslivet.

Nyligen presenterade sig ett nytt nätverk – Population matters Sweden – med flera framstående personer från forskarsamhället och samhällslivet. Bland de som ingick finns bland annat ekonomiprofessorn Magnus Henrekson, professorn i industriell organisation Christian Berggren, tidigare ambassadören Karl-Erik Norrman och matematikern Louise Jonsson. Budskapet från deras sida var att en långsiktigt hållbar miljö- och klimatpolitik måste bygga på att vi håller tillbaka befolkningsökningen.

Det är ett faktum att bakom alla de stora hot som mänskligheten står inför så finns den växande överbefolkningen. Klimatuppvärmningen, de giftiga utsläppen i naturen från industrin, matbristen globalt, transportsektorns utsläpp, bristen på rent vatten, sinande naturresurser, hotet om pandemier; alla har de gemensamt att de förvärras genom den snabba befolkningsökningen.

Kalla siffror talar ett tydligt språk. Jordens befolkning var år 1940 2,3 miljarder och är nu uppe i 7,8 miljarder och skulle enligt FN-prognoser (2019) kunna stiga till upp emot 11,2 miljarder år 2100, i värsta fall 16 miljarder, allt enligt det nya nätverkets debattinlägg.

En sådan befolkningsökning är mer än vad vår planet klarar av att hantera. Jordens befolkningsökning måste hejdas. Det gäller såväl i fattiga länder som i den rika industrivärlden.

Det nya nätverket Population matters vill att flerbarnstillägget avskaffas och att barnbidraget behovsprövas. Det skall minska stimulansen att skaffa många barn, inte minst bland barnrika invandrarfamiljer. Istället skall de pengar som sparas in användas till familjeplanering i utvecklingsländer med höga födelsetal.

Den snabbt växande befolkningen i världen för oss mot katastrofens rand. Tyvärr är ett slopande av flerbarnstillägget mest ett slag i luften. Det krävs snabba och drastiska insatser globalt för att begränsa befolkningstillväxten. Sverige är i det sammanhanget mest likt musen som röt.

Opinion

Staten har stark ekonomi

Yngve Sunesson går i pension
Fotograf: Stefan Olofson
Opinion
Opinion Coronapandemin håller på att sänka världsekonomin. De lokala service- och tjänsteföretagen drabbas värst.

Var tredje butik riskerar konkurs inom några veckor. Det är något nytt för svensk ekonomi och gör det svårare att hitta rätt med åtgärder.

Däremot är inte utrymmet för ekonomiska satsningar något problem. Sveriges statsskuld hör till de lägsta i EU, ja, i världen. Cirka 35 procent av BNP i statsskuld är lågt internationellt. I dagens situation är det inga problem för regeringen att motivera om skulden skulle öka mer än tillåtna fem procentenheter. Därför bör inte regeringen dra sig för att satsa ännu mer för att överbrygga den djupa nedgången.

I det finanspolitiska ramverk, som riksdagspartierna enades om efter 1990-talskrisen, ingår att utgiftstak fastställs för statens budget för tre år framåt. De satta taken håller naturligtvis inte i dagens situation när staten går in med tiotals, kanske hundratals, miljarder i olika nya satsningar. Men det är tillåtet att ändra utgiftstaken om det finns särskilda skäl. Tydligare skäl än den nu framväxande krisen är svårt att se.

Inte heller överskottsmålet på numera en tredjedels procent av BNP är något problem. Det gäller över en konjunkturcykel och därför är det naturligt att budgeten pekar mot underskott i ekonomisk nedgång och kris, samtidigt som det bör vara överskott i goda tider.

Det svåra är som sagt att hitta verkningsfulla åtgärder för att rädda företag som förlorat nästan alla sina intäkter i stort sett över en natt. Hur ska små restauranger och caféer, taxi- och bussbolag, frisörer och klädbutiker kunna överleva ens en månad när kunderna inte vågar gå ut för att utnyttja deras tjänster?

