Som Sverige inte bör vara

Staffanstorp gör reklam för sin ort med en bisarr film som kritiserats av kommunens opposition som propaganda. Frågan är om man gynnas av det här materialet eller man borde hållit sig närmare sanningen.

Filmen börjar i ett grått Malmö – bokstavligen. Staden filmas i svartvitt. En kvinna med ett barn i handen ser ängslig ut. Ett gäng huvtröjsklädda unga män kastar av oklara skäl en ölburk efter kvinnan och barnet. En äldre kvinna ser ut igenom fönstret och skakar på huvudet. Hon känner uppenbarligen inte igen sin stad™. En bekymrad berättarröst säger på bred skånska att många känner sig vilsna av otryggheten och utanförskapet.
Det är inget nytt att måla upp Malmö som en betongdjungel där man bara behöver gå utanför dörren för att utsättas för brott, trots att den senaste brottsstatistiken från Region Syd visar att mängdbrott aldrig varit så få.
Malmö har riktiga problem: att unga mördas i en hänsynslös kriminell miljö. Vad Malmö däremot inte har problem med är att vita barnfamiljer utsätts för mängdbrott. Om Staffanstorp vill att folk ska flytta till deras kommun kan de hellre berätta om vad som är positivt med Staffanstorp än att måla upp en missvisande bild av Malmö.

Det gör man också. Eller rättare sagt: man hittar på ett Staffanstorp som det vore trevligt att flytta till. Solen börjar skina. Bortom jublande rapsfält finns en vänligare värld.
”Att drömma om förbättring och sträva efter en bättre tillvaro är inget annat än ett sundhetstecken” berättas i reklamfilmen för orten som är känd för att placera nyanlända i husvagnar och vilja förbjuda tiggeri. ”Det är en vilja om att utvecklas och förbättras, för sig själv och sina nära”, fortsätter man. Fast inte om du är flykting eller fattig.
I filmen hjälper brett leende lokala ordningsvakter, som av oklara skäl patrullerar en tom villagata istället för ställen med hög risk för brottslighet, det attraktiva Malmöparet att lyfta flyttkartonger in i sitt nya, trygga hem. Att flytthjälp knappast är det som ordningsvakterna ska jobba med spelar ingen roll.
”Med empati och omsorg bygger man långsiktiga relationer” säger berättarrösten. Om man skulle fråga folk vilka ord de förknippar med Staffanstorps de senaste åren lär det varken bli empati eller omsorg.
I Staffanstorp hjälper alla varandra ”eftersom det är självklart.” Staffanstorp lär ha samma blandning av hjälpsamma och själviska människor som på andra platser. Man kan dra sig till minnes ledsna föräldrar till barn av invandrarursprung som blev utsatta för mobbning och glåpord när Staffanstorp rörde sig till höger.

Staffanstorp är enligt filmen som ”Sverige borde vara”. Det är det inte. Sverige borde ha goda resultat inom äldrevården och skolan. Det har de inte: de rankas ganska lågt, trots det som påstås i filmen. Det är tveksamt att locka folk till kommunen med det argumentet, även om man bortser från ”skämskuddefaktorn” i produktionen.
Staffanstorp är känt i Skåne och Sverige för hårda tag mot flyktingar och tiggare, en oproportionerligt stor rädsla för IS, samt för sina ordningsvakter. Christian Sonessons moderater fick över 42 procent av rösterna med den politiken, så varför hymla?

Dagens fråga

Blir det något luciafirande i dag?

Loading ... Loading ...