Poeten David Zimmerman och litteraturkritikern Anna Lundvik tar över Lyrikvännen och flytten går från Lund till Malmö. Deras första nummer ges ut i februari. Foto: Gunilla Wedding
David Zimmerman och Anna Lundvik tar över Lyrikvännen.

Lyrikvännen stöps om

Kultur och Nöje Poesitidskriften Lyrikvännen har lämnat Lund och Ellerströms förlag och flyttat till Malmö. I februari kommer första numret med poeten David Zimmerman och litteraturkritikern Anna Lundvik som redaktörer.
– Det blir nytt utseende också, en form som knyter ihop Lyrikvännens historia med en ambition till modernitet, möte mellan dessa två kan man säga, säger Anna Lundvik lite hemlighetsfullt.

Lyrikvännen:
Sveriges äldsta poesitidskrift, grundad 1954. Utgivare var då FIB:s Lyrikklubb. 2001 övertogs utgivningen av Ordfront och 2007 av Ellerströms förlag. Från och med 2020 är David Zimmerman och Anna Lundvik redaktörer och övertar därmed Lyrikvännen från Ellerströms. Så här kommer de att beskriva Lyrikvännen på tidskrift.nu: ”Lyrikvännen publicerar dikter av vår tids viktigaste poeter, vid sidan om framtidens röster. Här diskuteras aktuella estetiska frågor såväl som poesihistoria. Dessutom är Lyrikvännen ett av de viktigaste forumen i Sverige för seriös lyrikkritik.”
Anna Lundvik och David Zimmerman om …
… vad som är läskigast med att ta över ansvaret för Lyrikvännen:
David: ”Vi är lite rädda då och då men frågan är vad vi är rädda för? Kanske framförallt för den kulturella infrastrukten, tidskriftsstödet till exempel, som alltid hängt på en skör tråd. Sedan är man väl alltid rädd för att folk ska bli besvikna.”
Anna: ”Man är väl alltid rädd för en massa saker som är mer eller mindre realistiska, som att folk ska sluta prenumerera.”
… de har något drömnummer de vill göra eller drömtema:
Anna: ”Vi har ju några och så försöker vi dra i vissa skribenter som vi hoppas på men som det fortfarande är frågetecken runt.”
David: ”Jag tycker egentligen att vi redan har några riktigt bra nummer på gång, om allt går i lås.”
… hur de själva kom i kontakt med Lyrikvännen första gången:
Anna: ”Det var när jag gick skrivarlinjen på Skurup. Sedan när jag kom hem på lovet så hittade jag Lyrikvännen i mammas och pappas bokhylla och blev jätteimponerad. Och min mormorsmor hade också läst Lyrikvännen redan på 50-talet.”
David: ”Jag tror det var ganska tidigt under min tid som litteraturintresserad, runt 2014. Då var den en av få tidskrifter som nådde fram till mig. Jag var inte så jättebra på att läsa kulturtidskrifter där i början. Och när jag blev publicerad i den var det en enorm händelse. Inte minst för att människor i min släkt som kanske annars inte var speciellt intresserade blev imponerade.”

Anna Lundvik och David Zimmerman, som förutom redaktörspar också är ett par privat, har nu arbetat med Lyrikvännen sedan i somras men det är först från och med 2020 som Lundaförlaget Ellerströms, som gett ut den 65-åriga tidskriften i tretton år, helt och hållet lämnar över ansvaret till de nya redaktörerna.
– Ellerströms annonserade ut jobbet i Lyrikvännen och vi har bägge skrivit för dem så vi sökte och blev kallade till intervju, berättar Anna Lundvik om hur allt började. Sedan fick vi vänta några veckor innan vi fick besked om att jobbet var vårt. Det kändes som en chans som man inte ville låta gå förbi.

