Joel Alme är aktuell med en vårturné. Foto: TT

Joel Alme hittar lugnet i naturen

Efter senaste albumsläppet av Bort, bort, bort som kom i oktober har artisten Joel Alme haft spelningar på Pustervik i Göteborg och Slaktkyrkan i Stockholm. Den 24 januari ger han sig ut på turné i landet, med turnépremiär på Babel i Malmö. 
– Det är första gången jag släpper en skiva på hösten så det är speciellt. Det ska bli väldigt kul med turnén, säger Joel Alme.

När vi pratas vid har Joel Alme precis varit ute på promenad i Nackareservatet, nära Björkhagen i Stockholm där han bor i ett radhus med sin familj.
– Det är något lugnande med skogen, säger Joel Alme.
Men den inställningen har artisten inte alltid haft. Det är först på senare år som han insett att skogen och naturen kan värka helande.
– Det tog lång tid innan jag fattade det där med promenader. När jag var yngre brydde jag mig inte så mycket om vägen utan bara att jag skulle komma fram till något ställe. Det var först när jag var kanske 30 år som jag förstod att det kanske finns någon läkande kraft i att bara gå omkring. Jag har alltid varit för rastlös och har alltid valt fel sätt att bli av med det. Nu har jag hittat ett bra sätt, där man inte bara mår bra för stunden, säger Joel Alme som varje dag går en promenad med hunden och ger sig ut på en joggningstur.

Efter att bland annat ha spelat bas i bandet Hästpojken släppte Joel Alme sin första soloplatta A Master of Ceremonies 2008. De kommande två albumen var på engelska. 2015 gav han ut Flyktligan, som han beskriver som något av ett släktforskningsutforskande tillsammans med albumet Bort, bort, bort som kom i höstas.
– Men Bort, bort, bort satt långt inne efter Flyktligan. Jag är van vid att jag får fina recensioner men jag är inte van vid att det blir större som det blev med Flyktligan, säger Joel Alme och berättar att han fick mer uppmärksamhet än med de tidigare albumen då han sjöng på engelska.
– När det var på svenska så gick det med mina mått mätt ganska bra och helt plötsligt blev det ganska svårt att göra en till skiva. Jag började och gjorde nästan en hel skiva och sedan tyckte jag inte att den var bra och då tog jag nästan två års paus. Det var mycket prestationskrav och funderingar kring vem jag är i allt det här. För mig har musik varit att man sitter hemma och spelar gitarr och släpper en skiva, åker på en liten turné och sedan gör man om det. Nu blev det mycket större.

Men någonstans kände Joel Alme ändå att han måste göra en till skiva.
– Sista halvåret innan släppet tror jag att jag gick ned 15 kilo. Jag åt ingenting utan bara skrev klart skivan och spelade in den. Det var jättejobbigt men jag visste att jag var tvungen att gå igenom det. Sedan var det som att något lättade. Det var ett sådant stigma kring det. Man kan få sådan prestationsångest att man blir handlingsförlamad. Nu känns det fritt och öppet men ett tag var det ett fängelse.

Vad är den största skillnaden mellan att skriva på svenska och engelska?
– På de första av mina engelska skivor hör man kanske mer vad jag lyssnar på för musik. Det var mer melodier och ett hommage till den musik jag älskar. På svenska kommer texterna först. Men det var svårt att hitta sin egen ton, är man från Göteborg och sjunger på svenska så jämförs man såklart med många därifrån. I sången kanske det låter likt mina tidigare plattor men i texterna hittade jag nog något eget. Den stora skillnaden är att jag syns mer i texterna. Jag levde själv i någon slags släktforskningsdel av mitt liv samtidigt som jag gjorde den skivan, jag letade efter mig själv och vem jag är.

Vad gjorde den processen med dig?
– Jag fick magproblem, säger han med ett skratt. Men det gjorde att man vet var man kommer ifrån.
För Joel Alme finns ingen direkt gräns mellan honom själv och musiken, förklarar han.
– Musik har alltid varit det enda som fått mig att må bra så då blir musiken, ja, det blir jag själv. Man blir medveten om sig själv, inte bara i vad som händer i ens musikkarriär utan också i vem man är som person. Och vilka saker man ska akta sig för. Under min uppväxt har det varit mycket folk i min närhet som tagit fel väg och jag har inte fattat det förrän jag förstod var jag kommer ifrån. Jag har ju haft problem själv och har försökt att ta itu med det men andras problem kan man inte ta itu med utan man måste gå till botten med det och se var det kommer ifrån.
Närmast väntar en en och en halv månad lång turné, med start på Babel i Malmö den 24 januari.
– Jag har spelat på Victoriateatern och KB ett par gånger men aldrig på Babel. Jag har hört att det ska vara en häftig lokal, säger han.
Något nytt material har han ännu inte planer på.
– Någon gång kanske det hade varit kul att släppa utomlands. Men det känns som att jag gjort klart med temat som de två senaste skivorna handlat om, den vägen är full så nu får jag hitta något annat. För mig handlar inte musik om att man ska lyckas utan om att ha lugn och ro hemma, att jag får sitta och spela. Det är det som är det viktiga.