En skamgräns passerad

Förr talades det om tjuvheder. Den har mestadels varit en myt. Men att antalet bedrägeribrott mot äldre människor ökar epidemiskt och särskilt mot människor som är över 90 och till och med 100 år, är särskilt avskyvärt.
I den kriminalpolitiska debatten finns en fixering vid kortsiktig statistik. Går någon brottskategori ner under några år tas det som intäkt för ett framgångsrikt brottsförebyggande arbete. Men det är till stor del en illusion man skapar. Att till exempel bankrån nästan inte förekommer beror på att det inte finns några kontanter på bankkontoren och att antalet små bankkontor på mindre orter lagts ner. Samma sak med lägenhetsinbrott, de minskar men orsaken är alla larmsystem, låsta portar och säkerhetsdörrar.
Det långsiktigt helt avgörande är hur antalet brottsbenägna personer utvecklas. Även om vissa brottstyper minskar så kan antalet människor som är beredda till att begå brott vara konstant eller till och med öka. Avgörande är vilka brottsmöjligheter som dessa kan se framför sig.
Vi har de senaste åren sett brott som tidigare var väldigt ovanliga. En sådan brottskategori är när människor rånas i sina hem.
En annan brottstyp som blivit vanlig är bilrån. Människor blir under hot eller genom våld avtvingade sina bilar på parkeringsplatser, vid bensinmackar eller vid bostaden.
Den senaste tidens bedrägerier mot äldre människor, i synnerhet kvinnor i 95-100 års ålder är något som förr var mycket ovanligt. På kort tid har vi haft många sådana fall där kriminella utger sig för att vara poliser eller mäklare för att komma åt att stjäla hos försvarslösa åldringar. Det är en skamgräns av ytterst allvarligt slag som därmed passerats.
Vårt rättsväsen är redan hårt ansträngt. Men med begränsade resurser är dessa bedrägerier mot sårbara äldre-äldre personer något som måste mötas av en polisiär kraftsamling. Annat får stå tillbaka i polisens arbete.

Dagens fråga

Har du en smarttelefon?

Loading ... Loading ...