Opinion

Kärleken till fotbollens själ

Opinion
Opinion Under min barndoms bilutflykter med familjen hände det att vi körde flera mils omväg för att hitta rätt bensinstation. Det var nämligen bara Esso som gällde för min far.

Under min barndoms bilutflykter med familjen hände det att vi körde flera mils omväg för att hitta rätt bensinstation. Det var nämligen bara Esso som gällde för min far. Alla rationella argument om att det var samma slags bensin oavsett märke avvisades med väldig kraft. Esso var bäst. Punkt.

Och min far gick segrande ur striden. Han gjorde det då och han gör det fortfarande. För idag är hans logik också min. Den gäller i och för sig inte bensinbolag, men däremot andra företeelser i tillvaron. Som fotbollslag. Jag har genom åren rest tusentals mil för att heja på ett lag som jag inte med bästa vilja i världen kan hävda egentligen är bättre, finare eller ädlare än något annat lag. Enda skälet är att det är mitt lag.

Redan prenumerant?
1 kr första månaden
Alla Premiumartiklar för 1 kr första månaden, därefter dras 99 kr per månad. Bindningstiden är aldrig mer än en månad. Säg upp när du vill.
Ingår i Skånskan Premium
  • Skånskan.se - Alla artiklar på
  • Skånskan Plus - Förmånliga erbjudnanden varje månad
  • Nyhetsbrev - Senaste nytt direkt i din meljkorg

Opinion

Innovativa och klimatvänliga sugrör på gång

org-54aa3247-a3c8-43a7-9916-d3471327171b.jpg
Opinion
Opinion

Det är underbart när engagerade och innovativa människor förändrar världen i praktiken. Läser i Skånskan om en kvinna som studerat förpackningslogistik i Lund och som drar igång provtillverkning av ätbara sugrör. Hittills har sugrör mest tillverkats av plast och det måste förstås fasas ut. Det används enorma mängder sugrör i världen, och alltför ofta hamnar en del av dem i havet.

Först bör kanske konsumenter fundera på om man överhuvudtaget måste använda sugrör, det kan inte vara särskilt viktigt såvida man inte har någon sorts funktionsnedsättning kring sitt ätande och drickande. Men om man nu tycker att sugrör tillför något extra är det ju bättre att använda ett som kan brytas ner. Eller som i det här fallet, som till och med går att äta upp efter användning.

Det händer så mycket positivt för att förbättra miljön och klimatet, men det är alltför sällan det sprids bland allmänheten. Alla behöver hjälpas åt att sprida dessa positiva exempel, så att fler kan förstå att det faktiskt går att göra mycket för att rädda världen. Det är till och med möjligt att tjäna pengar på det.

I Skåne har det funnits en innovationsstrategi sen 2012 där lärosäten, näringsliv, kommuner och Region Skåne samarbetar. Genom de kluster som finns, bland annat inom förpackning, livsmedel och så kallad cleantech, pågår mycket arbete men ofta i det tysta. Kommunikationen om detta måste bli mycket bättre, så att fler kan förstå att det går att göra mycket positivt för att rädda klimatet.

Opinion

Migrationspolitik kräver nytänkande

Migrants walk on the road near the Ipsala border gate in Edirne, at the Turkish-Greek border on Tuesday, March 3, 2020. Migrants and refugees hoping to enter Greece from Turkey appeared to be fanning out across a broader swathe of the roughly 200-kilometer-long land border Tuesday, maintaining pressure on the frontier after Ankara declared its borders with the European Union open. (AP Photo/Emrah Gurel)
Foto: Emrah Gurel
Opinion
Opinion

Den 23 november 2015 var en epokgörande dag i svensk migrationspolitik. Då presenterade statsminister Stefan Löfven och vice statsminister Åsa Romson i princip ett totalstopp för svenskt flyktingmottagande. Det var inte många veckor efter att Löfven stått på Medborgarplatsen i Stockholm och försäkrat att hans Europa inte bygger några murar.

Den berömda presskonferensen inträffade efter en höst där flyktingar från främst Syrien men även Afghanistan vandrade genom Europa, och Sverige mottog det hittills största antalet asylansökningar. De frivilliga krafterna slöt upp med stort engagemang och många kände en stolthet över att kunna göra något för de nödställda. Kommunanställda jobbade hårt, men det mesta verkade gå att lösa.

Därför kom presskonferensen den 23 november som något av en chock för många. Inga systemförändringar hade gjorts eller planerade att göras. Inga lärosäten eller innovationsorgan hade fått uppdrag att se över de svenska systemen så att landet skulle klara att ta emot alla skyddsbehövande. Näringslivet hade inte fått redskap och uppmaningar att hjälpa till i integrationsarbetet. I så fall hade man ju kunnat få en integration värd namnet. Men Socialdemokraterna var inte beredda att rucka på de svenska systemen utan var snarare försvarare och förvaltare av system som länge varit omoderna. Och så verkar det fortfarande vara.

Sen 2015 har de flesta politiska partierna i Sverige närmast tävlat om vem som kan stänga flest gränser och kräva lägre invandring. I takt med detta har Sverigedemokraterna vuxit och i tron att det är den bästa taktiken har partier närmat sig SD.

Den migrationspolitiska kommittén som nu närmar sig ett förslag är punkt 67 i januariöverenskommelsen mellan regeringen, C och L. Uppdraget var att göra upp om den framtida migrationspolitiken i en parlamentarisk kommitté. ”Partierna är överens om att driva en ny humanitär skyddsgrund i den parlamentariska kommittén.” står det lite kryptiskt. Av det som kommit ut hittills låter inte volymmål och minskad anhöriginvandring som ”humanitär skyddsgrund”.

Flera av partierna har haft som ingång i kommittéarbetet att vara så restriktiva som möjligt i migrationspolitiken. Man verkar tro att ett närmande till SD är den bästa lösningen, men högst sannolikt är det bara originalet SD som vinner på det.

Enligt uppgift måste en överenskommelse vara klar inom de närmaste veckorna för att klara tidplanen. SD hade under måndagen en presskonferens kring arbetet och många trodde att de tänkte lämna kommittén. Men de deklarerade att SD ska lämna ett alternativt förslag till vad de förmodar blir kommitténs förslag. Jimmie Åkesson deklarerade att volymmålet inte har någon effekt utan det är lagstiftning och ”skarpa åtgärder” som gäller.

Även liberaler borde kunna hålla med när SD säger att” de andra partierna ställt till det under många år”. Men då inte med SD:s infallsvinkel med noll invandring, utan med en humanistisk grundsyn att Sverige inte kunnat eller velat ändra sina system för att kunna integrera människor som har behov av skydd. Vad krävs för att människor ska komma i arbete snabbare, lära sig språket fortare och anpassa sig bättre till det svenska samhället och den svenska lagstiftningen? Valhänta försök har gjorts av olika regeringar oavsett färg, men det kräver systemförändringar som rädda politiker uppenbarligen inte klarar av att genomföra.

Flera partier är angelägna om att komma till en bred uppgörelse kring migrationspolitiken. Denna ambition har nu spruckit genom att M deklarerat att förhandlingarna brutit samman. Vissa hade den fromma förhoppningen att frågan kan läggas på hyllan för ett bra tag framöver, vilket skulle dra undan benen för SD. Det kommer alltså inte att hända nu när M kastat in handduken.

Bättre hade varit om kommittén i stället hade fokuserat på det som står i januariöverenskommelsen, en ny humanitär skyddsgrund. Hur Sverige skulle klara det på ett sätt som glädjer både infödda svenskar och dem som kommer hit.

Opinion

Coronaskammande inte bra för tilliten

org-a016b5ff-ebf5-4aaf-9603-6be115d6ff2f.jpg
Opinion
Opinion

Vackert sommarväder är kanske det största hotet mot den sociala distansen. I fyra månader har vi varit ”duktiga” och hållit avståndet, men nu när vi kan vara ute i sommar tappar vi omdömet. Åtminstone verkar det så på vissa. Det är ansträngande att uträtta ärenden, för påfallande ofta får man be folk backa när de ställt sig för nära. De flesta lyder snällt när man säger till, medan vissa glor oförstående och flyttar sig inte. Att vara en sur ”coronatant” är inte roligt, det gör något med humöret och självbilden, men vad är alternativet?

De svenskar som åkt till Rhodos i veckan skammas och dumförklaras friskt i sociala medier. Kanske är det bra i dessa pandemitider, men vad gör det med oss människor när offentlig mobbning blir accepterad och självklar?

