Valvinnaren Boris Johnson. Foto: TT

Den blå linjen från Europa

Det brittiska valresultatet förändrar landets politiska landskap på ett sätt som inte skett sedan andra världskriget. Boris Johnsons konservativa får egen majoritet och med det i princip obegränsad makt. Trots det har hans prövningar bara börjat. Nicola Sturgeons skotska nationalistparti sopar banan till den milda grad att Skottland nu är en enpartistat. Alla andra har gjort bort sig fullständigt, inklusive Nigel Farages The Brexit Party. Det skämtsamma utropet ”avgå alla” är i denna situation relevant.
Det var ett enfrågeval, nästan en andra folkomröstning om Brexit. Leave-sidan kan vara mycket nöjda: Storbritannien kommer att lämna EU i januari och slå sönder den union som i 70 år garanterat att Europa slipper världskrig. Valresultatet säger att britterna är så trötta på Brexitbråkandet att de vill få processen överstökad. De svarar i en undersökning att de inte litar på toryledaren och vet att han slirar på sanningen, men det spelar ingen roll. Inget utom Storbritanniens roll i Europa har haft betydelse.
En av de mest intressanta frågorna är om Boris Johnson är bra eller de andra är dåliga. Det kan verka som en överförenkling, men det är det inte: Corbyn har visat att han är en usel Labourledare när han inte lyckades besegra en toryledare med låga förtroendesiffror i en nation där nästan hälften röstade mot Brexit. Inte ens i ett turbulent Storbritannien där väljarna oroar sig för privatisering av sjukvården lyckades han berätta en övertygande historia om varför socialismen och Labour behövs. Corbyn kommer att avgå och mittenfalangen som varnade för hans vänstersväng kommer att få rätt.
Jo Swinsons Liberaldemokrater hade guldläge som det mest Europavänliga partiet och det enda sanna alternativet till Boris Johnson och Brexit. Ändå lyckades Libdem-ledaren inte ens behålla sin egen plats i parlamentet, utan förlorade det till SNP. Att avgå som konsekvens var rätt val. Liberaldemokraterna har gjort en katastrofal valkampanj och får se sig själva marginaliserade framöver. Liberalismen är kanske inte död i Storbritannien, men definitivt i koma.
SNP är valets andra stora vinnare. Nicola Sturgeons nationalister tog 55 av 59 parlamentsplatser och gjorde Skottland enpartistyrt i praktiken. Fokus kommer att vara på en ny självständighetsomröstning. Det ska poängteras att SNP inte är något traditionellt nationalistparti och har inget gemensamt med till exempel Sverigedemokraterna. Det finns inga inslag av främlingsfientlighet i politiken och ingen traditionsdyrkan och flaggviftande. De är mer eller mindre ett socialdemokratiskt parti som fokuserar på skotska hjärtefrågor.
Boris Johnson har redan sagt att han vägrar att låta Skottland rösta igen. Sturgeon kommer vara hans andra nagel i ögat efter EU. Att förhandla fram avtal med EU post Brexit lär inte bli roligt för Johnson och kommer att ta betydligt längre tid än vad han lovat väljarna.
Brexitpartiet lett av kontroversielle Nigel Farage fick inga mandat alls, trots att de var största parti i Europavalet. Han rycker på axlarna åt valresultatet och menar att Boris Johnson har gjort jobbet åt honom och att han ändå får som han vill. Det stämmer rätt bra. Det har fungerat bättre för Boris Johnsons konservativa att imitera det brittiska populistpartiet än för svenska högerpartiet att ta efter SD.
Valresultater kommer att påverka alla europeiska länder ekonomiskt i någon form även om det inte går att säga exakt hur eftersom situationen är unik. Men förhandlingarna om bland annat ett handelsavtal och fiskeavtal med EU kommer att bli svåra och långrandiga.
Valresultatet är mycket sorgligt för alla som vill se ett enad och stabilt Europa.

Dagens fråga

Kan du prata fler språk än svenska?

  • Ja (81%, 635 Röster)
  • Nej (19%, 152 Röster)

Antal röster: 787

Loading ... Loading ...