Jättenervöst och jätteroligt tycker Åsa Sjöström om världspremiären på Göteborgs filmfestival. Foto: Sebastian Sjöström
Simona Rhodin är ”den sista cirkuprinessan” – den som kanske ska ta över och fortsätta att driva Cirkus Rhodin. Foto: Åsa Sjöström
Diana Rhodin är cirkusdirektör för Cirkus Rhodin. Foto: Åsa Sjöström

Tre generationer i skånsk cirkusdokumentär

I dag är det världspremiär för den prisade Malmöfotografen Åsa Sjöströms första dokumentärfilm på Göteborgs filmfestival. I Den sista cirkusprinsessan har hon följt tre generationer kvinnor i cirkussläkten Rhodin i den slitsamma cirkusvardagen.
– Jag har varken förskönat eller förfulat utan bara varit där och hängt med dem, säger Åsa Sjöström om filmarbetet som startade 2015.

Den sista cirkusprinsessan
Regi: Åsa Sjöström
Manus: Ove Rishøj Jensen, Erik Bäfving, Åsa Sjöström
Fotograf: Åsa Sjöström
Klippare: Erik Bäfving
Musik: Nina Persson, Bob Hund
Producent: Ove Rishøj Jensen
Längd: 58 minuter
Här kan man se Den sista cirkusprinsessan:
Göteborgs filmfestival 25/1, 26/1, 27/1, 30/1 Ifema, internationell kvinnofestival i Malmö, pågår 12-15/2
Doc Lounge Malmö 25/2 Tempo dokumentärfilmfestival i Stockholm, pågår 2-8/3 SVT, någon gång i mars
Åsa Sjöström om …
… att fortsätta hålla kontakten med dem man följt som filmare eller fotograf: ”Jag bor ju så nära Diana och hennes familj här i Malmö så vi kommer säkert att fortsätta hålla kontakten. Det är svårare med familjen i Moldavien som jag följde i Silent land, vi pratar inte varandras språk men skickar emojis ibland. Och så är vi vänner på Facebook. Men jag skulle väldigt gärna vilja åka tillbaka till Moldavien i år. Dels för att jag vill träffa alla igen och ge dem vars en bok, jag har inte vågat skicka på posten. Sedan har även Moldavien en liten filmfestival så jag tänkte söka till den och kan kanske då slå två flugor i en smäll. Det vore kul. … hur det går för Cirkus Rhodin just nu: ”De finns kvar och planerar för sommarens turné. Och Simona är också kvar och planerar för nya nummer. De försöker ju hitta på nytt varje år för många i publiken är personer som återkommer år efter år.”
… hon helst filmar eller fotograferar: ”Jag älskar bägge uttrycksformerna och vissa berättelser gör sig bättre i en dokumentärfilm medan vissa mer är ett stillbildsprojekt. Jag känner att det är en fantastisk möjlighet om jag kan göra båda delarna.”

I Den sista cirkusprinsessan möter vi cirkusdirektören Diana Rhodin, hennes mamma och den forna cirkusprinsessan Ingeborg Rhodin, Dianas sambo Irena och så dottern Simona. De bor på Söderkulla i Malmö och driver Cirkus Rhodin, en av få kvarvarande cirkusar i Sverige med djur i programmet.
Filmen följer familjen och Cirkus Rhodin på väg mot nya turnéplatser, in i cirkustältet där det ibland är fullt och ibland bara en handfull i publiken och så in i husvagnarna som är hem under turnén. Fokus ligger på att konsten att överleva i ett nu med sviktande publikunderlag, motstånd från djurrättsaktivister och tunga turnékostnader. Och så på framtidsfunderingarna hos Simona – hon som är den sista cirkusprinsessan och förväntas ta över.
– Det har varit så spännande att följa dem. Alla har vi ju mött cirkus på olika sätt men det är sällan man kommer bakom på det här sättet, säger Åsa Sjöström. I dag läggs också så många cirkusar ner och kanske finns det inga kvar om några år. Det kan vara en kultur på väg att dö ut.

Åsa Sjöström är en av Sveriges mest prisade dokumentär- och pressfotografer. I många år arbetade hon som nyhetsfotograf på Sydsvenskan men har på senare år jobbat med egna projekt. 2017 kom hennes första fotobok, Silent land, där hon skildrar vardagsliv i Moldavien. Dokumentärfilm är dock något helt nytt för henne och allt började med en stillbild.
– En av journalisterna på Sydsvenskan hade en serie som hette ”Då och nu” där man utgick från en gammal bild och så fick vi fotografer åka och ta en ny på bild som skulle vara likadan och tagen på samma ställe, berättar Åsa Sjöström. Bilden jag fick var cirkusfamiljen Rhodin utanför sitt hus. Diana Rhodin är bara barn där och det är en häst med i bilden också. När jag skulle ta min bild blev det att jag träffade Diana, Ingeborg, Irena och Simona. De tog dit en häst och så tog vi bilden med deras familjekonstellation utanför deras hus. Jag blev så fascinerad och förtjust i det här kvinnorna att jag inte kunde släppa det och efter tre veckor åkte jag tillbaka och frågade om jag fick göra ett större reportage.
Åsa Sjöström fortsatte sedan att hålla kontakt med familjen. När sedan dokumentärfilmaren Magnus Gertten (vars filmbolag Auto Images står bakom produktionen av Den sista cirkusprinsessan, reds. anm.) hörde av sig till henne och sade att han tyckte om hennes bilder och skulle vilja se dem i en film gick hennes tankar direkt till kvinnorna Rhodin.
– Jag kände att om det är något som är värt en film så är det deras kamp, säger hon.

Åsa Sjöström började filma sommaren 2015 – som också var den första turnésommaren för Cirkus Rhodin som tidigare haft en fast spelplats i Halmstad. 2016 och 2017 fick dock filmarbetet stå på paus när hon arbetade med fotoboken Silent land. 2018 återvände Åsa Sjöström till sin film och i början av 2019 började kliapparbetet.
– Det var väldigt bra med den där pausen. Det gjorde att jag kom tillbaka till med lite nya ögon och en annan känsla för vad man jag kan göra för att det ska bli bättre. Första året jag filmade var jag så nervös och rent tekniskt var det så mycket som var nytt för mig. För säkerhets skull jobbade jag med två kameror – en på stativ och en rörlig. Samtidigt kände jag att mitt berättande blev lidande för att jag lade för mycket fokus på tekniken så när jag återvände bestämde jag mig för att bara använda en kamera. Då blev jag mindre begränsad, fick bättre plats inne i husvagnarna och kunde vara närvarande på ett annat sätt och filma bilderna jag vill ha. Jag vill ju att man ska känna igen mitt bildspråk.

Vad är den största skillnaden mellan att berätta i stillbilder och i film?
– När man filmar ges människorna som man berättar om en större chans att berätta sin historia själva. Även om jag filmar så är det deras ord och deras röster och det är så spännande. Rent berättarmässigt är film en större utmaning. Som stillbildsfotograf åker du till en plats och dokumenterar och kommer kanske hem med ett material som räcker för tio bra bilder. För att få tio bra scener i en film måste du vara mycket mer närvarande. Om jag ser en bild som jag gillar måste jag kunna gå in i den. Det gör man inte som stillbildsfotograf, då lämnar man bilden på ett annat sätt. Det har varit väldigt lärorikt.

I dag, lördag 25 januari, är det världspremiär för Den sista cirkusprinsessan på Göteborgs filmfestival där den också deltar i tävlingsprogrammet Nordic Documentary Competition.
– Det är både jättenervöst och jätteroligt. Jag har bara sett filmen på bio en gång tidigare och då var det för att kolla att allt stämde tekniskt, säger Åsa Sjöström. Nu ska det bli spännande att höra hur folk reagerar. När de skrattar och om de skrattar.
– Sedan är filmvärlden helt ny för mig, lägger hon till. I fotovärlden vet jag vem alla är och de vet vem jag är men här är det som att vara nybörjare igen.

Efter Göteborg ska Den sista cirkusprinsessan visas på den internationella kvinnofilmfestivalen Ifema i Malmö i mitten av februari och på dokumentärfilmklubben Doc Lounge 25 februari. Den är också med i tävlingsprogrammet för dokumentärfilmfestivalen Tempo i Stockholm i början av mars.
– Och så ska SVT sända den någon gång i mars, berättar Åsa Sjöström. som redan är i gång med ett nytt filmprojekt.
– Vi är precis i uppstartsfasen men det är också en dokumentärfilm med koppling till Malmö så att det blir enkelt och nära. Och det är också ett superlångt projekt på fem-sex år. Jag gillar den långsamma arbetsmetoden men det går inte riktigt att försörja sig på så det hade varit kul att göra något lite mer snabbt också. Det gäller bara att hittat rätt historia.

Den sista cirkusprinsessan
Regi: Åsa Sjöström
Manus: Ove Rishøj Jensen, Erik Bäfving, Åsa Sjöström
Fotograf: Åsa Sjöström
Klippare: Erik Bäfving
Musik: Nina Persson, Bob Hund
Producent: Ove Rishøj Jensen
Längd: 58 minuter
Här kan man se Den sista cirkusprinsessan:
Göteborgs filmfestival 25/1, 26/1, 27/1, 30/1 Ifema, internationell kvinnofestival i Malmö, pågår 12-15/2
Doc Lounge Malmö 25/2 Tempo dokumentärfilmfestival i Stockholm, pågår 2-8/3 SVT, någon gång i mars
Åsa Sjöström om …
… att fortsätta hålla kontakten med dem man följt som filmare eller fotograf: ”Jag bor ju så nära Diana och hennes familj här i Malmö så vi kommer säkert att fortsätta hålla kontakten. Det är svårare med familjen i Moldavien som jag följde i Silent land, vi pratar inte varandras språk men skickar emojis ibland. Och så är vi vänner på Facebook. Men jag skulle väldigt gärna vilja åka tillbaka till Moldavien i år. Dels för att jag vill träffa alla igen och ge dem vars en bok, jag har inte vågat skicka på posten. Sedan har även Moldavien en liten filmfestival så jag tänkte söka till den och kan kanske då slå två flugor i en smäll. Det vore kul. … hur det går för Cirkus Rhodin just nu: ”De finns kvar och planerar för sommarens turné. Och Simona är också kvar och planerar för nya nummer. De försöker ju hitta på nytt varje år för många i publiken är personer som återkommer år efter år.”
… hon helst filmar eller fotograferar: ”Jag älskar bägge uttrycksformerna och vissa berättelser gör sig bättre i en dokumentärfilm medan vissa mer är ett stillbildsprojekt. Jag känner att det är en fantastisk möjlighet om jag kan göra båda delarna.”