Loke Hellberg som Juha i En komikers uppväxt. Foto: SF Studios

Gripande om ångestladdad uppväxt

Film
En komikers uppväxt
Regi: Rojda Sekersöz
Medverkande: Johan Rheborg, Loke Hellberg, Elisabet Xie, Teo Dellback, Cilla Thorell, Jakob Eklund med flera.
pppp

Det finns en tv-serie jag såg som elvaåring som jag aldrig riktigt har kunnat släppa, En komikers uppväxt. Tv-serien som kom 1992 med Björn Kjellman och David Boati i huvudrollerna, byggde på Jonas Gardells bok med samma titel som också släpptes det året.
När regissören Rojda Sekersöz nu med bearbetat manus av Jonas Gardell tar sig an historien om Juha Lindström med Johan Rheborg och Loke Hellberg i huvudrollerna, naglas den fast inom mig precis på samma sätt som berättelsen gjorde då för 27 år sedan. Förmodligen för att allt känns lika aktuellt nu som det gjorde då, där mobbning, klumpar i magen, elaka barn och blundande vuxna tillhör den uppväxt och även vuxenvärld som så många av oss antingen har mött eller fortfarande möter. Dag efter dag.

I filmen får vi följa komikern Juha Lindström (Johan Rheborg) som genom tillbakablickar på sitt unga jag som tolvåring i 1970-talets medelklassförort Sävbyholm, på ett otroligt starkt och gripande sätt befäster den ångest han känner såväl idag som han gjorde då över vissa val och handlingar.
Den unge Juha gjorde nämligen allt för att bli omtyckt och accepterad, och han använde humorn som sitt vapen. Under den där humoristiska ytan bubblade en enorm rädsla att bli utfryst och mobbad av de tuffare klasskamraterna med Stefan och Lennart i spetsen. En rädsla som gick så långt att han förutom sig själv även svek båda sina bästa vänner Jenny och Thomas, klassens töntar, som han skämdes så mycket över.
Loke Hellberg som gör rollen som den unge Juha är väldigt bra som sin karaktär, precis som alla de övriga barnen i filmen. Jag får klumpar i magen av att se hur Juhas desperation över att passa in får honom att göra saker han inte vill. Precis som att jag inte kan sluta att tänka på scenen när den mest mobbade killen i klassen, Thomas, blir tvingad av sin halvgalna mamma att bjuda hem hela klassen på ett kalas. Mamman som egentligen vill väl gör bara allt så fel. Och den kyla, det förakt och det hat som klasskamraterna som tvingats dit av sina föräldrar, visar gentemot Thomas i hans egna hem, har borrat sig in djupt inom mig. Det är fruktansvärt att se hur elaka barn kan vara, precis som hur oförstående vuxna ibland är. Samtidigt en viktig påminnelse.
För tyvärr är det precis så här det är i verkligheten också. I skolans korridorer såväl som på arbetsplatser. Därför är denna film så otroligt viktig och en film alla bör se. Ung som gammal. Vi har alla haft någon Juha, Jenny, Thomas eller Stefan i våra liv.

Jag hoppas att En komikers uppväxt får ta hem ett helt gäng Guldbaggar i januari och att Rojda Sekersöz inser vilket viktigt arbete hon nu utfört på ett otroligt stilsäkert sätt som skildrar nutid och dåtid utan att varken förlöjliga eller försköna. Hon har verkligen lyckats förvalta en känd och stark historia och få den att sätta sig under huden på nytt även om man tagit del av den tidigare. Och viktigast av allt – man lämnar biosalongen med en riktigt stor klump i magen.. Samma känsla som tyvärr många barn har vant sig vid att ha, dag efter dag.

Film
En komikers uppväxt
Regi: Rojda Sekersöz
Medverkande: Johan Rheborg, Loke Hellberg, Elisabet Xie, Teo Dellback, Cilla Thorell, Jakob Eklund med flera.
pppp