Pressbild

Normbrytande teater på flera plan

Recension

Wonderland

Moomsteatern och Teater Insite
Premiär den 4 oktober. Mobilia. Malmö.

Koncept, manus och regi: Nina Jemth.
Konstnärlig ledare och konceptidé: Matthias Hahne
Ensemble: Frida Andersson, Tryggve Algeus, Matthias Hahne Thorbjörnsson, Johanna Friberg, Nina Jemth, Therese Kvist, Ronnie Larsson, Niclas Lendemar, Dennis Nilsson och Jan Unestam.
Åldersgräns: 15 år.

Såväl Moomsteatern som Teater Insite är teatergrupper som ständigt prövar nya uttryck. När de gör en samproduktion, Wonderland, på en så annorlunda spelplats som köpcentret Mobilia i Malmö är det förstås en stor utmaning, både för dem och för publiken.

Det ligger också en betydande utmaning i att utgå från en barnboksklassiker som Lewis Carrolls Alice i Underlandet, där Disneys filmversion också utgör en given referens för många av oss. Nu har Nina Jemth, som svarar för såväl manus som regi, valt att i stor utsträckning frångå förlagan och skapa något helt nytt. Något av ursprungsberättelsens storyline har dock behållits.

Öppningsscenen i Wonderland utspelar sig utomhus på vid en stor, grund fontän. Eftersom köpcentret ännu inte hunnit stänga så passerar konfunderade fredagsshoppande kunder medan föreställningen drar igång. Det gör den på nämligen på ett spektakulärt vis. Gestalter med kaninmasker närmar sig med en bil och kaninfigurer springer med varuvagnar framför sig i ett rasande tempo. Alltsammans med utgångspunkt i den där kaninen som i Alice i underlandet oroar sig över att vara sen och lockar ner huvudpersonen i det kaninhål som leder till en annan, galen värld.

”-Jisses, jisses! Jag kommer för sent!” skriker kaninen i Åke Runnquists översättning av Lewis Carrolls bok. I Disneys filmversion: ”-Jag är sen, jag är sen, jag är sen!” I Wonderland gestaltas detta med ett flertal uppstressade kaninvarelser.

Som publik blir vi också en del av föreställningen. Vi förses med kaninmasker och tunna, vita rockar. Också vi blir kaniner. Försökskaniner?

Ja, på sätt och vis eftersom vi frivilligt utsätter oss för ett teaterexperiment som detta.

Med en gång ska jag erkänna att den där masken inte riktigt passade mig och att jag som glasögonbärare var tvungen att partiellt avlägsna den för att överhuvudtaget kunna se föreställningen. Med det sagt så är det annars ett intressant stilgrepp.

När vi så leds inomhus så staplas olika överraskande ”chockeffekter” på varandra. Det är högljutt, tämligen hysteriskt och en uppskruvad stämning. Till att börja med är jag måttligt road av att efter en intensiv arbetsdag ställas inför en så här kraftfull manifestation av irrationella skeenden och teatraliska utbrott.

Scenerna är av varierande slag, allt från rejvparty i Underlandet (en mindre lyckad scen enligt min åsikt) till den ”tokiga tebjudningen” där Alice ställs inför marsharen, hasselmusen och den galne hattmakaren. Det är en av föreställningens i mitt tycke starkaste scener.

Therese Kvist gör en fin prestation i rollen som Alice och samtliga skådespelare måste sägas göra det mesta möjliga av sina roller. Sedan är det som sagt vissa scener där föreställningen får ett lyft och somliga scener som snarast framstår som utfyllnad. Men detta är Wonderland och inte en teaterversion av Alice i Underlandet. Det måste jag hela tiden påminna mig om.

Jag tror att den bästa ingången till att förstå Wonderland står att finna i begrepp som gurlesk och grotesk. Gurlesk är beteckningen på en litterär riktning som utgår från flickrummet, docklekar och söt kitsch i kombination med feminism, aggression och gränslöshet. I grunden handlar det där om att ifrågasätta och utmana samhälleliga könsnormer och föreställningar om normalitet.

Grotesken har använts i samtida avantgardekonst av framstående konstnärer som Cindy Sherman, Mike Kelley, and Paul McCarthy. I grotesken ifrågasätts sådant som den vedertagna ”goda smaken” och konventionella uppfattningar om estetik.

Såväl när det gäller gurlesken som grotesken så innebär det att uttrycket blir en provokation för publiken att ta ställning till. Likaså gäckas föreställningen om hur litteraturen eller konsten bör vara.

Wonderland ligger helt i linje med såväl gurlesken som grotesken och kan sägas kombinera uttrycken i scenkonstform. Här gäckas föreställningen om teater. Det är normbrytande på flera plan. En annorlunda teaterupplevelse är det definitivt.

 

 

Wonderland

Moomsteatern och Teater Insite
Premiär den 4 oktober. Mobilia. Malmö.

Koncept, manus och regi: Nina Jemth.
Konstnärlig ledare och konceptidé: Matthias Hahne
Ensemble: Frida Andersson, Tryggve Algeus, Matthias Hahne Thorbjörnsson, Johanna Friberg, Nina Jemth, Therese Kvist, Ronnie Larsson, Niclas Lendemar, Dennis Nilsson och Jan Unestam.
Åldersgräns: 15 år.