En känsla av politisk déjà vu

Kandidaten som får störst stöd i en av de viktigaste opinionsmätningarna inför det amerikanska valet, Harvard-Harris, kandiderar inte ens till presidentposten. Joe Biden leder före Warren och Buttigieg – om man inte frågar om Hillary Clinton. Om Clinton presenteras som kandidat leder hon. Inte med mycket, men tillräckligt för att vara klar etta.

Vad detta egentligen säger är att demokraterna inte har tillräckligt starka presidentkandidater. Resultatet borde oroa dem allvarligt. En del förutsatte att det var skryt eller ett försök att rädda ansiktet när Clinton nyligen sade att pressen på henne att kandidera igen var stor. Siffrorna bekräftar hennes version.
Dock handlar det här om registrerade demokrater, vilket är en viktig skillnad. Gissningsvis skulle inte bilden vara densamma om man frågade allmänheten. Kanske skulle Biden leda på riktigt: amerikanska väljare är och förblir mer negativa till kvinnliga kandidater. Teorin är att Michelle Obama vore den kvinnliga kandidat som skulle kunna ta nomineringen och vinna. Men eftersom hon med eftertryck sagt nej får vi aldrig veta.

Hillary Clinton skulle kunna vinna ett presidentval, ganska lätt att döma av valresultatet förra gången, där hon fick drygt tre miljoner fler röster än Donald Trump. Hon kan bara inte vinna det amerikanska valet, så länge inte tusentals Trump-röstare på landsbygden ändrar sig. Systemet med elektorsröster ger väljare i mindre, konservativa stater flera gånger så stort inflytande som en väljare i New York City eller i Los Angeles. Det amerikanska valet är ett strategispel där det inte spelar lika stor roll hur många röster du får som var du får dem. Det finns en anledning till att Elizabeth Warren kandiderar på att avskaffa elektorskollegiet.

Det är svårt att se vad Hillary Clinton skulle vinna på att kandidera. Det verkar inte sannolikt att väljare på strategiskt viktiga ställen skulle tänka om så radikalt. Clinton är på många sätt motsatsen till Trump som kandidat.
Skulle Trump vinna, vilket är sannolikt som det ser ut nu, skulle skulden för inte bara ett utan två förlorade val kunna hamna på Clinton. Hon är förmodligen inte är intresserad av ännu ett stålbad.
Man kan dock hypotetiskt föreställa sig en situation där ingen av de nuvarande demokratiska kandidaterna når tillräcklig framgång och det nästan blir ohållbart att vägra.

Hon har en fördel som ingen annan kandidat har: en stark ställning bland afroamerikaner. Bland afroamerikanska kvinnor hade hon ett stöd på över 90 procent i senaste valet enligt vissa valstugemätningar. Det saknar Biden och Buttigieg. När Kamala Harris lämnat fältet finns en lucka för en kandidat med starkt väljarstöd hos afroamerikaner, som är en nyckelgrupp, trots att Trump lyckades väljas nästan utan stöd hos dem. För en demokrat som söker nomineringen är de essentiella. Afroamerikaner känner sig sedda av Clinton på ett sätt som de inte gör av andra kandidater.

Det är extremt osannolikt, men det går att föreställa sig en situation där demokraterna försöker pressa Clinton att kandidera i en märklig repris av förra valet. Förhoppningsvis kan det undvikas.

Dagens fråga

Öppnar du ytterdörren för okända?

  • Nej (78%, 613 Röster)
  • Ja (22%, 171 Röster)

Antal röster: 784

Loading ... Loading ...