Den söndersprängda porten vid Drottningtorget. Foto: TT

Som i Stockholm

Malmö har drabbats av två sprängningar med svårtolkat sammanhang, även om man kan anta att det rör sig om gängkriminell verksamhet. Gemensam nämnare mellan Drottningtorget och Almgården är svårfunnen. Gängkriminellas plötsliga intresse för sprängämnen är oroande och gör att extra resurser måste ges till lokal polis, som inte kan förväntas klara ett så märkligt problem som att kriminella ser explosioner som ett naturligt vapen.
Problemet är delvis att Malmö inte är Stockholm. Hade man sprängt sönder en pampig port på Östermalm hade måndagsmorgonen sett Stefan Löfven med knuten näve utlysa nationellt nödläge vid en välbesökt presskonferens med goda fotomöjligheter av en sammanbiten statsminister.
Nu händer det istället i Malmö, där man av oklara själ har bestämt sig för att allmänfarlig kriminalitet är antingen oundviklig eller acceptabel. Regeringen har tidigare visat att den inte förstår varken Malmö eller Skåneregionen.
Malmö blir allt mer populärt som turistort. Antalet hotellnätter har ökat kraftigt. Sköter staden och besöksnäringen sina kort rätt kan det sprida sig till ett vår- och sommarvackert Skåne. En sak som definitivt inte lockar turister är en huvudort som ses som belägrad och farlig för allmänheten att röra sig fritt i. Malmö behöver ökat välstånd för att råda bot på de sociala problem som gör att de kriminella gängen kan rekrytera framgångsrikt bland unga utan hopp om framtiden.
Den arbetsgrupp som tillsatts hos polisen i region syd för att samordna arbetet mot sprängningar måste få alla resurser som krävs för att komma till rätta med problemet, samt nationell assistens vid behov. Eftersom det i princip är unikt i Europa att kriminella använder sig av den här metoden kan det innebära mycket dyra utredningar, men varken Malmö eller Sverige bör acceptera att vara kända som en gängkriminell krigszon. Regeringen måste tackla detta som om det skett i Stockholm.

Dagens fråga

Är du rädd för att flyga?

Loading ... Loading ...