Foto: Per Jahnke

Proffsigt värre av Danny Saucedo

show Det är inte mycket som går fel när Danny Saucedo intar Helsingborgs Arena för premiär av ”The runaway show”. Som alltid med Danny är sången så perfekt att man stundtals tror att det är playback. Dansstegen är coola, välkoordinerade och när han får sällskap av de tio fantastiska dansarna som stundtals ser ut som om de saknar leder i kroppen så lyfter taket.

Redan innan showen börjar är det tydligt vad det är publiken förväntar sig. På läktaren visar fansen egna koordinerade dansnummer samtidigt som de sjunger på “In the club” – Dannys stora mellohit från 2011. Och det är ingen som ska bli besviken. De får allt. Verkligen allt. Det är dans, catwalk med avantgardistiska plagg (en kollektion designad enbart för denna show), filmvisning, spektakulärt ljus och hitlåtar från E.M.D-tiden, Melodifestivalen, Så mycket bättre och såklart från Dannys egen låtskatt. Allt är oerhört snyggt och välrepeterat – nästan för välrepeterat.

Det är så perfekt att det ibland känns ytligt. Dannys mellansnack känns emellanåt mer som en transportsträcka för att kunna landa in rätt till nästa låt på listan. Även om han försöker bjuda in oss genom att prata om hur jobbigt han tycker det är att släppa ny musik och hans oro för hur den ska tas emot av publiken. Att ena dagen känna sig som Zlatan för att nästa känna sig jätteosäker.

I de små filmnovellerna som Danny själv har skrivit och regisserat får vi följa en kärlekssaga som tar slut. Ni som har läst nöjesnyheterna kring hans uppbrott från Molly Sandén har inte svårt att se referensen. Men ändå lyckas Danny inte riktigt att bjuda in oss till det där personliga – det lite djupare. Det behöver i och för sig inte vara fel. I den här showen är det musiken och dansen som står i centrum – inte snacket. Och där levererar han – utan pardon.

Han är en entertainer ut i fingerspetsarna och rör sig problemfritt mellan att vara coola killen med elgitarr för att några minuter senare låta höfterna rulla i en frenetisk fart i de suggestiva tonerna i ”Undantag”. Likaväl som han hanterar nakna ballader som ”Super 8”, ”Kandelabern” och en avklädd version av ”Amazing” klarar han av att leverera pop i dess renaste form. Några av kvällens bästa låtar är ”Dör för dig” som följs av ”För kärlekens skull”. Arenan fylls av allsång samtidigt som näst intill varenda en av de 4761 besökarna vajar med armarna från sida till sida.
– Vi gör det nästan frikyrkligt, säger Danny från scen.

Även “In the club” är otroligt skickligt framförd. Det är bombastiskt och med lika mycket energi som ett mindre kärnkraftverk.  Om han inte hade tystat publikens jubel så hade de kanske hållit på än.
Detta är en show som inte lämnar någon besviken. Den vill mycket och levererar precis det. Det kan bli för mycket av det goda och att renodla en smula bland alla uttryck som showen innehåller tror jag hade varit en god idé. Även om varje del är ytterst kompetent gjord.

Danny säger från scen att han inte vill leva sitt liv reaktivt. Han vill fatta sina egna beslut och spela huvudrollen i sin egen film. Och när det gäller Dannys artistskap så gör han precis det – med råge. I den kreativa sfären av musik och dans så är det han som styr och ställer.