Debatt

Ojämlikhet drabbar äldre

Debattören uppmärksammar den ekonomiska ojämlikheten i samband med den internationella äldredagen. Foto: TT
Debatt
Debatt Idag 1 oktober är det den internationella dagen för äldre.

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Jan Andersson Ordförande PRO Skåne

PREMIUM

Idag 1 oktober är det den internationella dagen för äldre. Tittar vi hur det ser ut globalt så har vi äldre i Sverige det mycket bra. Också i ett europeiskt perspektiv är det så. Ändå finns det skäl att oroa sig över hur utvecklingen är för de äldre i Sverige.

Den ökande ojämlikheten har inneburit att många pensionärer i Sverige idag har en levnadsstandard som innebär ökad risk för fattigdom. Dessutom ser vi att det i framtiden finns en risk att vi i Sverige inte klarar av att finansiera sjukvården och äldreomsorgen så att vi kan klara att behålla den kvalitet som vi har idag.

Redan prenumerant?
1 kr första månaden
Alla Premiumartiklar för 1 kr första månaden, därefter dras 99 kr per månad. Bindningstiden är aldrig mer än en månad. Säg upp när du vill.
Ingår i Skånskan Premium
  • Skånskan.se - Alla artiklar på
  • Skånskan Plus - Förmånliga erbjudnanden varje månad
  • Nyhetsbrev - Senaste nytt direkt i din meljkorg

Debatt

Tusentals nya industrijobb med sänkta marginalskatter

Debatt
Debatt

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Det talas sällan om att sänkta marginalskatter kan skapa varaktiga nya jobb. En ny rapport från Teknikföretagen, som tagits fram i samarbete med ekonomer på Svenskt Näringsliv, visar att en sänkt marginalskatt skulle kunna skapa arbete motsvarande mer än 15 000 årsarbetskrafter inom industrin varav cirka 7 000 är helt nya arbetarjobb.

Forskningen visar att avskaffandet av värnskatten ökar arbetsutbudet vilket gör reformen statsfinansiellt neutral. Ökad inkomst per arbetad timme tack vare sänkt marginalskatt ger incitament att jobba fler timmar. I industrin, likväl som för andra sektorer i ekonomin, stärks drivkrafter för arbete och företagsamhet när incitamenten för att anstränga sig ytterligare ökar.

Inkomstskattesänkningar har breda positiva beteendeeffekter som gynnar stora delar av samhället genom exempelvis ökad produktivitet, arbetskraftsdeltagande och utbildning. Dessa effekter möts ofta i debatten av att det endast är personer som ligger över gränsen för statlig inkomstskatt som gynnas när skattesatsen sänks. Vår nya rapport visar att effekter av sänkt marginalskatt för industrin är betydligt bredare än så.

När marginalskattesatsen sänks ökar skattebasen. Med vedertagna data om hur skattebasen förändras ger en halverad statlig inkomstskatt i storleksordningen 2 700 nya årsarbetskrafter inom den direkta industrin och ytterligare ca 4 400 nya årsarbetskrafter inom den indirekta industrin. Men effekten stannar inte där. Industrin ökar succesivt även sin andel sysselsatta bland underleverantörer, inte minst i tjänstesektorn. De så kallade input-output-sambanden visar att ett nytt jobb inom industrin genererar 1,2 jobb bland dess underleverantörer.

Genom att företagen får ut fler timmar av sina högavlönade personer, exempelvis ingenjörer, förbättras gradvis företagens produkter och tjänster och tack vare det ökar efterfrågan på företagens varor och tjänster. För att klara av att leverera på den ökade efterfrågan krävs det att företagen anställer fler personer i produktionen, samt ökar sina inköp från underleverantörer. En betydande andel av dessa tillkommande arbetstillfällen skulle finnas inom arbetarkollektivet. Sammanlagt beräknas en sänkt marginalskatt ge ca 15 700 årsarbetskrafter.

Under förutsättning att andelen arbetare i relation till tjänstemän förblir detsamma så skapas ca 7 000 nya arbetarjobb av marginalskattesänkningen.

Sverige har bland de högsta marginalskatterna i världen som dessutom sätter in på internationellt sett mycket låga nivåer. Nivån på vårt välstånd styrs bland annat av hur många som arbetar och hur mycket högkvalificerat arbete som utförs. Vi blir som samhälle fattigare om människor väljer att arbeta mindre på grund av höga skatter.