Samtidigt väljer politikerna ut restaurangbranschen som syndabockar och hittar straff för dessa småföretagare, om deras gäster inte sköter sig. Andra branscher får bara enklare tillsägelser, vilket knappast är rättvist. Pandemin är ny för oss alla, men de regler som satts upp borde gälla alla. Ibland är det upp till den enskildes förstånd att ta ansvar, i andra sammanhang drabbas de som måste agera polis i sin egen verksamhet. Vad gör allt detta med oss?

Klyftan mellan ”ordentliga” och de som inte verkar bry sig ökar ännu mer. Liksom mellan beslutsfattare som verkar ta godtyckliga beslut som uppfattas som orättvisa. Det kan inte vara bra för ett samhälles tillit. Sverige har länge varit känt för hög tillit. Frågan är vad coronapandemin gör för skada på den och om det finns politiker som ser det och agerar i tid.

Opinion

Öppna gränsen i Öresund

org-641b5197-7fe3-4323-8306-d3a03c9bc4fb.jpg
Opinion
Opinion

I veckan fyllde Öresundsbron 20 år. Av firandet blev knappt en tumme, av kända pandemiskäl. Desto större anledning att slå på stort om fem år. Såvida inte den rådande pandemin blir spiken i kistan i ett Öresundssamarbete som gått på halvfart sen migrationskrisen 2015.

På den tiden när det beslutades om att bygga en bro mellan Sverige och Danmark fanns det åtminstone ett nationellt intresse i de båda länderna, även om bron knappast byggts utan starka påtryckningar från den regionala och lokala nivån. Efter två årtionden känns det nationella intresset minimalt och Stockholmsfixeringen är större än nånsin. Att då skapa intresse för ytterligare investeringar i infrastruktur mellan Skåne och Danmark blir närmast oöverstigligt.

HH-förbindelsen finns det något litet ljumt intresse för, men frågan är om Malmö lyckas skapa engagemang för en Öresundsmetro. Att tydliggöra den svenska nyttan av den dansk-tyska blivande Fehmarn Belt-förbindelsen är nödvändigt för att få beslutsfattarna på nationell nivå att förstå behovet av ytterligare förbindelser över eller under Öresund.

Redan när bron byggdes talades det om när kapaciteten skulle slå i taket och man diskuterade också sårbarheten i att bara ha en fast förbindelse om något skulle hända. Innan pandemin slog till gick tågen i rusningstid var tionde minut. Godstrafiken bör av miljöskäl öka, men Öresundsförbindelsen har än så länge klarat mängden utan att störa pendlartrafiken. I den klimatomställning som måste till är det nödvändigt att mer gods fraktas på järnväg och då måste man se till att öka kapaciteten. Det har diskuterats i årtionden, men inte mycket har hänt.

Öresundsmetron mellan Malmös och Köpenhamns centra kopplas till Fehmarn Belt i det avseendet att metron kan frigöra nödvändig kapacitet på Öresundsförbindelsen som kan ge utrymme för långväga resor och godstransporter. Genom att köra direkt mellan städerna kan restiden också kortas betydligt och blir då också mer intressant. Argumentationen för att satsa pengar på att bygga Öresundsmetron kräver en tydligare insikt hos statsmakterna att Öresundsförbindelsen faktiskt betalas av dem som kör på den och inte av skattemedel. Acceptansen för en ny förbindelse kräver en förbättrad kommunikation i det avseendet. Det gäller också i förhållande till HH-förbindelsen mellan Helsingborg och Helsingör.

Det ser i dag dystert ut för fler förbindelser över Öresund. Det underlättas inte av att det finns tre alternativ som i vissa fall är överlappande. Att Landskrona de senaste åren kastat sig in i kampen med sitt förslag till förbindelse Landskrona-Köpenhamn, kallat Europaspåret, kan förvirra både svenska och danska rikspolitiker och lägga en våt filt över alla nyinvesteringar på infrastruktur i Skåne. Samtidigt kan Danmark kanske lättare acceptera Europaspåret - de har hittills visat ett obefintligt intresse för hur HH-förbindelsen ska koppla på det danska järnvägsnätet. En ny dragning tvärs över Själland ner mot Rödby och Fehmarnförbindelsen är Danmark inte intresserade av. Och som bekant krävs det två för att dansa tango.