Visst har riksdagen i brett samförstånd mellan januaripartier och opposition beslutat om omfattande åtgärder, med både permitteringsstöd, lånemöjligheter, uppskjuten skatt, sänkta arbetsgivaravgifter och annat. De som nu blir arbetslösa har fått bättre villkor. Men för många företag räcker det inte. Redan har antalet konkurser ökat, särskilt i storstäderna där smittan spridit sig snabbast.

En del ekonomer talar om ”helikopterpengar”, en summa till alla utan villkor. I USA har Trump och kongressen enats om att betala ut 3000 dollar (runt 30 000 kronor) till varje familj. Men där har få arbetslöshetsersättning och många saknar sjukförsäkring, så där är det en överlevnadsfråga.

Det är det inte i Sverige. Här är det inte medborgarnas ekonomiska möjligheter att konsumera som sviktar utan deras fysiska möjligheter av rädsla för smitta och av försiktighetsskäl.

Så här är helikopterpengar knappast lämpliga. Här handlar det om hur företag på ruinens brant ska kunna räddas. Om alltför mång företag tillåtsf försvinna under krisen blir det svårt att restaurera ekonomin.

Det handlar inte, än på länge, om statens möjligheter. Utrymmet finns och måste utnyttjas. Det gäller ”bara” att ha kreativitet nog att hitta rätt åtgärder.

Yngve Sunesson

Opinion

Brott utan konsekvenser

En bild på spårsäkringssats.
Det slarvas med dessa lådor.
Fotograf: Lars Pehrson/SvD/TT
Opinion
Opinion Polisen har hanterat spårsäkringslådor med bevisföremål i våldtäktsfall så slarvigt att de sällan vet var de har blivit av.

Fram till 2018 har det saknats tydliga riktlinjer för vad ska hända med bevisföremål som samlas in på landets mottagningar för våldtagna. I en dokumentär får Sveriges television reda på att innehållet i lådorna sällan analyseras och att lådorna dessutom ofta tappas bort.

Undersökningen tar i bästa fall 2.5 timmar, enligt en av sköterskorna som jobbar med dem, i värsta fall 4-4.5 timmar. Undersökningen beskrivs av dem som har gått igenom den som mycket jobbig, eftersom de inte bara utsätts för en fysisk undersökning, utan måste svara på personliga frågor som gör att de måste återuppleva fallet i detalj.

Efter detta har alltså polisen inte ens haft anständigheten att hålla koll på lådorna. Eva Wettborg, chef för forensiskt analysteam vid polisen i Stockholm, berättar i dokumentären Våldtäktens spår att lådor har hittats i i kylen bredvid matlådor, eller i någon enskild polis bokhylla.

Våldtäkt är inget brott som polisen prioriterar, det har de varit öppna med sedan tidigare. Förklaringen har då varit att de valt att lägga resurserna på andra brott, som mord. Den här formen av likgiltighet är dock svår att bortförklara. Ingen mordutredning i världen berättigar att bevismaterial slarvas bort, eller som man misstänker här, förstörs.

Wettborg säger att polisen har slarvat med spårsäkringssatserna och endast fyra av 10 har skickats på analys. Efter de nya riktlinjerna kommit på plats har endast Stockholm fått ordning på rutinerna, andra delar av landet ligger efter.

Vi har som samhälle kommit fram till att våldtäkt är ett brott. Ändå behandlas det med sådan nonchalans att det har setts som acceptabelt att slarva bort bevisföremål som skulle kunna få en gärningsman fälld. Genom att inte analysera bevisning kan man dessutom missa att det rör sig om seriegärningsman, eller i alla fall någon som begått fler än ett brott.

Det är kränkande för de utsatta och kompromissar med rättssäkerheten på ett oacceptabelt sätt.

Opinion

Bra insatser för att hålla affärer och restauranger vid liv

En bild på Katrin Stjernfeldt Jammeh och Torbjörn Tegnhammar
Fotograf: Johan Nilsson/TT
Opinion

Opinion

Flera bra initiativ har tagits för att näringslivet ska kunna överleva coronapandemin. Malmö stad sänker hyrorna för verksamheter som hyr av MKB, Stadsfastigheter, kultur- och fritidsförvaltningen, gatukontoret eller andra hyresvärdar kopplade till kommunen. Hur stor sänkningen kommer att bli är inte klart. Det ska göras “en affärsmässig bedömning” från fall till fall. Förhoppningsvis tar Malmö stad i ordentligt: ingen tjänar på att stadens restauranger och butiker går i konkurs. Det innebär en stor risk för ökade kostnader för redan ekonomiskt utmanade Malmö om fler blir arbetslösa och beroende av försörjningsstöd. Sannolikt är blir det kortsiktiga bortfallet av hyror sammantaget betydligt mindre kostsamt.

I Hässleholm har man uppfunnit en egen valuta. Älvsbyhus, med fabrik i Bjärnum, ger sina anställda 1000 kronor var att handla för hos medlemmar hos Hessle City, förutom ICA Maxi och City Gross, som inte lär behöva någon hjälp i hamstringstider. Tanken är att initiativet ska gynna sällanköpshandeln, vilket är klokt. Medlemmarna i Hessle City hoppas att fler företag ska följa efter.

Intäkterna från Göteborgs filmfestivals streamingtjänst Draken film går under ett halvår till biografer som visar kvalitetsfilm. I Malmö handlar det bland annat om Panora och Spegeln. Där man se filmer som nyligen gått på de aktuella biograferna, som Porträtt av en kvinna i brand och jag och min bror, men också klassiker som Truffauts De 400 slagen.

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

Privatlån.com

3 unika saker du kan använda ett blancolån till

Privatlån.com Många väljer att använda ett blancolån som ett billån eller för att samla mindre lån och krediter. Som mest kan du låna 600 000 kronor, men du kan även låna så lite som 5 000 - 10 000 kronor.

Eftersom blancolån saknar krav på säkerhet kan pengarna användas till precis vad som helst. Du kan dessutom justera lånets löptid för att hitta en månadskostnad som passar din ekonomi, vilket innebär att du kan ha råd med det mesta.

Det finns många användningsområden för denna låneform. Nedan ska vi titta närmare på tre lite mer ovanliga saker som du kan finansiera med hjälp av ett blancolån.

Köp din drömhäst

Att köpa häst är inte billigt, många gånger kostar dessa fyrbenta djur tiotusentals kronor. Har man inte sparat ihop under en längre tid kan det vara svårt att ha råd. Samtidigt vill du kanske vänta allt för länge med att köpa, särskilt inte om du råkar hitta drömhästen till salu.

Genom att ta ett blancolån kan du betala för hästen direkt och sedan dela upp betalningen i en takt som passar din ekonomi. På så sätt slipper du allt för stora påfrestningar på din ekonomi. Du kan dessutom låna lite mer om du till exempel behöver köpa till lite ny utrustning.

Res på semester till tropikerna

Många är de som drömmer sig bort till varmare breddgrader, inte minst när vintermörkret smyger sig på. Att besöka tropiska öar med kritvita stränder kan dock vara kostsamt och att finansiera hela familjeresan med eget sparkapital kan kännas i plånboken.

Även här kan ett blancolån vara ett bra alternativ. Eftersom du kan lägga upp blancolån under flera års tid kan du låna till resan och samtidigt få en mer hanterbar månadskostnad.

Eftersom de flesta blancolån betalas ut inom 1 till 2 dagar - vissa kan till och med betalas ut samma dag - kan du dessutom slå till på resan direkt utan att riskera att priset höjs.

Investera i ny hemelektronik

Behöver du byta ut hemmets TV? Eller kanske är det hög tid att köpa en ny dator? Hemelektronik är ofta dyrt och kan var svårt att finansiera utan att spara ihop under en längre tid. Då kan du med hjälp av ett blancolån delbetala inköpet under en längre tid istället för att behöva ta av ditt sparande.

