Foto: Ralph Bretzer
Foto: Ralph Bretzer
Foto: Ralph Bretzer

Sista säsongen med revygänget

Nöje Förra året firade man 25 år i revyns tjänst men snart är historien om Sveriges näst största revy färdigskriven. Årets säsong blir den sista för Arlövsrevyn.
– Beslutet har växt fram, säger festivalgeneral Kent Nilsson.

Presskonferensen inför Arlövsrevyn har varit en återkommande händelse. Därför var det inte utan att en förvånad tystnad lägrade sig när Kent Nilsson inledde pressträffen med orden:
– Vi har haft väldigt roligt men det här är sista gången vi gör det. Jag och Eva, min fru, orkar inte mer, säger han.
– Arlövsrevyn är ett stort skepp att segla. Halva året jobbar vi all vaken tid och andra halvan bara 100 procent. Nu ska Eva gå i pension och jag får väl söka jobb.
– Men vi vill sluta med flaggan i topp och det tror jag att vi gör. Vi har fått ihop en kanonensamble.
Förutom Kent Nilsson själv är det Arlövsveteranen Jennie Rosengren som står på scen, tillsammans med Niklas Holtne, Helt Apropå-gängets Lotta Thorell och Claes Malmberg som trots en gedigen bakgrund inom teatern och komedin faktiskt aldrig spelat revy tidigare.
– Det känns oerhört roligt och lustfyllt att få göra det även om det är väldigt tråkigt att det är sista året men samtidigt förstår jag vilket enormt arbete som ligger bakom, säger han.

I vanlig ordning leverar verkligheten materialet.
– Zlatan har hjälpt oss något fantastiskt. Sedan tvättar vi pengar som fan i bankerna. En tosig president som ville köpa Grönland och en annan tosing som köpte Ving. Och för 50 år sedan landade vi på månen. Om vi nu gjorde det …, säger Kent Nilsson
– Men de som inte är snälla mot oss är engelsmännen, flikar Adde Malmberg, som precis som förra året står för regin, in.
– Där vet vi ju inte hur det kommer att sluta. Plötsligt kan allting ändra sig så vi måste ha flera förberedda varanter, men det är en del av revyns charm.

Att saker och ting ändrar sig längs vägen, ja kanske till och med efter premiär är inget problem, menar Kent Nilsson.
– Det gäller bara att ha folk som kan lära sig text snabbt och det har vi.
När man summerar Arlövsrevyn kan man notera att det hållits 1 285 föreställningar som setts av drygt 325 000 människor. När den kommande säsongen är avklarad i mars och dörrarna stängts för sista gången kan man lägga ytterligare 20 000 personer till det. Hittills är 12 000 biljetter sålda och då är det ändå sex veckor kvar till premiär.

Framgångsreceptet heter en nöjd publik som för ordet om revyn vidare.
– Det ät den bästa reklam man kan få. Min stora lycka är att jag har haft fantastiska människor runt omkring mig. Det är hemligheten.
Sedan 1995 har Kent Nilsson drivit Arlövsrevyn. En mycket stor del av den tiden, 17 år, har Jennie Rosengren varit med.
– För mig blir det väldigt konstigt när det tar slut. Jag var 20 år när jag började här. Det är hela mitt vuxna liv. Hela min utveckling som artist har skett här. Jag har fått jobba med så otroligt många av mina idoler och förebilder. I och med att det är en så liten teater som plockas eventuella divalater bort snabbt. Det finns liksom inte utrymme för det. Det är ingen konkurrens och inga armbågar.
– Jag har alltid haft behovet att stå inför folk och uppträda men inte vetat om jag ville sjunga, dansa eller spela teater. Här fick jag göra allt det.

För Kent Nilsson började fascinationen för revy redan som sjuåring när han bodde i Dalby och Nils Alroth kom dit med sina revyer.
– Då bestämde jag att detta ska jag göra och det har jag gjort. När jag var 18 år satte jag upp den första revyn i Dalby där vi höll på i nio år. Sedan träffade jag Eva, flyttade till Arlöv och hittade den här teatern.
– De som inte gjort det här någon gång borde få vara med om det, när den här väggen av skratt kommer. Det är den som driver mig.
Hur tror du att det kommer att kännas när den väggen av skratt inte finns där längre?
– Jag vet inte. Fråga mig om ett år.
Kommer du att försöka hitta ett annat sceniskt utlopp?
– Jag gör ju en kärring, Svea Olsson, och hon kommer nog att komma ut lite.

 

Claes Malmberg, revudebutant:

– Det här är en kulturyttring som jag tror vida överstiger de flesta genrer i svensk kultur [publikmässigt].

– Att komma till Arlöv och besöka en publik som kanske inte besöker de stora teatrarna så mycket och som är så kallat vanligt folk är både rörande, upplyftande och fantastiskt. Jag älskar dem för att de åker från hela Skåne, tar sig hit, klär sig fina för att vi ska ge dem underhållning och det enda vi kan ge dem tillbaka i respekt är att anstränga oss så mycket som möjligt för att de inte ska ha åkt hit förgäves.

– Den här typen av bred underhållning är fundamentet för att vi sedan ska göra alla experimentella saker som vi också bör göra i svensk kultur. Men ibland tycker jag att den [breda underhållningen] hamnar lite väl mycket i skymundan ur ett medialt perspektiv. Får vi inte hit de människorna faller nästa led. Därför älskar jag att vara på Arlövsrevyn.