Pressbild

I hjältarnas fotspår

Tre år efter debutalbumet Pull No Punches är Lundabandet VA Rocks tillbaka med nya skivan I Love VA Rocks – där soundet är råare och budskapet tydligare än någonsin. I kväll inleder de sin Sverigeturné med D-A-D och i november gör de ett stopp på KB i Malmö – samma scen där de en gång fick träffa sina hjältar i The Donnas och skrämde slag på sina föräldrar.

Knappt har sista gitarrtonen hunnit mynna ut från Europaturnén med det tyska indiepunkbandet Kärbholz förrän det är dags för nästa stora turné för VA Rocks. Den här gången är det med det danska rockbandet D-A-D som Ida Svensson Vollmer (leadsång och gitarr), Frida Rosén (trummor och sång) och Klara Wedding (bas och sång) ger sig ut på en stor Sverigetrunda med premiär i Uppsala i kväll.
– För min del så är D-A-D husgudar, jag brukade spela luftgitarr till deras låtar när jag var yngre. Så jag är både nervös och taggad, säger Ida Svensson Vollmer entusiastiskt och berättar att det självklart blir låtar från nya albumet på repertoaren.

I förra veckan släpptes nämligen VA Rocks andra skiva, I love VA Rocks, ett album som Ida beskriver som betydligt råare än något de tidigare gjort, och som har mer livekänsla men också ett tydligare budskap i texterna. Rått och snyggt helt enkelt.
– Vi brukar prata om det här med genrestämpel inom bandet och tycker att party-rock’n’roll passar väldigt bra för att vi har så jäkla kul när vi spelar, och det vill vi ska kännas när man lyssnar. Jag är väldigt stolt över vår första skiva Pull No Punches också, vi var bara 20-21 år när den släpptes men I love VA Rocks känns mer direkt på något sätt. Och så har vi samarbetat med Cim Dahlle och Jake Lundtofte från The Headlines på ett par låtar. Vi gillar samarbeten. Kerry Bomb från samma band har hjälpt oss med omslaget.

Hur kommer idéerna till låtarna?
– De kommer alltid i sista minuten, haha. Det brukar vara så att jag kommer med ett embryo och sedan jobbar vi vidare utifrån det i replokalen. Men vi behöver alltid eld i rumpan för att det ska bli bra. Som när vi skrev ihop versen till ”Hit the Road” kvällen innan den skulle spelas in! Det är fakatiskt den låt som jag är mest nöjd med, mycket för att vi alla tre sjunger lead. Den handlar om att vi är där för varandra och att vi gör det här tillsammans för att det är så jäkla kul. Det är liksom inga konstigheter med det. Vi har spelat ihop i tolv-tretton år nu.

Vad handlar annars texterna om?
– Den som sticker ut är ”No More Fucks to Give” som bygger på uttrycket från Mia Skäringers show med den titeln. Låten handlar om den sneda synen på kroppsidealet, att man ska se ut på ett visst sätt. Man ska inte väga för mycket och man ska inte väga för lite. Kan vi inte bara låta oss vara som vi är? Det är okej! Så med den här skivan har vi mer att säga, vi tar mer plats. Här är vi – var med eller lyssna inte.

Ja, jag tror definitivt att många kan känna igen sig i ”No More Fucks to Give”.
– Ja, om jag ska tala för mig själv så har jag ju också brottats med det där. Jag var ganska mobbad som liten, var lite överviktig och inte snygg nog. Dessutom lyssnade jag på AC/DC och var inte som andra ungar då. Men jag har hittat styrka med Frida och Klara. Jag hoppas att många kan inspireras av att vi faktiskt kommit från botten och håller på att bli starka. Det finns en annan låt på albumet, ”Gonna Get You” som handlar lite om det här.

Ida Svensson Vollmer (till vänster) grät så att sminket rann när hon som femtonåring fick träffa idolerna i The Donnas. Till höger Frida Rosén med samma Donnas. Foto: Privat.

Ert album heter I love VA Rocks, men om vi vänder på det då, vem älskar VA Rocks?
– Ett band som har betytt väldigt mycket för oss är The Donnas. Jag upptäckte dem när jag och min pappa köpte min första förstärkare på Blocket och han som vi köpte den av sa att jag måste lyssna på The Donnas.

Och vad tyckte du då?
– Jag älskade dem! Och det bästa var ju att vi fick se dem på KB när de spelade där i november 2007.

Berätta, var ni taggade?
– Ja! Vi var femton år då och köade från klockan nio – på morgonen. När bandet äntligen kom så fick vi chansen att prata med dem och vi fick kramar också. Som jag grät! Jag grät och grät och mitt smink rann. Jag hade ju fått träffa min absolut största gitarristidol Allison Robertson och ringde upp min pappa för att jag var så lycklig. Men han blev ju skiträdd när han svarade för att jag bara stortjöt: ”Ida, för helvete, vad händer?” frågade han jätteoroligt. Jag snyftade fram att jag precis hade fått träffa The Donnas och då var det mest ”för helvete, tösafan!”, skrattar Ida Svensson Vollmer.

Och nu ska ni själva spela på KB, den 2 november som förband till D-A-D och den 11 januari som huvudakt.
– Ja, vi är så taggade på detta. Vi har gått på vårt älskade KB så många gånger och sett våra favoriter. I januari är det vår alldeles egna spelning dessutom. Då har vi releasefest för vår skiva och är inte förband åt någon vilket känns så kul. Men det är en skräckblandad förtjusning också kan jag säga. Det kommer i alla fall att bli en hejdundrande kväll med våra vänner Sticky Dirt och Hedda Hatar, och förhoppningsvis blir det lite gästartister också. Mer än så säger jag inte!

Läs mer: