Tosca hade premiär på Malmö Opera i fredag. Foto: Jonas Persson

Blodig historia i utsökt regi

Scen/Recension

TOSCA

Opera av Giacomo Puccini med libretto av Lugi Illica och Giuseppe Giacosa efter Victorien Sardous teaterstycke

Dirigent: Steven Sloane

Regi: Sofia Jupither

Scenografi: Erlend Birkeland

Kostym: Maria Geber

Ljus: Ellen Ruge

Medverkande: Lianna Haroutounian, Dimitris Paksoglou, Vladislav Sulimsky, Anton Eriksson, Conny Thimander, Eric Roos, Bengt Krantz med flera

Malmö Operaorkester

Malmö Operakör; kormästare: André Kellinghaus

Malmö Operas barnkör; ledare Kristina W Svensson

Premiär på Malmö Opera 20 december 2019

Rent objektivt är Puccinis opera Tosca ett under av smaklöshet: brutal, blodig och vulgär, fullt i klass med den sämsta sortens kriminalnovell. Dessutom med en av operalitteraturens vidrigaste figurer i en bärande roll: polischefen Scarpia. I senare tiders #me too-debatt har han angetts som exempel på att kvinnoförtrycket har gamla anor. Rent struntprat – att jämföra Scarpia med ett modernt gubbslem eller kvinnohatare är som att jämföra en människoätande tiger med en folkilsken mops.

Inte heller musikaliskt håller sig Tosca inom de konventionella ramarna för den romantiska operan. Cavaradossi har två korta arior, Tosca bara en och duetterna är fragmentariska. Det är som om Puccini ville minimera de stora lyriska stunderna till förmån för den hisnande händelseförloppet. Som opera borde det ha blivit ett fiasko. Men det blev det inte. Redan premiären blev en succé och den har behållit sin popularitet i mer än hundra år.

Och i fredags var det premiär för en ny uppsättning på Malmö Opera med Sofia Jupither som regissör och Steven Sloane som dirigent. Det blev en fullödig operakväll, sparsmakad, elegant och mycket välgjord.

Sofia Jupither har skurit lagrar som regissör av talteater, hon anses som en av de bästa uttolkarna av Lars Noréns dramatik men har på senare år också givit sig på opera. I den här uppsättningen märks hennes ursprung i talteatern mycket tydligt. Personregin är genomarbetad, sångarna tvingas att agera trovärdigt i ett sammanhang, ingen stillastående skönsång vid rampen och framför allt inget tillgjort överspel. Och hon får verkligen fram dramatiken: trots att jag sett operan åtskilliga gånger rycktes jag med i handlingen.

Trots att Tosca är en av de få operor där man exakt kan tidsdatera handlingen, 18-19 juni 1800, har Sofia Jupither föredragit att låta det hela utspela sig i en obestämbar sentid, att döma av Maria Gebers kostymdesign 1950-tal. För knappologen kan sådant vara irriterande men egentligen är det betydelselöst; despoter har alltid funnits och kommer tyvärr alltid att finnas. Scenografin är fantastiskt välgjord och snygg med sina bågar av gult tegel och ljussättningen mycket högklassig.

Sångarnas prestationer är genomgående rent imponerande. Vladislav Sulinsky gör en Scarpia som är precis så otäck som han ska vara, ett as i människohamn, välsjungen till tusen med en mäktig baryton som uttrycker allt från vrede och arrogans till förrädiskt smicker. Lianna Haroutounians gestaltning av Tosca är också fullödig med en mogen fyllig sopran med massor av känslor och temperament. Och så Dimitris Paksoglou som Cavaradossi: en riktigt italiensk tenor (trots att han är grek) med mängder av kraft och klar klang ända upp i det högsta registret. Som rollfigur inte den smartaste, en aning naiv men fylld av principer och känslor. Och de mindre rollerna får samtliga en mycket förtjänstfull uttolkning, Ett särskilt omnämnande förtjänar Bengt Krantz som lyckas undvika att göra Sakristanen till en pellejöns.

Det enda allvarliga frågetecknet vill jag sätta för dirigenten Steven Sloane. Han höll föreställningen under strikt kontroll och med ett bra tempo. Men hans dynamik var inte behaglig. Den italienskt romantiska klang han åstadkom i orkestern var mycket bra i de lägre volymerna men när ljudstyrkan ökade blev det vasst och skärande som en tysk blåsorkester. Och varför alla dessa fortissimon som bland mycket annat dränkte körens underbara Te Deum i första akten? Även om operan Tosca är filmisk behöver den inte ackompanjeras av stumfilmsmusik.

Men som helhet: Uppsättningen är en fullträff för Malmö Opera och förtjänar att bli en riktig publikmagnet.

TOSCA

Opera av Giacomo Puccini med libretto av Lugi Illica och Giuseppe Giacosa efter Victorien Sardous teaterstycke

Dirigent: Steven Sloane

Regi: Sofia Jupither

Scenografi: Erlend Birkeland

Kostym: Maria Geber

Ljus: Ellen Ruge

Medverkande: Lianna Haroutounian, Dimitris Paksoglou, Vladislav Sulimsky, Anton Eriksson, Conny Thimander, Eric Roos, Bengt Krantz med flera

Malmö Operaorkester

Malmö Operakör; kormästare: André Kellinghaus

Malmö Operas barnkör; ledare Kristina W Svensson

Premiär på Malmö Opera 20 december 2019