David Zimmerman har gett ut två lyriksamlingar, Mal 2017 och Ljus och strålning 2019, och arbetar också bland annat med poesiplattformen Malmötxt. Anna Lundvik är litteraturkritiker och skriver kritik för bland andra Sydsvenskan. Bägge är inflyttade till Malmö, från Norrköping respektiver Uppsala, och lockades av ett kulturliv som de beskriver som levande och öppet. När de tar över Lyrikvännen innebär det en flytt även för tidskriften, från Lund till Malmö. Något som de nya redaktörerna ser som symboliskt och viktigt.
– Sedan vi flyttade hit har vi engagerat oss i litteratur- och kulturlivet och lärt känna så många duktiga och kompetenta människor och vill att Lyrikvännen ska vara en del av det, säger David Zimmerman. Vi vill ta vara på den vitalitet och kompetens som finns i Malmö. Sedan kommer det så klart inte bara att vara Malmöskribenter som medverkar. – Ellerströms har gjort ett fantastisk jobb med att ha Lyrikvännen bred och öppen men jag tror samtidigt att den akademiska miljön i Lund kan vara avskräckande, fortsätter han. Då tänker jag att en gammal arbetarstad som Malmö kan vara intressant för en tidskrift vars syfte inte är att nå ut bara till dem med spetskompetens inom litteratur utan till en nyfiken allmänhet.

Vad har ni för drömmar och ambitionerna med Lyrikvännen?
– Vi vill ha ännu mer av kritiska och estetiska diskussioner och vi kommer i regel inte att ha temanummer utan i stället försöka ha kontinuitet och följa upp frågor flera nummer i rad, säger Anna Lundvik. Sedan skulle vi gärna vilja göra ett digitalt arkiv för Lyrikvännen också.
– När vi fick det här jobbet tänkte vi mycket på vad Lyrikvännen har varit, på dess historia, vad den kan vara och vad den kan ha för roll i den samtida poesin i Sverige i dag, fortsätter David Zimmerman. Det händer så mycket spännande i poesin i dag och att kunna diskutera det på ett övergripande plan, att få olika poesier att spegla sig i varandra och lyssna på varandra lockar.
– Vi vill så klart förvalta det som Lyrikvännen varit men för att göra det måste man fortsätta att föryngra, säger Anna Lundvik vidare.
– Kombinationen av kontinuitet och en ganska förutsättningslös blick på helheten är det som jag tror är unikt för just Lyrikvännen, flikar David Zimmerman in.

David Zimmerman och Anna Lundvik räknar med att arbeta med Lyrikvännen på halvtid och har ett kontor på Sölvesborgsgatan. De har också ganska strikta regler för att skilja arbete från fritid.
– Vi har förbud att prata om Lyrikvännen under vissa tider på dygnet, avslöjar David Zimmerman med ett skratt.

Har ni jobbat ihop på det här sättet innan?
– Vi har suttit i samma tidskriftsredaktioner men inte jobbat så nära varandra, säger Anna Lundvik. När vi började så handlade det mycket om att komma underfund med vem som ska göra vad och dela upp arbetet rättvis. Det börjar mer och mer landa nu.
– Det är väldigt kul att jobba ihop med någon som man känner väl och nu har vi också börjat etablera roliga rutiner som till exempel fredagsfika på det lokala kaféet, berättar David Zimmerman.

Helt ensamma i redaktionsarbetet blir Anna Lundvik och David Zimmerman inte heller. En av flera nyheter som de inför är ett redaktionsråd som ska bestå av poeter, kritiker och litteraturvetare. totalt åtta personer, förutom dem själva.
– Vi har försökt täcka in olika kompetenser, åldersgrupper och erfarenheter inom litteraturområdet och tanken är att vi ska diskutera estetiska frågor och innehållet, säger David Zimmerman.
– Det känns viktigt att få in andras tankar så att vi inte blir inlåsta och kör på i samma hjulspår, menar Anna Lundvik och lägger till att de också kommer att ha andra samarbeten framöver.
– Vi ska till exempel göra en podcast med ett avsnitt till varje nummer och där har vi en programledare med erfarenhet av pod och radioproduktion.
Ett annat samarbete är mellan Lyrikvännen och Malmötext där man kommer att fortsätta traditionen att ge Lyrikvännens prenumeranter ett par specialutgivna böcker per år.
– Jag tror att det kan bli ett väldigt varierande innehåll vilket också är lite av Malmötxts signum, säger David Zimmerman
– Sedan kommer Lyrikvännen också att ha mer närvaro på internet med egen Facebooksida, Instagramkonto och egen hemsida, avslöjar Anna Lundvik. Det är ett sätt att fånga läsare i farten och att nå ut till poesiintresserade i olika åldrar och med olika erfarenhet av poesi. Första numret av nya Lyrikvännen kommer i februari och där blir det bland annat en tillbakablick på det gångna poesiåret och decenniet utifrån en speciell vinkel – känslor och affekt.
– Numret handlar över huvud taget mycket om känslor och hur poesi känns att läsa, berättar Anna Lundvik.
– Det är också ett nummer som diskuterar hur poesin lyckas eller misslyckas att kommunicera sitt budskap och här har vi bland annat Ann Jäderlund-översättningar av dikter av den amerikanska poeten Mei-mei Berssenbrugge, lägger David Zimmerman till.
– Sedan skriver också kritikern Sara Abdollahi om Ann Jäderlunds poesi i en väldigt personlig text som handlar om hur hon började läsa poesi. På ett personligt och engagerande sätt svarar hon på varför man ska läsa poesi, fortsätter Anna Lundvik att berätta om innehållet. Sedan vill vi också ha texter som riktar sig bakåt i tiden och inleder en miniserie där yngre kritiker läser poeter som skulle ha fyllt hundra i år.