Det arbete som sattes igång med frenesi när Öresundsförbindelsen invigts har mattats av efterhand. Öresundskomiteen hade sina fel och brister men åstadkom en helt del när det gäller arbetet för att motverka gränshinder. Samarbetet Greater Copenhagen har ett snävare fokus och förefaller inte lika aktivt som sin föregångare. Gränshinderarbetet kräver ett outtröttligt arbete, där ett steg fram ibland kan innebära två steg tillbaka. Systemen är enbart vända mot det egna landet och förändringar får lätt påverkan på andra system som berör grannlandets pendlare. Att valutorna i Danmark och Sverige skiljer sig underlättar heller inte samarbetet. Införande av euro hade gjort det, men det verkar politiskt omöjligt av andra skäl, både i Danmark och Sverige.

Ofta kan problem lösas om det kommer krav underifrån, från medborgare och näringsliv. Samarbetet mellan universitet och näringsliv på båda sidor av sundet har emellertid somnat av. Det som fortfarande verkar fungera är life science-klustret Medicon Valley Alliance. Med en öppen gräns skulle samarbetet lättare kunna komma igång igen. Pandemin och migrationen ska inte få hindra det viktiga Öresundssamarbetet.

Opinion

Stig Engström kan inte ha mördat Palme

Stig Engström kan inte ha mördat Olof Palme. Palmeutredningens nyckelvittnen anger en flyktväg som är för lång för Engström att hinna fly från mordplatsen till kontoret.
Foto: Rolf Hamilton
Opinion
Opinion

Jakten på Olof Palmes mördare är i dag en del av vår moderna historia. Kurdspåret, Christer Pettersson och 33-åringen samt alla teorier om sammansvärjningar bland poliser, militärer och högerextremister i Sydafrika. Hans Holmér fixering vid kurdspåret gjorde att mordutredningen spårade ur. Efter att Hans Holmér sparkats fann man till sist Christer Pettersson som en misstänkt gärningsman. Han vistades i centrala Stockholm, var djupt nerknarkad, hade tidigare begått ett bajonettmord och var impulsstyrd. Vid vittneskonfrontationen, som tekniskt missköttes, var Lisbet Palme säker på sin sak. Han var mördaren, och för mig har sedan dess hennes utpekande haft hög trovärdighet.

Palmeutredningen lyfter fram två vittnesmål för att peka ut Stig Engström som mördare. Men det innebär en flyktväg som av tidsskäl friar Engström.

Christer Pettersson åtalades, fälldes i tingsrätten genom ett nämndemannadom, men friades i hovrätten. Många år senare avled han. Eftersom Christer Pettersson avskrivits som skyldig har Palmeutredningen gått vidare och granskat andra spår. Den 10 juni kallade den till presskonferens som utmynnade i att Stig Engström, en tjänsteman på Skandia på Sveavägen, utpekades som den som mördade Olof Palme. Mordutredarna hade i praktiken kopierat slutsatserna i en bok av journalisten Thomas Pettersson. Tyvärr präglades Palmeutredningen som på slutet leddes av åklagaren Krister Peterson av en skriande brist på självkritik.

Vid presskonferensen radades upp en rad indicier med lågt eller inget bevisvärde. Engström hade fått skjututbildning i det militära. Vilka får inte det? Han hade varit med i en skytteklubb, som om det gör en person till en sannolik mördare, och kände en vapensamlare vars vapen kontrollerats och inte kunnat knytas till mordet. Han var dessutom moderat, men det var hundratusentals svenskar eftersom det var landets näst största parti. Engström hade också uppträtt besynnerligt, framförallt beredvilligt berättat om sin roll vid mordplatsen för att rädda Palme. Sådana personer som överdriver sin hjälteroll är inte alltför ovanliga.

Det finns tre trovärdiga vittnen vid mordplatsen, som ingen pekar ut Stig Engström. Förutom Lisbet Palme är det företagaren Leif Ljungkvist, ”Chevamannen”, som från sin bil larmar SOS-centralen, samt taxichauffören Hans Johansson, bägge spik nyktra på fredagsnatten. De två sistnämnda sa vid en intervju i SVT efter Palmeutredningens presskonferens att mördaren som rusade in i Tunnelgatan inte liknade Stig Engström.

