Små och stora problem

Få såg filmen Downsizing på bio. Den här krönikan innehåller SPOILERS för den så om du ännu inte har sett den men har den på din Netflixlista har du nu blivit varnad.
Downsizing är en av de mest intressanta filmerna som gjorts under decenniet som snart är slut. Den ställer frågor om människans resursanvändning och om huruvida vissa skeenden och beteendemönster är oundvikliga för oss som art. Eller om man ska formulera det lite mindre finkänsligt: är vissa av oss samhällets olycksbarn oavsett vilket samhälle vi lever it? Den ställer frågan om hur människan ska bemöta hotet från global resursbrist och är trots sitt bisarra (och roliga) upplägg en relevant diskussion om hur vårt beteende påverkar vår omvärld.

Det hela börjar med att Rolf Lassgård, som en genialisk vetenskapsman med tveksam norsk accent, kommer på en metod för att krympa människor till ungefär 13 cm, utan svåra biverkningar. Dessa lilleputtar kan sedan bosätta sig i lyxiga kupoltäckta samhällen, där deras magra lön och futtiga sparkonton plötsligt gör dem till miljonärer: att köpa ett jättelitet hus med en jätteliten jacuzzi i är trots allt mycket billigt, precis som jättesmå mediciner och jättesmå golfklubbor, eller vilket behov man nu har. Amerikaner med låg inkomst erbjuds genom krympning att slippa alla skulder och slitsamma jobb för ett liv i njutning, boende i ett för 13 cm människa enormt ”McMansion”.
Det börjar bra för filmens huvudperson Paul och det är svårt att se annat än att han har fattat ett bra val. Men utan att spoila för mycket så blir det inte som han tänkt. Filmen utforskar nackdelarna med ett sådant system: det är ändå kontrollerat av människor och människor är likadana om de är 13 eller 175 centimeter. Eller?
Det heter att det inte finns brottslighet innanför bubblan. Men människan är inte menad för utopier, det ligger inte i vår natur. Ge oss tid så kan vi förstöra nästan vad som helst. Gangstern från Balkan som krymper sig för att sälja små olovliga lyxprodukter till miniatyrmänniskor i maskopi med en normalstor bror på utsidan skulle med nästan 100 procents säkerhet bli en verklighet i en värld där man kunde krympa folk som inte har råd med sitt liv. Marknadspotentialen är oändlig.

Politiska dissidenter, fångar och andra misshagliga krymps mot sin vilja för att bli lätthanterliga och man tänker ”Ah, givetvis.”
Utanför kupolen med nyrika småttingar bor de fattiga små. En krympt kambodjansk dissident tar med Frank till en shantytown symboliskt förlagd precis utanför väggen, där ingen av de krympta har några ekonomiska fördelar, tillgång till medicin eller grundläggande välfärd. En liten pank person är fortfarande pank.

I en fantastisk scen möter huvudpersonerna Rolf Lassgårds djupt sorgsna forskarpionjär. Han menade så väl med downsizingen och sörjer att människan visade sig vara girig, våldsam och utan konsekvenstänkande även som liten. Under tiden som småttingarna har försökt vänja sig vid ett miniatyrliv har en metanläcka uppstått på Antarktis. Folk har varit så upptagna med vardagsproblem att de missat nyheten om världens ände. Ungefär som vi förmodligen skulle göra.

Dagens fråga

Tycker du om glögg?

Loading ... Loading ...