Även om mycket fokus ligger på första numret så pågår också arbetet med kommande nummer för fullt.
– I planering har vi kommit till dubbelnumret 4-5 som kommer till bokmässan i Göteborg i höst, säger David Zimmerman. Det är väldigt roligt att se hur frågor växer fram och sedan kunna plocka upp dem igen i senare nummer. Det härliga med tidskrifter är att saker kan få pågå en längre tid, bortom jakten på aktualiteten, att en tanke kan få tänkas om flera gånger.

Hur länge tror ni att ni kommer att hålla på med Lyrikvännen?
– Det beror på hur länge vi har entusiasmen kvar, det tänker jag är avgörande för att det ska bli en bra tidskrift, säger Anna Lundvik. Men just nu känns det bara så kittlande att få bestämma vad som ska stå i Lyrikvännen
– Ja, det är helt fantastiskt att få gå till jobbet och sätta sig och arbeta med en dikt eller essä. Det känns som ett otroligt roligt privilegium, instämmer David Zimmerman.

Lyrikvännen:
Sveriges äldsta poesitidskrift, grundad 1954. Utgivare var då FIB:s Lyrikklubb. 2001 övertogs utgivningen av Ordfront och 2007 av Ellerströms förlag. Från och med 2020 är David Zimmerman och Anna Lundvik redaktörer och övertar därmed Lyrikvännen från Ellerströms. Så här kommer de att beskriva Lyrikvännen på tidskrift.nu: ”Lyrikvännen publicerar dikter av vår tids viktigaste poeter, vid sidan om framtidens röster. Här diskuteras aktuella estetiska frågor såväl som poesihistoria. Dessutom är Lyrikvännen ett av de viktigaste forumen i Sverige för seriös lyrikkritik.”
Anna Lundvik och David Zimmerman om …
… vad som är läskigast med att ta över ansvaret för Lyrikvännen:
David: ”Vi är lite rädda då och då men frågan är vad vi är rädda för? Kanske framförallt för den kulturella infrastrukten, tidskriftsstödet till exempel, som alltid hängt på en skör tråd. Sedan är man väl alltid rädd för att folk ska bli besvikna.”
Anna: ”Man är väl alltid rädd för en massa saker som är mer eller mindre realistiska, som att folk ska sluta prenumerera.”
… de har något drömnummer de vill göra eller drömtema:
Anna: ”Vi har ju några och så försöker vi dra i vissa skribenter som vi hoppas på men som det fortfarande är frågetecken runt.”
David: ”Jag tycker egentligen att vi redan har några riktigt bra nummer på gång, om allt går i lås.”
… hur de själva kom i kontakt med Lyrikvännen första gången:
Anna: ”Det var när jag gick skrivarlinjen på Skurup. Sedan när jag kom hem på lovet så hittade jag Lyrikvännen i mammas och pappas bokhylla och blev jätteimponerad. Och min mormorsmor hade också läst Lyrikvännen redan på 50-talet.”
David: ”Jag tror det var ganska tidigt under min tid som litteraturintresserad, runt 2014. Då var den en av få tidskrifter som nådde fram till mig. Jag var inte så jättebra på att läsa kulturtidskrifter där i början. Och när jag blev publicerad i den var det en enorm händelse. Inte minst för att människor i min släkt som kanske annars inte var speciellt intresserade blev imponerade.”