Mats Kinnwall,

chefekonom Teknikföretagen

Lena Hagman,

ekonom, Teknikföretagen

Johan Lidefelt,

nationalekonom, Svenskt Näringsliv

Oscar Brissle,

nationalekonom, Svenskt Näringsliv

Insändare

Maktlös som utbildad utan erfarenhet

org-459a2e47-e544-4d6e-8c63-cb44260f81cf.jpg
Insändare
Debatt
Insändare

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

PREMIUM

Arg, besviken, förtvivlad och ledsen beskriver kort vad jag känner i mitt arbetssökande efter min utbildning. Jag som uppfattar mig själv som en tjej med ambitioner, hög arbetsmoral och nyfiken på att testa mig fram för att se vilka möjligheter och utmaningar socionom-yrket har att ge, kan inte få jobb på grund av min erfarenhet. Min erfarenhet? Som innebär att jag arbetat och studerat merparten av mitt liv och alltid kämpat framåt för att utvecklas och uppnå nya mål och drömmar.

Jag som arbetat sedan jag var 14 år gammal inom restaurang och arbetat mig uppåt genom att börja som diskare och till slut blivit ansvarig över servisen. Jag som också valde att göra min verksamhetsförlagda utbildning (VFU) på andra sidan jorden, där ingen kunde svenska för att just jag ville ha det som alla arbetsgivare söker erfarenhet. Detta gjorde ju jag just för att utvecklas och samtidigt lära mig ännu mer om det sociala arbetet utifrån en helt annan kultur och med helt andra arbetssätt och metoder än vad det svenska systemet har.

Redan prenumerant?
1 kr första månaden
Alla Premiumartiklar för 1 kr första månaden, därefter dras 99 kr per månad. Bindningstiden är aldrig mer än en månad. Säg upp när du vill.
Ingår i Skånskan Premium
  • Skånskan.se - Alla artiklar på
  • Skånskan Plus - Förmånliga erbjudnanden varje månad
  • Nyhetsbrev - Senaste nytt direkt i din meljkorg

Debatt

Problemet med människors ensamhet måste lösas

Debatt
Debatt

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Ensamheten i samhället breder ut sig efter den senaste tidens nedstängning med besöksförbud på äldreboenden och rekommendationer att hålla avstånd. Det är förstås centralt att följa riktlinjerna för att skydda riskgrupper och rädda liv, men det har också inneburit att många blivit alltmer isolerade. För att lösa denna utmaning krävs nya idéer.

När vi tagit oss genom virusprövningarna är det hög tid att börja låta läkare skriva ut social aktivitet på recept (SAR) som ett sätt att motverka den växande ensamheten. Att bygga gemenskaper och relationer är förstås inte en uppgift främst för politiken – men att uppmuntra och förbättra förutsättningarna för gemenskap är det definitivt.

Ensamhet drabbar både psykiskt och fysiskt. Den kan leda till kroppsliga besvär, kronisk stress och andra sjukdomar. Risken att drabbas av kärlkramp, hjärtinfarkt och stroke ökar. Ensamhet är en lika stor riskfaktor för att dö i förtid som rökning och skadar vår hälsa mer än såväl stillasittande som dåliga matvanor.

Men ensamheten är svår att komma åt. En längre tids avskildhet kan göra att steget ut till social aktivitet bland nya människor känns stort att ta på egen hand. Social aktivitet på recept (SAR) är, likt den mer kända fysiska varianten (FAR), ett komplement till övrig vård i syfte att främja hälsan. Genom att en läkare ordinerar social aktivitet uppmuntras patienten ta del av befintliga aktiviteter i närområdet.

Bland de över 75 år känner sig nästan två av tre personer ensamma, enligt en enkät från Socialstyrelsen. Minds äldrelinje, dit personer över 65 år kan ringa ifall de mår psykiskt dåligt eller bara vill prata med någon, har tagit emot rekordmånga samtal under våren och början av sommaren.

Framförallt för äldre kan SAR vara till hjälp för att bibehålla eller förbättra sitt hälsotillstånd, utöver att det bidrar till nya sociala nätverk. Genom att erbjuda en sådan hälsofrämjande insats kan vi bidra till längre, självständiga liv med god livskvalitet.

På Umeå Universitet forskas kring social aktivitet på recept i samarbete med en hälsocentral i Umeå. Där lägger man särskilt fokus på att identifiera vad som skulle vara meningsfullt för individen, i syfte att matcha ensamma äldre med utbudet av aktiviteter i kommunen. Detta bidrar till att både öka känslan av meningsfullhet i vardagen samt förebygga psykisk ohälsa.

I Storbritannien, vars regering till och med har utnämnt en ensamhetsminister, använder man sig av SAR. Man har efter bara några år kunnat se en tydlig minskning av äldres upplevda ensamhet. Många gånger har man lyckats bryta en lång period av social isolering och som en positiv följd dessutom sett minskningar i antalet besök hos landets hälsocentraler.

Redan innan coronapandemin saknade över en miljon svenskar en nära vän. Antalet deltagare på begravningar har halverats mellan åren 1990 och 2016. Det har gått så långt att var tionde begravning i Stockholm sker helt utan närvarande av anhörig. De senaste månadernas sociala distansering har varit nödvändig för att rädda liv, men innebär samtidigt en påverkan på människors hälsa inom andra områden, vars effekt vi ännu inte sett slutet av.

Nu behövs politiska beslut för att underlätta mellanmänskliga kontakter. Att människor får känna sig som en del av en gemenskap, bygga kontakter och samla nya upplevelser är en grundbult i ett samhälle som håller ihop.

Per Einarsson (KD)

regionråd och ordförande i Psykiatri-, Habilitering- och hjälpmedelsnämnden

Margareta Johansson (KD)

ordförande i socialnämnden i Höör och ersättare i Region Skånes personalnämnd

Debatt

En historisk satsning

Debatt
Debatt

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Vi var många som redan innan Coronakrisen såg stora problem i såväl hälso- och sjukvården som i äldreomsorgen. Vi socialdemokrater har därför försökt att stoppa förslag om nedskärningar i kollektivtrafik och besparingskrav på redan hårt drabbade sjukhus i regionen.

Att borgarna inte har kunnat se att konsekvenserna av att dra in på bussar och tåg skapar trängsel i en tid då vi ska hålla avstånd till varandra eller har kunnat tänka sig att avvakta med besparingskrav på vår sjukvård under den pandemi och kris vi befinner oss i är ytterst olyckligt och har drabbat våra skånska invånare hårt.

Det är därför nu av största vikt att den borgerligt styrda regionen på sätter välfärden före låga skatter, utförsäljningar och privatiseringar.

Under pandemin har det blivit än tydligare att välfärd som är till för att stötta våra äldre och ta hand om sjuka har varit underfinansierad under lång tid. Det finns olika anledningar till att det blivit så, men privatiseringar och låga skatter är två avgörande faktorer.

I region Skåne har borgerligheten gjort det till en principsak att ha för låg skatt. Detta gör att verksamheten(sjukvården) hela tiden fått mindre pengar än den varit i behov av vilket har slitit på personalen och påverkat kvaliteten. En verksamhet som redan har dåligt med resurser klarar sällan ansträngda situationer som en pandemi.

Vi föreslår nu i höstbudgeten den största nationella satsningen på äldreomsorgen någonsin. Vi höjer det generella statsbidraget med tio miljarder och regionerna får fyra miljarder för att hantera uppskjuten vård.

Sverige har kraftsamlat för att klara av coronaviruset. Den socialdemokratiskt ledda regeringen har skjutit till resurser för att skydda liv, jobb och välfärd. Men pandemin har blottlagt allvarliga brister. Ett av de mest grundläggande problemen handlar om otrygga anställningar och låga löner i äldreomsorgen. De äldre besöks ofta av olika personer varje dag, vilket skapar otrygghet och i värsta fall bidrar till smiddspridning.

Om våra äldre ska få en trygg ålderdom behöver förutsättningarna för vårdpersonalen stärkas. De högerkonservativa vill se privatiseringar och att var och en betalar för sig. Vi vill att alla, oavsett storlek på plånboken, får den vård och omsorg de behöver.

Nu gör vi en rejäl satsning på äldreomsorgen med ett årligt tillskott på fyra miljarder kronor till kommunerna. Därtill förstärks Äldreomsorgslyftet för stärka kompetensen inom äldreomsorgen, genom att personalen kan utbilda sig på arbetstid.

Under pandemin har sjukvården gått igenom sin svåraste påfrestning i modern tid och planerad vård har behövts skjutas upp. Därför tillför vi fyra miljarder till regionerna för att hantera detta. Det motsvarar kostnaden för cirka 70 000 sjuksköterskor under ett år. För region Skåne innebär det ett tillskott på 533 miljoner kronor som är viktiga för att vårdköerna inte ska öka, och för att vi ska kunna hantera covid-19 relaterad vård.

Därtill föreslås det generella statsbidraget till kommuner och regioner att öka med ytterligare tio miljarder kronor 2021. Viktiga pengar som kan användas till skola, vård och omsorg.

Nu har vi en historisk möjlighet att skapa jobb och samtidigt åtgärda samhällsproblem. För att Sverige ska gå stärkt ur krisen krävs det omfattande satsningar inom välfärden, på sjukvården och äldreomsorgen. Därför är jag glad och stolt över de satsningar som nu görs.

Men jag känner också oro över hur den borgerligt styrda regionen väljer att använda de miljoner som tillförs. När den S-ledda regeringen har skjutit till pengar till region Skåne har dessa använts för att täppa till hål som skapats på grund av en tokigt lågt regionskatt. Jag skulle önska att även skåningarna kunde ta del satsningarna på ett sätt som gav bättre sjukvård och tryggare omsorg.

