Staten vältrar över flyktingkostnader på kommunerna.

Statens smitnota

Runt om i landet har kommuner ställt upp solidariskt och tagit ansvar för den asyl och flyktingpolitik som regering och riksdag har beslutat. Några kanske såg en chans att få hyresgäster till sina tomma kommunala bostäder. Andra hade en övertro på att de nya invånarna skulle gynna tillväxt och sysselsättning. I dag står de med brustna illusioner.
Mottagandet av flyktingar och asylsökande har blivit en kostsam affär för kommunerna. Arbetslösheten är hög bland de som kommit till Sverige, särskilt de från utomeuropeiska länder. Samtidig leder det till stora kostnader inom skolan och den sociala sektorn. I dag när det råder kärvare tider resulterar det i att kommunerna måste tokspara där inte ens det som är kärnverksamhet som vård, skola och omsorg fredas.
Att det slutat så illa beror på att statens ersättningssystem till kommunerna är så illa konstruerat och inte täcker de verkliga kostnaderna.
De invandrare som kommer till Sverige behöver i snitt minst nio år på att etablera sig på arbetsmarknaden och få en försörjning. Men då handlar det ofta om jobb till mycket låga löner som gör att de ändå belastar den sociala sektorn till exempel via försörjningsstöd. Andra lyckas aldrig bryta sitt utanförskap eftersom de saknar utbildning, en del är analfabeter, och hamnar längst ner i kön i konkurrensen om jobben. Ändå utgår statens etableringsersättning bara under två år.
Statens ekonomiska stöd till kommunerna för flyktingmottagningen är en gigantisk smitnota. Förvaltningsrätten har sedan i början av förra året tagit emot över 3000 överklaganden från kommuner som vill ha ersättning av Migrationsverket för sina kostnader.
Hela det statliga ersättningssystemet till kommunerna för asyl- och flyktingpolitiken måste göras om. Syftet måste vara att staten skall långsiktigt ta ett ansvar för kommunernas verkliga kostnader och inte övervältra notan som sker idag.

Dagens fråga

Hann du njuta av onsdagssolen?

Loading ... Loading ...