Vad Palmeutredningen gör är att bortse från dessa tre personernas vittnesuppgifter och istället ta fasta på vad en ung man som kommer ut från Luntmakargatan till Tunnelgatan, vittnet J, säger, samt en kvinna YN som med en man kommer från en tillställning uppe vid Johannesgatan på höjden ovanför Tunnelgatan.

För den som inte kan Stockholms gator blir det svårt, men jag skall försöka skriva pedagogiskt om varför Engström inte kan vara mördaren. För mig är kvarteren och gatorna välbekanta. Jag gick dem nästan varje arbetsdag i fem års tid eftersom jag bodde i närheten. Ibland gick jag Sveavägen, ibland Luntmakargatan. Om Stig Engström mördade Palme flydde han upp för trapporna från Tunnelgatan till Malmskillnadsgatan. Det är branta trappor där man ofta ställer sig högst upp och pustar ut. Sedan om han ville tillbaka till kontoret snabbaste vägen hade han sprungit ner mot Döbelnsgatan till Kammakargatan och tillbaka till Sveavägen och in på arbetsplatsen. Men det gjorde han inte enligt Palmeutredningens nyckelvittnen.

Vi vet att Engström lämnade kontoret 23.19. Palme mördades 23.21. Engström var enligt nattvakten tillbaka vid 23.40, alltså 19 minuter senare och berättar att han kom dit efter mordet och att folk berättat att det var Olof Palme som var skjuten. Men de vittnen Palmeutredningen nu valt att ta fasta på L och YN, gör den reträttvägen omöjlig. För YN ser den misstänkte mördaren rusa ner för David Bagares gata, dessutom med halkiga skor. Då hamnar han på Regeringsgatan, vilket innebär en vid sväng vidare till Kammakargatan om mördaren är Engström och skall ta sig tillbaka till Skandiahuset och Sveavägen den snabbaste vägen. Att raskt promenera den vägen tar 24 minuter (jag bad en vän provgå häromdagen). Men mordnatten var det vinterväglag och halkigt vilket sinkade hastigheten. Vittnet YN sa dessutom att den person hon såg verkade ha hala skor. En mycket vältränad person skulle möjligen teoretiskt klara att mörda Palme och hinna springa in till vakten vid Skandiahuset. En sådan språngmarsch skulle även gjort att en mycket vältränad person flåsat för fullt vilket borde noterats av Skandiavakterna.

Med allra största säkerhet kan inte Stig Engström ha mördat Olof Palme och följt den flyktväg som Palmeutredningen pekar ut. Utpekandet är närmast en form av likskändning för att få argument att lägga ner mordutredningen. Det är en rättsskandal utan dess like i historien.

Lars J Eriksson

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

Kasinohai.com

Spellagstiftning - Finland vs Sverige

Kasinohai.com Om du är osäker på hur spellagstiftningen ser ut i Finland och Sverige och om det finns några större skillnader bör du fortsätta att läsa denna artikel där vi kommer att gå igenom de stora dragen i de båda ländernas spellagstiftning.

Spellagstiftningen i Sverige

Den 1 januari 2019 införde Sverige ny lagstiftning som avslutade dominansen från det av regeringen drivna onlinespelföretaget och öppnade sektorn för privata företag.

Under flera år var det statligt ägda Svenska Spel den enda verksamheten som tilläts att tillhandahålla onlinespel till medborgare i Sverige, vare sig det handlar om casinospel, betting på sport eller andra former av spel.

Naturligtvis kringgick de flesta företag denna lagstiftning och år 2018 hade privata företag fått en 29-procentig andel av spelmarknaden i Norden.

Delvis i ett erkännande av ett sådant nytt paradigm och delvis för att de var i behov av skattepengar, gick den svenska regeringen med på att införa nya spellagar. Under den nya lagstiftningen har myndigheten Spelinspektionen rätten att ge licens till privata företag. Hittills har myndigheten tillåtit cirka 100 företag att tillhandahålla sina tjänster till svenska spelare.

De största vinnarna på denna nya lagstiftning är de svenska medborgarna. På grund av lagarna för spel online kan svenskarna nu välja och vraka bland de bästa spelbolagen. Svenska spelportaler visar de bästa casinotjänsterna online och incitamenten för svenska deltagare.

Staten är också en stor vinnare på detta drag. Det är inget mysterium att legalisering av spel på internet är ett snabbt sätt till att generera mer skatteintäkter till statskassan. I hela Sverige måste licensierade företag betala en inkomstskatt på 18 procent av sin inkomst till svenska konsumenter.

