Karin Alfredsson. Foto: Elisabeth Ohlson Wallin

Skriver med närvaro och en pyrande ilska

Recension

BOK
Roger och Rebecka
Författare: Karin Alfredsson
Förlag: Bokfabriken

Norrlands inland, en liten by, femtiotal och väckelserörelse – Man kan knappt tänka sig något mer instängt och inskränkt. Till en sådan plats kommer den nyutexaminerade lärarinnan Vajlett som inte alls är på samma spår som församlingen, vare sig när det gäller undervisning eller hennes eget privatliv.
På något sätt lyckas hon ändå finna sin plats i byn och bland barnen, men hemligheten att hon älskar postfröken Rut måste till varje pris bevaras.

Det här var handlingen i Karin Alfredssons succéroman Vajlett och Rut som kom ut 2018. Nu följer hon upp berättelsen i den fristående fortsättningen, Roger och Rebecka.
Och jag vet inte hur hon gör det Karin Alfredsson, för det tar bara fem rader text så har jag återigen ohjälpligt dragits in i Granträskåsens värld.
Hennes sätt att skriva skapar en närvaro som känns rent fysiskt. Där är långkokets os, kvalmet av blöt yllekofta, den järnlika doften av rädsla. Barnpjäxor stampar loss snö, finkostymer borstas inför bönemöten. Här finns inga övertydliga tidsmarkörer, vilket är lätt hänt när man skriver om dåtiden. Nej, allt känns äkta och på riktigt. Detaljer andas liv och verklighet, språket, tidsandan, människorna. Det är skickligt gjort.

Nu ska Vajlett få en kollega, magister Forsberg. Det ser hon fram mot, att kunna prata om jobbet och dela erfarenheter. Annat är också annorlunda. Ruts son Roger har flyttat hem, efter att ha bott hos sin mormor och morfar. Han längtar tillbaka och har svårt att passa in med sin dialekt och sin faderslöshet. Klasskamraten Rebecka har inte heller någon pappa vilket gör att de söker sig till varandra och blir vänner.
Rogers närvaro förändrar också Ruts och Vajletts kärleksförhållande radikalt. Nu finns ingen tid för kärleksmöten. De får vakta varje rörelse, varje smekning. För byn har ögon och öron överallt och homosexualitet är både straffbart och ansett som en sjukdom. Barnavårdsnämnden cirklar dessutom hotande runt dem som inte uppfyller normen i byn.

Och precis som i Vajlett och Rut styr det allsmäktiga patriarkatet. Magistern ska naturligtvis överta lärarbostaden. Han som ses som för mer än Vajlett. Församlingens pastor dömer och bedömer, rent godtyckligt. Kvinnor ska göra avbön och ödmjuka sig om de fallit utanför skrankorna på minsta vis, om det så gäller oäkta barn som att klippa håret kort. Familjefäder har makten att förstöra en hel familj, att hellre se att en dotter går ner sig i myren än visar sig gravid utan far till barnet.
Och här finns en härligt pyrande ilska i berättandet. Utan att för en sekund bli tendentiös låter Karin Alfredsson denna ilska flamma upp i kvinnornas motstånd och dådkraft. På olika sätt hittar de smarta vägar att gå runt männens villkor. Starka kvinnor hjälper de svårast utsatta. Bakom den formella makten finns en informell som får positiva saker att hända. Men allt har ett pris och kvinnor betalar dyrare, har mer att förlora, måste alltid välja och välja bort och det gestaltar Alfredsson skärande tydligt.

Roger och Rebecka är en fantastisk skildring av en liten by i Norrland med sina brokiga invånare. Karin Alfredssons förmåga att gestalta och att återskapa en tidsepok är återigen imponerande. Men det är en grannlaga uppgift att upprepa en succé. Inte minst för att känslan av något nytt och ovanligt omöjligt kan infinna sig på samma sätt.
Så som en fortsättning är den blekare än Vajlett och Rut. Som fristående roman är den en alldeles utmärkt sådan.

BOK
Roger och Rebecka
Författare: Karin Alfredsson
Förlag: Bokfabriken