KRÖNIKA: Tyvärr, Malmö – festen är över nu

Efter det svenska praktfiaskot mot Portugal är det bara att inse: Tyvärr Malmö, handbollsfesten är över nu. Åtminstone om man hoppats på ett svenskt avancemang till semifinal, för det kommer det inte att bli.
Malmö arena har inte varit någon lyckoarena för hemmafansen i det här mästerskapet, den saken är klar. Först floppade danskarna, åkte ur EM redan i huvudrundan och de rödvita supportrarna försökte desperat sälja av sina dyra biljetter på diverse sajter. Svenskarna jublade – här fanns chansen att fynda – men nu vete tusan om det kommer att bli någon större efterfrågan på överblivna danska biljetter.

Visst, det är tre matcher och sex poäng kvar att spela om för blågult i mellanrundan. Men Sverige står fortfarande på noll poäng och verkligen allt måste klaffa om det ska finnas skuggan av en chans.
Först och främst ska Norge besegras på söndag. Som det såg ut den här kvällen, när en sjudande arena i feststämning förvandlades till ett deppigt, kargt och uppgivet skånskt vinterlandskap, tar Sverige inte en enda poäng till.
Det var total utklassning.
Portugals anfallsspel var snabbt, rörligt, kreativt och med hur många lösningar som helst på allt det svenska försvaret försökte ställa i vägen.Sju-sex-spelet väl inövat och lämnade i princip inga blottor alls.
Det svenska anfallsspelet var däremot stabbigt, långsamt och fantasilöst, men bristfälligt självförtroende på alltför många händer.

Coachningen var själlös. Förbundskaptenen Kristján Andrésson tycktes ha kastat bort nycklarna till det svenska spelet.
Hans ideliga byten anfall-försvar sänkte tempot avsevärt utan någon som helst positiv effetkt och skapade mest förvirring på planen.
Sedan kan jag absolut inte begripa varför Simon Jeppsson suttit fastfrusen på bänken hela EM fram tills det var för sent. Till slut kom han in och bombade in mål efter mål, men det är lätt att förstå att han hade svårt att glädjas åt speltiden.
Det ser ut som om tiden sprungit ifrån Kristján Andréssons filosofi med alla dessa byten. Portugals virvlande tempo klädde av blågult fullständigt.

Det pratades en hel del om det där krogbesöket också efter fiaskomatchen och många rubriksättare fick rena rama straffsparken; jag såg framför mig rubriker som ”Spelarna satt kvar på krogen” och liknande när jag satte mig för att skriva den här spalten.
Men faktum är att även om de fyra spelarna som gick på krogen självklart visade extremt dåligt omdöme så var just dessa spelare bäst i laget den här kvällen. Andreas Nilsson framför allt. Han var ensam om att prestera i världsklass under 60 minuter. Jim Gottfridsson jobbade stenhårt som vanligt, liksom Kim Ekdahl du Rietz och Lukas Nilsson.

Men som lag betraktat var det ett totalt haveri. Inget fungerade. Inte anfall, inte försvar, inte spel i numerärt överläge och inte i underläge heller för den delen.
Portugal var bra, vi förstår nu att det inte var någon tillfällighet att de besegrade Frankrike.
Norge har också sett riktigt bra ut, liksom Slovenien.
Att ett chockat, utklassat och avklätt Sverige skulle ta sig förbi något av de lagen känns som en utopi.
Det är bara att beklaga Malmöpubliken och alla hanfbollsfrälsta fans i tevesofforna.

Efter EM måste förbundet genast tillsätta en haverikommission.
Kanske läge att ringa Magnus Andersson i Porto, som ligger bakom det portugisiska succékonceptet med sju-sex-spel…
Framför allt behöver landslaget få in en förbundskapten som vill satsa på fler tvåvägsspelare, som vill och kan höja tempot på spelet, som kan hantera sju-sex både i försvar och anfall.
Svensk landslagshandboll behöver komma in i 2020-talet – och det snabbt.

Sportresultat

Sport i dag