I dag meddelade Högsta domstolen dom i det uppmärksammade målet mellan staten och Girjas sameby. Girjas sameby vinner tvisten mot staten. Högsta domstolen ger samebyn upplåtelserätt till småviltsjakt och fiske i området. Foto: Anders Wiklund / TT
Peter Danowsky, Girjas advokat, Åsa Larsson-Blind, Samerådets president, och Matti Blind Berg, Girjas samebys ordförande, i Högsta domstolen i Stockholm. I dag meddelade Högsta domstolen dom i det uppmärksammade målet mellan staten och Girjas sameby. Girjas sameby vinner tvisten mot staten. Högsta domstolen ger samebyn upplåtelserätt till småviltsjakt och fiske i området. Foto: Anders Wiklund / TT
Nikkaluoktavägen, rakt fram (mot Nikkaluokta) syns fjällen. Foto: Emma-Sofia Olsson / SvD / TT

Samebyn vinner över staten

Sverige Girjas sameby i Norrbottens län har ensamrätt att bestämma över jakt- och fiskerättigheter i sitt område – inte staten.
Det slår Högsta domstolen fast i en dom som föll under torsdagsmorgonen.

Girjas sameby omfattar ett mycket stort område i Gällivare kommun. Det sträcker sig från odlingsgränsen i öst till Norge i Väst, med Kebnekaisemassivet i sin norra ända.

Sedan mer än tio år tillbaka ligger man i rättslig fejd med staten om vem som har rätt att bestämma över vem som får fiska och jaga småvilt i området. Staten hävdar, med hänvisning till rennäringslagen, att det länsstyrelsen som har det, vilket samebyn motsätter sig. 2019 lämnade den sistnämnda in en stämningsansökan mot staten i Gällivare tingsrätt.

Rennäringslagen, en lag som sett i stort sett likadan ut sedan 1886, ger medlemmarna i samebyn rätt att jaga och fiska på området, däremot ger den varken samebyn som sådan eller de enskilda medlemmarna rätt att upplåta jakt- och fiskerätten till någon annan. Staten har å sin sida hävdat att man i egenskap av fastighetsägare har ensamrätt på jakt- och fiskerätten i området.

I sin dom konstaterar Högsta domstolen att rennäringslagen förvisso inte ger samebyn rätt att upplåta jakt- och fiskerätten men att man ändå har den rätten av urminnes hävd, det vill säga på grund av historiska omständigheter. Därmed har samebyn rätt att upplåta rätten och staten har det inte.

När det gäller rennäringslagen konstaterar man att vissa äldre förarbeten till lagen tyder på att de som skrivit dem anser att det är samerna som är de rättmätiga innehavarna till jakt- och fiskerättigheterna.

”Att lagstiftaren inte velat låta samerna göra upplåtelser av jakt och fiske skulle med det synsättet bero på att samerna har bedömts sakna förmåga att sköta upplåtelserna på egen hand. Om så är fallet, skulle lagens upplåtelsebestämmelser kunna vara diskriminerande enligt regeringsformen eller Europakonventionen, vilket i sin tur skulle kunna medföra att de ska åsidosättas”, skriver man men kommer ändå till slutsatsen att lagen som sådan inte är diskriminerande.

Avgörandet till samebyns fördel landar på att man åtminstone vid 1700-talets mitt haft de aktuella rättigheterna och att staten då inte hade något anspråk på dem. Det innehavet har sedan följt med samebyn och dess medlemmar. Rätten var enig i sitt beslut.

– Det är med den här domen som med andra att den har verkan enbart mellan parterna. Sedan är Högsta domstolen en prejudikatinstans och då får man förutsätta att de resonemang och de grundsatser som domstolen kommer fram till i domen får genomslag i andra liknande tvister, säger Sten Andersson, en av fem domare som varit inblandad i domen, till P4 Norrbotten.

Dagens fråga

Brukar du låna böcker på bibliotek?

Loading ... Loading ...