Blancolån har en relativt låg ränta, särskilt om du har en god kreditvärdighet, vilket kan göra lånet till ett prisvärt alternativ till delbetalning i butik. Du kan dessutom lösa delar eller hela lånet i förtid om du har möjlighet och komma undan ännu billigare.

Opinion

Vår beredskap är inte god längre

Opinion
Opinion Sveriges beredskapslager försvann 2002, men då hade avvecklingen pågått nästan ett årtionde. Jämfört med Finland har vi dålig beredskap nu under coronakrisen, då vi i princip inte har några lager alls av sjukvårdsutrustning.

Regionerna fick i början av 2000-talet ta över ansvaret för lager av sjukvårdsutrustning och det förefaller ha skett lite godtyckligt. De beredskapslager som funnits tidigare låg geografiskt långt bort från befolkningstäta områden. Det kalla kriget upphörde och då upphörde också behovet av att ha stora lager av matvaror och sjukvårdsutrustning. EU-inträdet bidrog också till att Sverige tyckte sig kunna lita på att problem kunde lösas gemensamt. Detta särskilt eftersom Sverige hade det ekonomiskt tufft efter 90-talskrisen och Göran Persson-regeringen tyckte det var rimligt att dra nytta av EU-medlemskapet på detta sätt.

När det gäller mat ligger självförsörjningsgraden på runt hälften av behovet, men i själva verket är den mycket mindre än så. Det behövs drivmedel och konstgödning för att producera livsmedel, och där är den svenska produktionen i princip noll. Det skulle krävas mycket mankraft och hårt arbete för att kunna odla den mat som behövs vid en total avspärrning. Vi kan lugnt räkna med att den stadsodling som finns idag skulle öka markant.

Även det civila försvaret har levt ett undanskymt liv sedan det kalla kriget upphörde. 1986 fick kommunerna ansvaret för det så kallade hemskyddet och tog hjälp av Civilförsvarsförbundet. Organisationen har levt en lite undanskymd tillvaro, men kanske kan det bli en uppgång när många människor ser ett behov av att höja sin egen beredskap. Genom klimatkrisen har många blivit så kallade preppers, som har lager hemma som gör att man klarar sig en längre tid. Coronakrisen har spätt på denna insikt och det är kanske en något så när rimlig förklaring till hamstringen av toalettpapper. Coronapandemin för förhoppningsvis det goda med sig att kunskapen om och efterfrågan på en god beredskap ökar.

Opinion

Risker med besöksförbudet

Lapp med stoppskylt på dörr till äldreboende.
Besöksförbud på äldreboende i Stockholm.
Fotograf: Anders Wiklund/TT
Opinion
Opinion Besöksförbudet på äldreboenden var nödvändigt för att hindra smittspridningen, men det riskerar att få andra konsekvenser som kommunerna måste vara medvetna om.

Besöksförbudet infördes för att skydda de äldre från smitta utifrån, men det ser dessvärre ut att ha kommit försent. Nu har coronasmittan tagit sig in i allför många äldreboenden. Personalen får det svårare att arbeta när de måste ha full skyddsutrustning. Skåne har än så länge varit lindrigt drabbat, kanske delvis beroende på att det tidigt infördes besöksförbud på flera boenden.

Det som kan oroa är hur de äldre ska klara sig rent mentalt. Att inte få besök av nära och kära måste vara enormt påfrestande och gör många ledsna. Om man är ledsen och upprörd är man sannolikt inte så sugen på att äta. Det är sedan länge ett problem att gamla lätt blir undernärda, både de som bor hemma och de som kommer till äldreboende. Redan när de flyttar till äldreboendet kan de vara undernärda, eftersom det sällan är roligt att äta ensam. Att då inte få ta emot besök, inte ens från en livslång partner, måste påverka den mentala hälsan betydligt.

