Camilla Grebe. Foto: Ulrica Zwenger
Skuggjägaren.
Viveca Sten. Foto: Thron Ullberg
S. A, Lelchuk. Foto: Eli Burakian

Polishistoria, hämnd och gömda skelett

Deckarspalten

På söndag avslöjas vem som, enligt Svenska Deckarakademin, har skrivit årets bästa svenska kriminalroman och årets bästa till svenska översatt kriminalroman. I veckans Deckarspalt recenseras två av de nominerade – svenska Camilla Grebes nyutkomna Skuggjägaren och amerikanska S. A. Lelchuks Rädda mig från farliga män. Och dessutom Viveca Stens tionde Sandhamnsdeckare.

Fängslande kvinnohistoria och en annorlunda deckarintrig som löper över 70 år. Båda delarna får man i Camilla Grebes nya kriminalroman Skuggjägaren (Forum). Skuggjägaren är dessutom den fjärde boken i den löst sammanknutna serie som Grebe inledde med sin första kriminalroman på egen hand, Älskaren från huvudkontoret 2015 och som sedan följdes av prisbelönta Husdjuret 2017 och Dvalan 2018.
I Skuggjägaren får vi återigen träffa kriminalpoliserna Malin Brundin och Manfred Olsson i den del av boken som utspelas i nutid och den svårt alzheimersdrabbade profileraren Hanne Lagerlind finns med redan från 80-talet. Allt börjar dock långt, långt tidigare, redan 1944. En kvinna hittas våldtagen, mördad och med händerna fastspikade i golvet i en sliten lägenhet på Norra Smedjegatan i Stockholm. En av de första på mordplatsen är polissystern Elsie Svenns. Mördaren, som får namnet Träskmördaren i pressen, hittas aldrig och Grebe följer hen och ett antal kvinnliga poliser vidare in i 70-talet, 80-talet och fram till nutid.
Parallellt med mordutredning ger Camilla Grebes bok också en intressant och minst sagt sorglig inblick i hur arbetsvillkoren var för de första kvinnliga poliserna i Sverige och hur länge könsdiskriminering och sexism var vardag för dem.
Camilla Grebe har med de tidigare böckerna i sin serie visat sin skicklighet i att använda polisdeckarens klassiska ingredienser och göra något helt eget av dem. Dessutom alltid med ett angeläget tema i fokus.
För ett par år sedan kom amerikanska Karin Slaughters kriminalroman Cop Town om kvinnliga poliser i Atlanta på 1970-talet. Att Sverige nu får en kriminalroman som också ger detta perspektiv på poliskåren och dessutom över en riktigt lång tidsperiod gläder mig. Och det gläder mig ännu mer att Skuggjägaren samtidigt är en väldigt bra kriminalroman, att de stora tidsgreppet fungerar och mordintrigen håller över tid, att personporträtten också håller trots att varje person inte är med så länge. Och Grebes grepp att i avsnitten mellan de olika tidsperioderna byta berättarröst binder så snyggt ihop hela berättelsen dessutom.
Camilla Grebe har redan prisats av Svenska Deckarakademin för Husdjuret men Skuggjägaren är definitivt värd ett pris den med.

Om Camilla Grebe strävar efter att ge var och en av sina böcker en egen röst så strävar Viveca Sten snarare efter en enhetlig röst i sin Morden i Sandhamn-serie. Något som också fungerar alldeles utmärkt. I hemlighet begravd (Forum) är seriens tionde bok och naturligtvis står advokaten Nora Linde och hennes barndomskamrat kriminalaren Thomas Alfredsson i centrum i en lagom mix av personliga problem och en komplicerad brottsutredning. Ett människoskelett hittas på Telegrafholmen mitt emot Sandhamn och det står tidigt klart att det kan vara en av två försvunna kvinnor. Thomas och Nora följer vars ett spår här, Nora dessutom utan att egentligen vara inblandad i utredningen officiellt.
Viveca Sten vet hur man bygger en bra intrig och samtidigt drar in läsarna i huvudpersonernas privatliv. I hemlighet begravd är en bladvändare som dessutom lyfter fram de två eventuella offren och deras liv på ett angeläget och övertygande sätt och bjuder på ett slut som man inte riktigt såg komma. Det här är alltså Stens bok tio och jag vill absolut ha mer.

Rädda mig från farliga män (Bokfabriken) är den amerikanska författaren S. A. Lelchuks debut och också första delen i en planerad serie om Nikki Griffin – bokhandlare och privatdetektiv baserad i Berkley i Kalifornien. Det här är en härligt hårdkokt thriller som på ett smart och underhållande sätt blinkar åt deckargenren i stort – och lite extra åt Stieg Larsson och hans Lisbeth Salander. Nikki säljer böcker dagtid och hämnas kvinnor som behandlats illa nattetid. Föga förvånande går hon under smeknamnet Lisbeth bland bokhandelns deckarkunniga stamkunder.
När Nikki får i uppdrag att utreda en kvinna på ett stort techföretag i Silicon Valley som misstänks läcka hemligheter tar dock hennes redan rejält komplicerade liv en ännu värre vändning och snart vet hon inte vem hon kan lita på. Det är högt tempo hela vägen men också värme och humor och Nikki Griffin är inte på något sätt en Salanderkopia utan snarare hennes högst självständiga, amerikanska tvillingsjäl som jag ser fram emot att möta igen.
Gunilla Wedding