Maria Adolfsson. Foto: Caroline Andersson
Oyinkan Braithwaite. Foto: Studio 24
Chris Brookmyre och Mariosa Haetzman döljer sig bakom pseudonymen Ambrose Parry. Pressbild

Välbekant och bångstyrigt

Deckarspalten

Deckaråret 2020 inleds på bästa tänkbara sätt med Mellan djävulen och havet (Wahlström & Widstrand), en ny bok från Maria Adolfssons fiktiva örike Doggerland. Som jag har längtat efter att återvända till den här lockande hitte-på-kombinationen av Skandinavien och Storbritannien och följa kriminalinspektör Karen Eiken Hornby i både jobb och privatliv.
Maria Adolfsson debuterade 2018 med Felsteg där läsarna fick lära känna både Karen och Doggerland under en mordutredning som framförallt höll sig på huvudön Heimö och i huvudstaden Dunker. I uppföljaren Stormvarning bar det av norrut till den nordligaste ön Noorö i en utredning där så väl mc-gänget Odin Predators som whiskytillverkarna Grooths stod i centrum.
I bägge böckerna har vi också lärt känna så väl Karen och hennes tunga bakgrund som vänner och kollegor runt henne.
I Mellan djävulen och havet är vi till största delen tillbaka i Dunker men gör även en del utflykter till den sydligaste ön Frisel och får där med fler pusselbitar till geografi, natur och traditioner i Doggerland. Själva deckarintrigen har egentligen två spår. Ett där världstjärnan Luna som i största hemlighet spelat in en comebackskiva i en stduio i Dunker försvinner spårlöst och ett där Karen och kollegorna fortsätter att jaga den serievåldtäktsman som dök upp redan i förra boken.
Mellan djävulen och havet är precis så bra som jag hoppats på – bra och spännande intrig, miljöerna som fortsätter att växa och så Karens liv som bjuder på rejäla överraskningar.
Maria Adolfsson kan verkligen skriva klassiskt bra polisdeckare samtidigt som hon stämmer dem i en helt egen tonart med sitt noggrant och kärlksfullt konstruerade fantasiland. Måtte hon fortsätta länge till.

Min syster, seriemördaren (Lind & co) är nog en av de bästa deckartitlarna på länge. Och lika snabbt som titeln fångar uppmärksamheten gör handlingen det också. Redan på de första sidorna i den nigeriansk-brittiska författaren Oyinkan Braithwaites debutbok möter vi Korede som är i full färd med att utplåna spåren efter det mord hennes lillasyster Ayoola precis har begått. Och det här inte första gången Korede får städa undan efter att hennes systern stuckit kniven i en pojkvän. Närmare bestämt är det tredje gången och det betyder också att Ayoola därmed räknas som en seriemördare.
Min syster seriemördaren, som utspelas i Lagos i Nigeria, är skriven med en rejäl dos humor och drar mycket på olikheterna mellan de två systrana – den plikttrogna och till utseende ganska intetsägande sjuksköterskan Karode och den impulsiva och vackra kläddesignern Ayoola som är lika slarvig med prylar som med människor.
Under denna lättsamma ytan finns både mörker och allvar. Det finns en anledning till att Korede alltid ställer upp för sin lillasyster och det finns kanske en orsak till Ayoolas sätt att göra sig av med pojkvänner som hon tröttnat på. Bit för bit pusslas systrarnas bakgrund ihop samtidigt som spänningen stiger när den snygge läkaren Tade som Korede själv är förälskad i faller handlöst för hennes syster …
Min syster, seriemördaren är en konstant underhållande historia och samtidigt en något bångstyrig kriminalroman som inte lägger sig till rätt någonstans i genren egentligen. Jag gillar bångstyrigt och jag gillar definitivt Oyinkan Braithwates debut.

Från Nigeria tar vi oss till Edinburgh år 1847 i Ambrose Parrys historiska deckare Där inget vissnar mer (Southside Stories). Det här är en i charmig eftersläntrare från 2019 som jag bara måste ta med in i 2020. Bakom Ambrose Parry döljer sig den skotska deckarförfattaren Chris Brookmyre och hans fru Marisa Haetzman som är läkare.
När de slår ihop sin kunskaper har resultatet blivit en berättelse som bjuder på lika delar intressant och skrämmande medicinvetenskaplig historia som spännande kriminalgåta.
Genom sina två huvudpersoner, läkarstudenten Will Raven och tjänsteflickan Sara Fischer, tillförs också så väl ett feministiskt som ett klassperspektiv på tiden som skildras.
Allt börjar med att Will får plats som lärling hos den välbärgade och uppskattade doktor Simpson. Där jobbar också Sara som officiellt är tjänsteflicka men mest hjälper till med läkarmottagningen och drömmer om att utbilda sig till sjuksköterska. När flera unga, fattiga och prostituerade kvinnor påträffas döda under mystiska omständigtheter blir det Will och Sara som med gemensamma krafter försöker hitta en gäckande mördare och därmed också ger läsarna en skrämmande inblick i tidens syn på abort, graviditet och förlossningsvård.
Där inget vissnar levandegör också skickligt de historiska miljöerna och lockar fram en tilltalande Sherlock Holmesk stämning. Tyvärr är det lite väl tidigt uppenbart vem boven i den här historien är men jag läste den ändå med stort nöje och ser mycket fram mot uppföljaren som kom på engelska i somras med titeln The art of dying. Gunilla Wedding