Amanda Svensson. Illustration: Tora Carserud
Amanda Svensson. Foto: Gunilla Wedding
Amanda Svensson. Foto: Gunilla Wedding

Börjar i en bildvärld

Så här års i fjol var Amanda Svensson fullt upptagen med att ro sitt hittills största bokprojekt i land.
– Jag minns det nästan inte, jag bara satt hela dagarna och skrev. På kvällarna tittade jag på Project Runway för att stänga av – jag tror jag såg åtta säsonger, säger hon och skrattar.

Fem snabba med Amanda Svensson:
1. Vilken kändisbiografi skulle du vilja spökskriva?
– Nu levande människor skulle jag inte spilla min tid på. Men skulle för närvarande kunna tänka mig Frank Lloyd Wright eller något spiritistiskt medium. Eller Rasputin.
2. Vilken musik passar bäst till det du skriver?
– Nåt med mycket pukor och trumpeter.
3. Vilken skådis skulle du vilja spelade huvudrollen i din senaste bok?
– Dakota Fanning i samtliga roller.
4. Vad måste du alltid ha bredvid dig när du skriver?
– Kaffe och snus.
5. Vilket är ditt favoritbokomslag?
– Dave Eggers ”How we are hungry”, kanske.

Så var det också en riktig tegelsten till bok hon skrev: Ett system så magnifikt att det bländar är 550 sidor lång och har en lika omfångsrik handling.
När vi talas vid i telefon, sedan några år tillbaka bor författaren med sin familj i den lilla byn Gwinith i Cornwall, konstaterar hon att hon inte skrivit sedan dess. Åtminstone inte på något eget projekt.
– Med mina tidigare böcker har jag egentligen redan haft något annat på gång direkt, men nu har jag knappt skrivit ett ord sedan i julas. Det har bekymrat mig lite, jag kanske är slut som artist? Men så tänker jag att det har bara gått ett år, säger hon och låter inte orolig på riktigt.

Sedan boken kom i våras har den hyllats av såväl recensenter som läsare, och nyligen belönades hon med P. O. Enquists pris, som enligt statuterna ska ges till ”en yngre författare på väg ut i Europa”.
– Priset betyder jättemycket. Dels är det roligt att bli uppskattad och det här priset specifikt är ytterligare en ära för jag beundrar honom väldigt mycket och har en djup relation till hans böcker och hans författarskap, säger Amanda Svensson.
På väg ut i Europa är också just vad Amanda Svensson är – Ett system så magnifikt att det bländar är såld till bland annat hennes nya hemland Storbritannien och våra skandinaviska grannländer.
– Min förra bok har kommit ut på tyska och en annan på franska, men den här ska faktiskt komma ut i ganska många länder. Det känns extremt kul. Att bli översatt och läst i andra länder tror jag är en dröm många författare har. Framför allt som jag förstått att det blir svårare och svårare. Det är inte bara i Sverige som bokbranschen går sämre och det betyder att färre böcker översätts, så det känns som ett erkännande, säger Amanda Svensson.

Däremot blev det ingen Augustprisnominering den här gången.
– Det är klart att jag hoppades, men samtidigt är jag inte jätteförvånad. Det kommer ut väldigt mycket böcker så man vet att vad som helst kan hända. Och redan i somras vaknade jag en natt med en uppenbarelse – kanske blir jag nominerad till Augustpriset men Nina Wähä kommer att få det. Så det är mitt stalltips. Det vore också väldigt välförtjänt, säger Amanda Svensson.

Ett system så magnifikt att det bländar är Amanda Svenssons fjärde roman och den hittills mest omfattande. Från sitt avstamp i Lund med födseln av bokens huvudpersoner, trillingarna Sebastian, Clara och Matilda, tar detta vindlande epos läsarna vidare ut i världen: till London, Berlin och Påsköarna, och avhandlar ämnen så skilda som syskonrelationer och klimatkrisen. Men ett av Amanda Svenssons första spår in i romanen var hennes intresse för hjärnan.
Så är det ofta när hon skriver, hon utgår från något som intresserar henne och låter sedan handlingen svälla ut.
– Det börjar ofta som någon form av bildvärld som är svår att beskriva och som jag har väldigt svårt att konkretisera även för mig själv innan jag väl är igång. För mig är skrivandet också ett sätt att komma fram till vad det är jag egentligen vill skriva. Det är väl därför det kan ta ganska lång tid innan jag kommer igång, säger Amanda Svensson

Hon värjer sig också mot uppfattningen om författarskapet som ett hantverk som till största delen består av hårt arbete och teknisk skicklighet.
– Det är klart det gör det också, men jag tror ändå att jag har en lite romantisk bild av skrivandet, att det finns något magiskt i processen. Det kan vara en helt vanlig tisdag, klockan är nio när man sätter sig vid datorn, det regnar och man har mensvärk och så börjar man skriva och då händer det något jag inte hade kunnat förutse. Det känns ganska fantastiskt och det är det som gör att jag håller på.
När hon inte skriver egna böcker översätter och recenserar hon andras och hon kan se att de olika roller påverkar varandra.
– Sedan jag började översätta för fem-sex år sedan känner jag att det har enbart varit givande för mitt eget skrivande. Dels är det roligt i sig att översätta, men det har också haft en väldigt utvecklande inverkan på mitt eget språk. Att behöva skriva en text, men en som inte är min eller har mitt naturliga språk har gett jättemycket. Vad gäller kritiken har det varit lite svårare det här gångna året. Kritiker är också människor med känslor och jag blir lite blödigare när jag själv har en bok som håller på att bli klar och som ska kritiseras.

Jag måste bara fråga om din fina romantitel, hur kom du fram till att boken skulle heta Ett system så magnifikt så att det bländar?
– Jennifer Travis säger det i boken och frasen dök upp i huvudet när jag började tänka på vad boken skulle heta. Jag gillar maffiga titlar och framför allt här ville jag ha en som var bombastiskt. Sedan kände jag också att den passade på väldigt många olika sätt – just tanken på ett system, en längtan efter att det ska finnas en ordning i världen som man ska kunna luta sig mot, kände jag präglade väldigt många av personerna i boken och beskrev deras strävan ganska väl.
Även om hon som sagt inte har börjat skriva sin nästa roman har hon sina funderingar om temat för nästa bok.
– Jag är för tillfället, och var också under en del av processen med den här boken, väldigt intresserad av relationen mellan människa och natur och det faktum att vi liksom ganska yrvaket har vaknat upp till insikten om att vi är en del av ett något som vi länge har velat tro att vi står över. Det där tror jag att jag kommer fortsätta med i vad det nu än blir. Men nästa bok blir nog lite tunnare. Jag vet inte om jag orkar skriva en så tjock bok en gång till.

Fem snabba med Amanda Svensson:
1. Vilken kändisbiografi skulle du vilja spökskriva?
– Nu levande människor skulle jag inte spilla min tid på. Men skulle för närvarande kunna tänka mig Frank Lloyd Wright eller något spiritistiskt medium. Eller Rasputin.
2. Vilken musik passar bäst till det du skriver?
– Nåt med mycket pukor och trumpeter.
3. Vilken skådis skulle du vilja spelade huvudrollen i din senaste bok?
– Dakota Fanning i samtliga roller.
4. Vad måste du alltid ha bredvid dig när du skriver?
– Kaffe och snus.
5. Vilket är ditt favoritbokomslag?
– Dave Eggers ”How we are hungry”, kanske.