Sådana skattebetalningar träder i kraft i år och vi hoppas att vi kommer att få se effekterna av denna inkomstkälla i Sveriges kommande budget.

De svenska spellagarna har hittat en balans mellan att ge spelare valfrihet och skydda dem mot bedrägliga spelbolag. Att främja spel utan tillstånd har varit förbjudet, och den svenska Spelinspektionen har nu fått mandat att blockera överföringar mellan deltagare och obehöriga operatörer.

Lagarna innehåller också strikta regler för etiskt spel. Spelinspektionen har befogenheten att tvinga privata operatörer att vidta sådana åtgärder för deltagarnas säkerhet. Dessutom måste alla speloperatörer erbjuda samtliga spelare ett val om att självuteslutning.

Det har bara gått ett år med de nuvarande svenska lagarna för spel online, och det är ingen tvekan om att vi kommer att se fler regler för att tillåta säkert spel i framtiden.

Spellagstiftningen i Finland

Onlinespel är en av de mest populära formerna av underhållning för människor över hela världen. Särskilt finländarna är människor som älskar att spela. Det har visats att finländarna kan spela för upp till 10 miljarder euro på lotter, spelautomater och sportspel varje år.

Republiken Finland har alltid haft ett regeringsstyrt spelmonopol och trots den senaste utvecklingen inom branschen verkar det som om det kommer att fortsätta vara så. Onlinespel och finska onlinecasinon har blivit en av de största inkomstkällorna under de senaste åren. Finland klassificeras också som den femte största spelnationen i världen, varför de flesta utländska operatörer nu försöker komma in på den finska spelmarknaden. Tyvärr verkar det som om det inte kommer att vara ett alternativ nu eller inom en snar framtid.

Under 2010 begärde Europeiska kommissionen att Finland skulle genomföra ändringar av deras spellagstiftning som skulle göra den mer överensstämmande med EU:s lagar. Trots påtryckningar från Europeiska Unionen förblir Finlands spelstruktur oförändrad. Även om spel i Finland är 100% lagligt är spelreglerna lite mer komplexa. Intressant nog visade statistiken under en nyligen gjord rapport från det finska bolaget Yle att 66% av de äldre finländska invånarna som intervjuades föredrar ett monopol.

Staten har monopol på alla former av spel oavsett om det är online eller offline. All spelverksamhet har alltid hanterats av tre statliga företag. RAY hade alltid haft kontroll över bordsspel och spelautomater i Finland. Nationella lotteriet, sportspel och instant win-spel kontrollerades och reglerades av Veikkaus Oy och alla spel på hästkapplöpning reglerades av Fintoto.

Dessa tre enheter reglerades och kontrollerades av staten och all vinst som gjorts på spel gavs tillbaka till landet oavsett om det är genom konst, vetenskap, sport eller utbildning. Under 2017 slogs dessa tre enheter samman för att skapa ett statligt monopol med namnet Veikkaus.

Slutsats

Som du kan se finns det ett par skillnader i spellagstiftningen hos de båda grannländerna. Efter de förändringar som skedde i Sverige 2019 så är den svenska spelmarknaden betydligt mer öppen och välkomnande för svenska spelare. Finländarna verkar dock inte vara så besvikna, de får goda skatteintäkter och merparten av den äldre befolkningen verkar vilja behålla det rådande monopolet.

Opinion

Slå vakt om Bunkeflo kyrka

Opinion
Opinion

I Bunkeflo kyrkby öster om Bunkeflostrand ligger den kulturmiljölagsskyddade Bunkeflo kyrka. Omgärdad av slättlandskap samt nära till Hyllie station och Malmös största utbyggnadsområde står den katedralliknande kyrkan och vittrar sönder.

Malmö pastorat ansökte den 26 maj 2015 till Länsstyrelsen Skåne om lov att renovera delar av kyrkan och fick gehör. Tillståndet finns och går ut i år. Under fem år har Socialdemokraterna och POSK som utgör arbetsutskottet i Malmö pastorats kyrkoråd, inte lyckats presentera ett förslag på hur Bunkeflo kyrka ska renoveras.

