Jörgen Düberg som Hugo Rask, Sandra Redlaff och Cecilia Borssén som väninnekören och Sanna Krepper som Ester Nilsson i Helsingborgs stadsteaters Egenmäktigt förfarande.Foto: Micke Sandström

Blandar humor, allvar och sympati helt rätt

Scen/recension

SCEN
Egenmäktigt förfarande
Av: Lena Andersson
Dramatiserad av: Karin Parrot-Jonzon
Regi: Moqi Simon Trolin
Scenografi, ljusdesign, videodesign: Raphael Frisenvaengen Solholm, Malte Hauge
Kostym: Yvonne Ericsson
Maskdesign: Julia Westerlund
Koreografikonsulent: Esa Alanne
Kompositör: Anders Ortman
Medverkande: Sanna Krepper, Jörgen Düberg, Sandra Redlaff, Cecilia Borssén
Scen: Lillan, Helsingborgs stadsteater 2/10 2019

”Ester Nilsson hette en människa.” Så inleds både Lena Anderssons Augustbelönade roman Egenmäktigt förfarande och scenversionen av den som just nu spelas på Helsingborgs stadsteaters lilla scen. Och frågan är om inte den här scenversionen faktiskt är den som kommer allra närmast just människan Ester Nilsson.
Berättelsen om den intellektuella poeten Ester Nilsson som blir djupt och med tiden också olyckligt förälskad i och besatt av konstnären Hugo Rask hittar i regissören Moqi Simon Trolins uppsättning en sådan fin balans mellan humor, allvar och sympati att jag, som vid romanläsningen till slut var rejält trött på Ester, nu bara vill ta henne i famnen alternativt sätta mig ner för ett långt snack med henne.

Den väninnekör som dyker upp i romanen vid ett par tillfällen har i scenversionen fått en ännu större roll. Väninnorna, underbart bra spelade av Sandra Redlaff och Cecilia Borssén i strikta och damiga rosa respektive ljusblå kostymer, är de som styr historien framåt.
De berättar vad som händer och tar också aktiv del i händelserna. Ibland stoppar de upp och ifrågasätter, tröstar eller bara skakar på huvudet. Ibland tvingar de Jörgen Dübergs Hugo Rask att ta om en del riktigt löjliga handlingar. Och framförallt så finns de där för Ester. De sätter också den lättsamt underhållande tonen mitt i kärleksallvaret på ett sätt som gör att den aldrig skorrar falskt och aldrig tar över helt.

Ester Nilsson spelas fantastisk bra av Sandra Krepper. I kostymbyxor, skjorta, väst och slips (rejäl Lena Andersson-blinkning där) hittar hon fram till en övertygande blandning mellan tillknäppt och med det bultande förälskelsehjärtat helt utanför kroppen som gör att man inte kan annat än dras in i hennes känslokaos och också verkligen känna igen sig.
Jörgen Dübergs kulturman är också hennes perfekta motpart i denna misslyckade kärlekshistoria. Han är flyktig, självupptagen men också vilsen i sin mansroll.
När Sannas Ester och Jörgens Hugo försöker mötas är de två verkliga människor som aldrig hittar fram till varandra, som lever i olika världar, missförstår signaler som vi ser och det finns något för alla att känna igen här.

Ester Nilsson och Hugo Rasks möten och våndor inramas på Lillan av ett helt fantastiskt scenrum. Och det är verkligen ett rum med tre glasrutefyllda väggar och trägolv som med hjälp av olika videoprojektioner i rutorna snabbt kan växla mellan olika rum och också spegla olika känslolägen. Här finns också gott om överraskningar – en löpmaskin inbyggd i golvet för den ständigt tränande Ester och ett hål att stoppa ner henne i när hon blir för tjatig till exempel. Som en konstant nästan hela föreställningen igenom finns också bokhyllor längs väggarna fyllda med böcker för Ester och Hugo att plocka med och prata om, men också som en metapåminnelse om bokförlagan och om den intellektuella värld som både Ester och Hugo delvis gömmer sig i.

Egenmäktigt förfarande är med andra ord en mycket lyckad föreställning och dramatisering på alla plan och en underhållande och engagerande teaterupplevelse som ingen bör missa denna höst.

SCEN
Egenmäktigt förfarande
Av: Lena Andersson
Dramatiserad av: Karin Parrot-Jonzon
Regi: Moqi Simon Trolin
Scenografi, ljusdesign, videodesign: Raphael Frisenvaengen Solholm, Malte Hauge
Kostym: Yvonne Ericsson
Maskdesign: Julia Westerlund
Koreografikonsulent: Esa Alanne
Kompositör: Anders Ortman
Medverkande: Sanna Krepper, Jörgen Düberg, Sandra Redlaff, Cecilia Borssén
Scen: Lillan, Helsingborgs stadsteater 2/10 2019