S behöver självrannsakning

Socialdemokraterna har det kämpigt och det finns en del som menar att det behövs en rejäl vänstersväng för att fånga in det förlorade förtroendet. Människors missnöje måste mötas med en tydligare politik, och för ett parti till vänster kan tydligheten bara finnas till vänster. De danska Socialdemokraternas valframgång och brittiska Labours opinionsframgångar ses som tecken på att framgången finns till vänster.
Så går det förstås att resonera och det gör Aftonbladets ledarsida och andra.
Samtidigt är det ingen självklar slutsats i ett läge då den svenska riksdagen har den kraftigaste borgerliga övervikten någonsin. När väljarna vandrar högerut är det knappast självklart att gå i rakt motsatt riktning.
Den här debatten är lika gammal som partiet. Det har alltid funnits en intern opinion som vill ha en mer renodlad vänsterpolitik och som ser med stor skepsis på allt samarbete med borgerliga partier. De fanns när Hjalmar Branting sökte stöd hos Liberalerna för att genomföra rösträtten och de hörs idag när regeringen har valt att samarbeta med L och C.
För att hitta en väg framåt känns den här debatten lika meningslös som alltid. I tävlingen om vem som är mest radikal kommer Socialdemokraterna alltid att vara givna förlorare. För S handlar det om att forma lösningar som gör livet bättre här och nu. Migrationen oroar fortfarande och det gäller att forma en politik som håller över tid. Bristerna inom vården och skolan är uppenbara och samtidigt har regioner och kommuner stora ekonomiska bekymmer.
För mig betyder Socialdemokrat att här och nu försöka göra vad som går för att förändra samhället i en jämlik och rättvis riktning. Och då finns inga andra alternativ än samarbete med något borgerligt parti. Om något ska bli gjort. Och att få något gjort har alltid varit viktigare än renlärigheten.
Debatter om höger eller vänster leder ofta till filosofiska återvändsgränder. För vad är vänster och vad är höger närt det gäller migrationen? Då är det bättre att söka svar på praktiska problem. Svar som ibland kan ses som höger, ibland som vänster. Men framför allt svar som kan förvandlas till praktisk politik här och nu. Jag inser, det är lättare prata allmänt om praktiska lösningar än att faktiskt formulera dem. Men jag är övertygad om att Socialdemokraterna klarar det. Särskilt om man utgår från två för mig avgörande förhållningssätt.
För det första måste partiet stå för sina kompromisser. Visst, en kompromiss är per definition det bästa möjliga, inte det ideala. Men det bästa möjliga måste vara möjligt att försvara. Om inte slopad värnskatt är en eftergift som kan bidra till att S kan få stöd för sina hjärtefrågor, ja, då är inte samarbetet värt att försvara. För min egen del tycker jag att Januariavtalet är en anständig bottenplatta, som gör det möjligt för Socialdemokraterna att till exempel driva krav på mer pengar till skolan och vården.
För det andra måste partiets problem erkännas. Partiets problem är betydligt äldre än Januariavtalet och gängskjutningar.
Därför finns det ingen snabb lösning. Det är förstås ingen tröst, men tror jag, ändå sant. Det behövs ett tålmodigt vardagsgnet, mer av det som alltid har präglat partiet.

Dagens fråga

Är du rädd för att flyga?

Loading ... Loading ...