I september 2016 beviljade Lunds stift kyrkoantikvarisk ersättning (KAE) för renovering av tak, fasad och stendetaljer för Bunkeflo kyrka. Här fanns det en möjlighet att göra en partiell renovering av Bunkeflo kyrka. Men stiftet fick avsluta ärendet i november samma år då Malmö pastorat inte ville genomföra renoveringen.

Malmö pastorat beslutade att stänga kyrkan för besökare från och med 3 juli 2017, på grund av säkerhetsrisken. Taket har naglats fast för att det inte skall flyga av. Kyrkan är i ett stort behov av vård och omsorg efter år av misskötsel.

I juni 2019 tog kyrkorådets arbetsutskott i Malmö pastorat beslutet att föreslå för kyrkorådet att hos domkapitlet och länsstyrelsen anhålla om rivning av Bunkeflo kyrka. I samband med detta startade Sverigedemokraterna en namninsamling där vi lämnade in 1737 underskrifter för att stoppa rivningen av Bunkeflo kyrka.

Vid ett öppet möte som arrangerats av Socialdemokraterna själva fick kyrkorådets ordförande Claes Block (S) höra protesterna mot rivningen. På plats vid detta möte fanns även en av Lunds stiftsantikvarier som menade att det var möjligt att finansiera en renovering med kyrkoantikvarisk ersättning, vars kostnader delas upp under längre period. Socialdemokraterna och POSK fick dra tillbaka sitt rivningsbeslut.

Sedan detta möte och Socialdemokraternas löfte om att samarbeta med Lunds stift för att se över finansieringsmöjligheter har ingenting hänt. Kyrkorådets arbetsutskott har inte lagt fram något förslag på hur kyrkan ska renoveras och har inte varit i kontakt med Lunds stift om detta.

Sverigedemokraterna kommer att fortsätta verka för renoveringen av Bunkeflo kyrka. Vår tillit gentemot Socialdemokraterna och POSK, när det gäller denna fråga, är urholkad. Det är anmärkningsvärt hur aktivt Socialdemokraterna och POSK, i kyrkorådets arbetsutskott, har motarbetat renoveringen av Bunkeflo kyrka.

Sverigedemokraterna föreslår att Malmö pastorat omedelbart samarbetar med andra aktörer som Länsstyrelsen Skåne och Lunds stift för att renoveringen av kyrkan ska äga rum. Kyrkopolitiker ska förvalta kyrkobyggnader, inte riva ner dem.

Nima Gholam Ali Pour (SD), ledamot i Malmö pastorats kyrkoråd

Lisbeth Persson-Ekström (SD), ledamot i Malmö pastorats kyrkofullmäktige

Rolf Hansson (SD), ledamot i Malmö pastorats kyrkofullmäktige

Opinion

Grön omstart med biogas

Chansen att bidra till fossilfrihet, ett mer livskraftigt lantbruk, fler arbetstillfällen, en cirkulär ekonomi och ett minskat importberoende finns nu, skriver Karin Svensson-Smith och Rebecka Hovenberg, bägge Miljöpartiet.
Foto: Claudio Bresciani/TT
Opinion
Opinion

Coronapandemin har drabbat många enskilda och näringsidkare ekonomiskt. Det är därför av största vikt att ekonomin stimuleras till en rejäl omstart. Det finns nu ett utmärkt tillfälle att ställa om och samtidigt bidra till att dagens fossilberoende fasas ut. Satsningar på biogas, med alla dess kretsloppsegenskaper, är perfekt för att nå flera samhällsmål.

Biogasproduktion säkerställer inte bara tillgång till ett närproducerat fossilfritt bränsle utan generar också en rad andra samhällsnyttor. Biogasproduktion betyder nya jobb lokalt och regionalt samt en ökad tillgång på biogödsel. Det gör Sverige mindre beroende av import av fordonsdrivmedel och gödselmedel samtidigt som det möjliggör en större lokal produktion av ekologisk mat. En vidgad satsning på svensk biogas skapar även en högre beredskap inför krislägen. Biogasutvinning är ett lysande exempel på en cirkulär ekonomi där matavfall och gödsel utgör en värdefull resurs som via rötning till biogas tillgängliggörs som energi och näringsämnen.

