Fotografen och musikern Jörgen Johansson blev 50 år gammal. Foto: Carl-Johan Bauler

Farväl till en gränslös och kärleksfull vän

Som tidigare meddelats har fotografen och musikern Jörgen Johansson, Finja, gått bort efter en längre tids sjukdom.
Anders Mårtensson, nöjesredaktör på Kristianstadsbladet, tar farväl av en gränslös, rastlös, kärleksfull vän.

Jörgen, vi kan prata hur länge som helst om dina begåvningar. Din musik, ditt berättande i ord och bild. Ditt dokumentära fotografi, i världsklass.
Alla vet. Allt är dokumenterat. Du har hyllats, tagit emot utmärkelser. Stått på scener, suttit i tv-soffor. Ofta avslutat intervjuer med: ”Tack för möjligheten.”

Tänker på det ibland. Hur din förmåga att se möjligheterna lyfter andra. Gör oss mindre ängsliga. Får oss att våga lite mer.
Jag tänker också på rastlösheten. Gränslösheten och känsloexplosionerna. Det finns många nyanser av dig. Men du går inte i grått, du har inga mellanlägen. Med dig är det allt eller inget.
Mest tänker jag på det stora hjärtat som pumpar liv i vår vänskap.
Vår vackra vänskap.

Två medelålders män. Vi ses inte längre lika ofta. Men vi är noga med att ringa varandra. Vi småpratar om familj, vänner, jobb. Om livet och om musiken. Vilka band är på turné, vilka skivor måste vi köpa?
Innan vi lägger på säger du: ”Älskar dig, min vän.”
Senare ett sms: ”Puss, kram, emojihjärta.”
Ler för mig själv. Bläddrar bland emojis. Skickar som svar: ”Ölsejdel, elgitarr, tokskrattande gubbe.”
Kanske har jag inte alltid varit bra på att tala om hur mycket du betyder för mig. Men jag vet att du vet.

Vi har drömt samma drömmar. Delat samma längtan. Rest mot samma mål. Din övertygelse har varit starkare. Du kommer alltid tillbaka till möjligheterna och för det mesta litar jag på dig, min bångstyriga lillebror. För jag vill följa med på dina äventyr.
Så vi far på äventyr, och ibland tar vi förhastade beslut.
Jag ångrar inte ett enda. Allt sammantaget är vår historia.

En sommarkväll 2008. Efter den evighetslånga resan firar vi tillsammans. Drömmar är verklighet, i drömmarnas stad. Asbury Park, NJ.
Nästa dag skriver du: ”Några tusen mil senare … Ring när du behöver en kartläsare eller en korttagare. Älskar dig och din familj. Tack för allt.”
Du, jag behöver: Kartläsaren. Korttagaren. Vännen. Och jag behöver våra äventyr, som ofta börjar med ett sms: ”Let’s go places.”

Den här gången kan jag inte följa med dit du åker. Men väskan är alltid packad. Och nån gång, nånstans.
Till dess, några ord på lån av berättaren som fått oss att längta, drömma och resa – hur många tusen mil?
Som han beskriver sin vän, så känner jag för dig. Min älskade vän.

Well they built the Titanic to be one of a kind, but many ships have ruled the seas
They built the Eiffel Tower to stand alone, but they could build another if they please
Taj Mahal, the pyramids of Egypt, are unique I suppose
But when they built you, brother, they broke the mold
(Bruce Springsteen/Terry’s song)

Läs mer: