Jonas Bonnier. Foto: Fredrik Hjertling

Bonniers Knutby når inte hela vägen

Recension

BOK
Knutby
Författare: Jonas Bonnier
Förlag: Albert Bonniers

Mitt emellan true crime och kriminalroman. Där någonstans placerade sig Jonas Bonniers förra roman Helikopterrånet (2017). Berättelsen om 40-miljonersrånet mot en värdedepå i Västberga 2009 baserades på intervjuer med fyra av rånarna men omvandlades till fiktion. Resultatet blev en övertygande, spännande och välskriven historia – på många sätt en klassisk kuppthriller.
När Jonas Bonnier i sin nya roman, Knutby, tar sig an ett av de kanske mest uppmärksammade brotten i modern, svensk brottshistoria – morden i Knutby – använder han samma kombination av verklighet och fiktion men baserar sitt arbete mycket på den mängd material (böcker, dokumentärer, reportage med mera) som redan finns och som också representerar olika perspektiv.
De flesta av oss känner också på egen hand till verklighetsbakgrunden – den toppstyrda Filadelfiaförsamlingen i Knutby där pastorn Helge Forsmo dömdes för att ha förmått barnflickan Sara Svensson att mörda hans fru Alexandra och även försöka mörda ytterligare en församlingsmedlem. Forsmo anklagades också för mord på sin första fru men fälldes inte för det. Mycket fokus i mediebevakningen av fallet lades också på den kvinnliga Knutbypastorn Åsa Waldau, Kristi brud kallad.

I sin roman följer Jonas Bonnier följer de verkliga händelserna tätt inpå men har valt att döpa om de inblandade. Den dömde pastorn heter till exempel Sindre Forsman och Åsa Waldau Eva Skoog. Bonnier startar sin berättelse med en riktigt otäck prolog där en kvinna drabbas av ett fruktansvärt illamående och till slut dör i badkaret i sitt eget badrum.
Efter det backar historien och vi möter familjen Forsman – Sindre, frun Kristina och barnen Iris och Anton – förväntansfulla på väg mot ett nytt liv i Knutby och dess Filadelfiaförsamling. Sindre ska fungera som pastor tillsammans med bland andra Eva Skoog och Kristina hoppas hitta ett jobb någonstans i närheten.
Efter hand mörknar historien när Sindre blir allt mer besatt av sin pastorsuppgift – inte minst att ha stödsamtal med unga kvinnor – samtidigt som Kristina kritiseras i allt från hur hon uppfostrar barn till hur djup hennes urringning är. Bisarra underströmmar i den konservativa församlingen blottläggs efterhand. Här finns en fixering vid sex, ett sätt att urskulda otrohet genom religion, manipulation av de svaga och inte minst maktfullkomlighet. Allt detta leder fram mot Kristinas död, den som vi fick uppleva redan i prologen.

Sedan fortsätter historien mot den våldsamma och dramatiska upplösningen som vi alla vet väntar. Men någonstans här tappar Jonas Bonniers Knutby fart. När Kristina och hennes någorlunda väl bibehållen utifrånblick inte finns kvar dras vi som läsare in i ett vansinne som Jonas Bonnier inte riktigt förmår blåsa liv i. Här finns bara kyla, kärlekslöst sex, religiös fanatism och människor som leker Gud med liv och död.
Knutby är definitivt ingen lätt historia att berätta med tanke på att verkligheten på något sätt alltid överträffar dikten. Det är verklighetens Helge Forsmo, Åsa Waldau och Sara Svensson som man fortfarande undrar över och inte Bonniers Sindre Forsman, Eva Skoog och Anna Andersson. Det enda undantaget här är fint skildrade Kristina Forsman.
Det finns som sagt redan mycket skrivet, filmat och inspelat om Knutbydramat och sista ordet är definitivt inte sagt än. Jonas Bonniers Knutby är naturligtvis ännu en pusselbit i den stora bilden men kanske inte den mest intresseväckande.

BOK
Knutby
Författare: Jonas Bonnier
Förlag: Albert Bonniers