Sveriges satsningar på produktion och användning av biogas har länge varit ett föredöme när det gäller omställning till ett ekologiskt hållbart samhälle. Förutsättningarna har dock ändrats och det finns stora utmaningar för den inhemska produktionen. Detta framför allt till följd av kortsiktiga styrmedel och en ökande import av kraftigt subventionerad biogas. Samtidigt visar bland annat biogasmarknadsutredningen SOU 2019:63 att det finns en stor potential för att öka biogasproduktionen i hela landet. Matavfall, gödsel från lantbruket och andra organiska restprodukter är utmärkta råvaror i biogasframställning, men för att potentialen ska tas tillvara och fler aktörer ska våga investera behöver riksdagen införa stabila och långsiktiga spelregler.

Biogasmarknadsutredningen visar tydligt en stor klimatnytta med en utökad biogasproduktion som vida överstiger kostnaderna för de insatser som föreslås. Utredningen presenterar i två stödpaket flera konkreta förslag på vad som behöver göras för att potentialen för biogasframställning ska tas tillvara. I det sammanhanget vill vi lyfta fram stödpaketen till producenterna. Det finns alltså en unik möjlighet att ta tillvara biogasmarknadsutredningens alla positiva och konkreta förslag samtidigt som vi på det sättet på riktigt kan bidra till en grön omstart. Kan riksdagen besluta att förslagen snabbt kommer på plats, i kombinationen med bibehållen skattebefrielse för biogas, är det många lokala och regionala aktörer som är beredda att satsa. Som kommunpolitiker kan vi bidra till att sårbarheten till följd av importerad olja minskar.

Chansen att bidra till fossilfrihet, ett mer livskraftigt lantbruk, fler arbetstillfällen, en cirkulär ekonomi och ett minskat importberoende finns nu. Att inte ta tillvara den möjligheten och kombinera det med den omstart av samhället som nu krävs vore att förspilla ett gyllene tillfälle.

Rebecka Hovenberg gruppledare för Miljöpartiet i Linköping

Karin Svensson Smith oppositionsråd Lund MP

Opinion

Vårdskulden en utmaning

Den vårdskuld som byggts upp blir svår att hantera.
Foto: Staffan Löwstedt/SvD/TT
Opinion
Opinion

I Coronapandemins spår har ett nytt begrepp blivit relevant, ordet vårdskuld. Med det menas det behov av sjukvård av olika slag som skjutits på framtiden för att vården behövt prioritera sina resurser på de coronasjuka, men också för att av smittoskäl annan icke akut nödvändig sjukvård fått skjutas på framtiden. Flera grupper har drabbats hårt av detta t.ex människor i operationsköer och - något som fanns i nyhetsflödet igår - personer som väntar på livsviktiga transplantationer som skjutits på framtiden. Det kan handla om ett års tid att arbeta av denna vårdskuld för sjukvårdsapparaten även i ett optimistiskt perspektiv där coronapandemin ebbar ut under höstmånaderna. Får vi en andra smittovåg kommer å andra sidan vårdskulden att fortsätta växa.

Men att hantera denna vårdskuld handlar inte bara om tiden som det tar för sjukvårdsapparaten. Det kommer att kosta mycket pengar för den regionala sjukvården. En överslagsberäkning talar för att det kan handla om ytterligare 10 miljarder som sjukvården runt om i landet behöver för att beta av det ackumulerade vårdbehovet och återkomma till ett normalläge.

Men det handlar inte enbart om tid och pengar. Många anställda inom sjukvården har gjort heroiska och slitsamma insatser under pandemihanteringen. Och det sker fortfarande eftersom smittspridningen är hög och dödstalen ligger kvar på en hög nivå. Många tvingas skjuta på sina semestrar och är nära att gå in i väggen. Även vårdanställda kan få hälsoproblem och behöva pausa framöver. Vi står därmed inför en mycket stor utmaning.

Ett ansvar vilar därför på gemene man. Många överutnyttjar sjukvårdens resurser och springer till vårdcentraler och akutsjukvården med krämpor eller bara sjukoro, som inte borde belasta sjukvården. För närvarande ökar exempelvis trycket från människor som utifrån minsta tecken på förkylning tror de är smittade av coronaviruset men också de som tror att de haft corona och inbillar sig att vanlig trötthet är coronarelaterat. De friska måste därför visa solidaritet med de allvarligt sjuka och vårdspersonalen och inte överbelasta sjukvården.

Lars J Eriksson

NÄSTA ARTIKEL