Kommunerna måste därför tillsätta extra resurser och anställa tillfällig personal. Med tanke på alla arbetslösa borde det vara en ganska enkel sak om man anstränger sig lite. Den ordinarie personalen behöver ha arbetsro att vårda de som är sjuka, och den tillfälliga personalen skulle kunna hjälpa till med mat och aktiviteter. Självklart måste smittriskerna hanteras på största allvar, så det kräver stor kreativitet från de anställda. Kan man jobba på nya sätt? Hur serveras maten lockande under de nya förutsättningarna? Hur muntrar man upp den som längtar efter sina anhöriga? Hur får man de gamla att röra sig så att de inte tappar muskelmassa och därmed också aptiten?

Alla möjligheter att tänka utanför den berömda boxen måste uppmuntras. Inte mycket är vunnet om de gamla klarar sig från coronasmitta men i stället tynar bort av bristande livslust. Mat och social samvaro är viktiga behov som inte får glömmas bort i detta extremt svåra läge. Dilemmat måste hanteras klokt och man måste klara att göra både och. Hur det ska ske måste lösas lokalt, men respektive kommun måste ge de ekonomiska och praktiska förutsättningarna.

Opinion

Nya kvastar i kommunernas eget förbund

Man med mörkt hår vid skyltar om Östra Göinge kommun.
Fotograf: Jon Willén / TT
Opinion
Opinion Staffanstorp väljer att trots allt stanna kvar i Kommunförbundet Skåne. Detta efter att den nya politiska ledningen startat ett omfattande förnyelsearbete.

Det är klokt att Staffanstorp stannar kvar, då det brukar vara svårt att stå utanför etablerade samarbeten. Kanske är det rentav så att Staffanstorp gav signalen till att starta ett välbehövligt förnyelsearbete, eller åtminstone visade på det nödvändiga att se över verksamheten efter tjugo år.

Kommunförbundet Skåne bildades i samband med att Region Skåne tillkom i slutet av 90-talet. Innan dess hade det funnits ett antal konstellationer av kommunala samarbeten, såsom Sydvästra Skånes Kommunalförbund, SSK, och Nordvästra Skånes Kommuner i Samverkan, NOSAM. Det fanns de som trodde att kommunförbundens saga var all i samband med regionens tillkomst, men kommunpolitikerna tyckte annorlunda. De var rädda att det annars bara skulle bli ett regionalt perspektiv på allting.

Sedan starten har Kommunförbundet Skåne styrts och skötts på ungefär samma sätt, trots olika chefer och olika politisk ledning. Men sedan i somras är det nya tag. Patric Åberg, kommunstyrelsens ordförande i Östra Göinge, är ny ordförande för kommunförbundet och har med rätta dragit igång förnyelsens vindar. Förutom ny politisk styrning har förbundsdirektören slutat och ersatts av en tillförordnad, externt rekryterad konsult som har hög kompetens inom förändringsarbete.

Med Patric Åberg vid rodret är förändring och förbättring skrivet med tusch på väggarna. Han har lyckats åstadkomma en positiv vändning i Östra Göinge, trots svåra förutsättningar. "Här går det", uttalat på göingska (härgaurda) är hans paroll. Den tidigare trötta organisationen Kommunförbundet Skåne är på väg mot något liknande.

Region Skåne får helt enkelt steppa upp några steg för att kunna möta det förväntade nya kommunförbundet. Bra samarbete behövs i Skåne. Om parterna är hyfsat jämnstarka blir samarbetet desto bättre. Det är konstigt att kommunerna inte gjort denna översyn tidigare, men bättre sent än aldrig.

Opinion

Sverige kommer vara ännu mer digitalt efter corona

STOCKHOLM 2020-03-18Kvinna vid en dator köper läkemedel och medicin online från ett apotek på nätet.Foto: Pontus Lundahl / TT / kod 10050
Fotograf: Pontus Lundahl/TT
Opinion
Opinion Om man efteråt försöker se positivt på den här eländiga tiden kan man säkerligen konstatera att digitaliseringen har tagit ett jättekliv framåt i det svenska samhället.

Jobba hemifrån har jag gjort en hel del tidigare också, men nu är det hemarbete för hela slanten. Man får hålla tummarna att tekniken fungerar, men annars är problemet bara att "jobbklädseln" inte är den snyggaste, om man uttrycker sig milt.

Jag och min man sitter i frivillig karantän på landet eftersom han tillhör en riskgrupp och då måste jag också vara extra försiktig. Därför har vi nu börjat använda Systembolagets utlämningsställe i grannbyn. Utbudet är lite mer begränsat än om jag åkt till ett "vanligt" systembolag, men det är smidigt att kunna beställa allt jag vill ha via datorn. Sen får jag ett sms när varorna har anlänt till ombudet och då är det bara att åka dit, betala och köra hem med de dyrbara flaskorna.

Ibland behöver man varor som inte finns i den lilla butiken. I stället för att trängas på stormarknaden har jag för första gången beställt varorna via nätet, och ska hämta de färdiga kassarna själv. Hemkörning finns, men knappast så långt ut på landsbygden som vi bor.

Igår fick jag ett nyhetsbrev från den berömda tebutiken i Lund. När jag konstaterade att vi börjar få brist på te insåg jag att det gick att beställa hem teet via posten. Eftersom jag nu börjat bli riktigt digital var det lätt att trycka på "Beställ" och sen betala via Swish. Jag inser att livet inte kommer att bli detsamma efter dessa positiva digitala erfarenheter. Hur det påverkar samhället återstår att se.

Opinion

Hur många små hjärtan

En bild på ett litet barn i mammans famn
Barnets trygghet bör komma först.
Fotograf: Christine Olsson/TT
Opinion
Opinion Fallet Lilla Hjärtat är tyvärr inte isolerat och denna lagstadgade vanvård av barn fortsätter.

Dagens Nyheter skriver om hur familjehem och socialsekreterare har kontaktat tidningen efter att de skrev om den lilla flickan som vanvårdades till döds. Den tragiska historien om "Lilla Hjärtat" borde vara unik, men är det inte. En misshandlad pojke i en skånsk kommun var på väg tillbaka till sin biologiska far när DN uppmärksammade fallet. Det ska nu ske en granskning innan pojken flyttas från fosterhemmet.

Även till våra tidningar har det ringt förtvivlade personer och larmat om att fler barn far illa på det här sättet. Detaljerna skiljer sig, men grundproblemet är detsamma: det biologiska föräldrarnas rättigheter kommer före barnets. Ibland blir konsekvensen tragedi.

Det är otroligt smärtsamt att tänka på, men om man försöker föreställa sig hur långt vanvården måste gå för att ett barn ska avlida av den så inser man under tankeexperimentet att det måste ha funnits otaliga varningstecken innan tragedin blev ett faktum. Vi kan alltså inte skydda de barn som placeras hos en farlig biologisk förälder. Pojken i den skånska kommunen hade som bebis (!) "blåmärken, sårskador, hudavskrapningar samt förändringar i hjärnan" enligt rättsmedicinalverkets rapport. En person som kan skada ett spädbarn på det sättet ska inte vara vårdnadshavare, det är livsfarligt för barnet.

Pojken anses kunna återvända till en "trygg och stabil hemsituation". Så sent som förra året vittnade pojken om att han blivit slagen vid ett besök med en biologisk förälder. Även om den här lille pojken, till skillnad från flickan som kallades Lilla Hjärtat, överlever utan skador krävs inte mycket fantasi för att föreställa sig vilken vuxen ett barn som lever i rädsla för sin vårdnadshavare blir.

Samhället tar sig i de här fallen rätten att chansa med barns fysiska och psykiska hälsa. Det ska inte krävas att en dagstidning gräver i saken för att barnets rätt till en trygghet utan våld och rädsla ska bli verklighet.

NÄSTA ARTIKEL