Regeringen har nu gett de bästa förutsättningarna - nu måste högern i Skåne komma ut ur lågskattebubblan och tänka på medborgarna!

Yasmine Bladelius,

Riksdagsledamot (S)

Debatt

Låt staten ta ansvar

Debatt
Debatt

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Efter 30 år svänger Lärarförbundet: Låt staten ta huvudansvaret för skolan

Sveriges kommuner är överbelastade. För många stora ekonomiska åtaganden trängs i de kommunala budgetarna, och besparingar på skola och förskola har under

senaste två åren blivit vardagsmat. Risken är stor för att utbildning kommer att prioriteras ner än mer genom behovet av förstärkningar inom äldreomsorgen, som så brutalt blottlagts genom pandemins effekter.

Lärarförbundet har tidigare inte drivit kravet på att återföra huvudansvaret för skolan till staten. Men kommunerna har inte lyckats med sitt uppdrag och det är sannolikt omöjligt att i framtiden kunna finansiera skola och utbildning utan en omfattande statlig medverkan.

Redan idag ser vi hur svensk skola dragits isär. Sveriges 290 kommuner och många hundra friskoleföretag har såväl olika förutsättningar som olika ambitioner, vilket har drabbat likvärdigheten.

Den statliga utredningen med uppdrag att lämna förslag för en ökad likvärdighet i skolan visade ökade skillnader mellan kommunernas resurser. Kommuner med god ekonomi satsar mer på skolan, medan kommuner med sämre ekonomi inte har de förutsättningarna, trots att det ofta är de som har ett elevunderlag med behov av mer stöd.

Det finns en stor ojämlikhet i elevers olika möjligheter att få möta utbildade och behöriga lärare – från nära nog samtliga lärare på skolor i områden med stark socioekonomisk status, till mindre än varannan lärare i många glesbygdskommuner och vid skolor i socialt mer utsatta områden.

Alla skolor måste vara bra skolor. När så inte är fallet blir följden ojämlika livschanser för de barn som växer upp. Det är inte bara djupt orättvist, utan också förödande för hela Sveriges framtid.

Det är dags för en återcentralisering, och den behöver vila på fyra grundpelare:

1. Ett statligt sektorsanslag till skola och utbildning.

2. Statlig styrning för att stärka likvärdigheten mellan skolor.

3. Ökat statligt ansvar för lärarförsörjningen.

4. Stärkt yrkes- och kompetensutveckling genom ett professionsprogram.

Staten behöver träda in och ta huvudansvaret för kvalitet, likvärdighet och resurser i hela utbildningssystemet. Annars kommer Sveriges ställning som kunskapsnation på sikt vara allvarligt hotad.

Johanna Jaara Åstrand

Förbundsordförande Lärarförbundet

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

CasinoGuide.se

Nya förslag för den svenska spelmarknaden

CasinoGuide.se

De senaste veckorna har det diskuterats flitigt angående restriktioner för spel online. Den 23 april hölls en presskonferens för den gällande frågan. Många länder har infört bland annat insättningstak och andra restriktioner på grund av rådande omständigheter med målet att främja ansvarsfullt spelande. Inget är ännu bestämt, men nedan går vi igenom några av förslagen som ska verka för ytterligare skydd för konsumenterna.

Nytt maxtak för insättningar

Enligt de lagar och restriktioner som just nu gäller i Sverige kan man alltid sätta sina egna spelgränser och därmed styra över hur mycket man kan sätta in per dag, vecka och månad hos varje casino. Vill man göra ändringar och höja sin spelgräns så gäller en veckas väntetid. Den nya regeln skulle innebära att alla spelare får en maxgräns om 5000 kr per vecka per casino, men självklart bör det även vara möjligt för spelare att sätta egna lägre gränser.

Maxtak för välkomstbonusar

En annan av åtgärderna som föreslås är ett begränsat tak på vilken summa man kan få i välkomstbonus när man börjar spela på nya casinon. Även i nuläget gäller att casinon endast får erbjuda en bonus på den första insättningen, alltså kan man som spelare enbart få bonus en gång per casino. Det finns i nuläget inga maxtak för hur denna bonus ska se ut, det som dock gäller är att alla bonusar måste vara tillgängliga för alla spelare. Det nya förslaget innebär ett maxtak på 100 kr i bonus på den första insättningen.

Obligatorisk tidsgräns

Ännu en del av det nya förslaget är en tidsgräns per dag. Även denna ska vara obligatorisk för alla spelare. Hur lång denna tidsgräns ska vara och fler detaljer om hur detta skulle implementeras har inte framkommit i nuläget.

Så påverkas casinospel online av de nya reglerna

De nya reglerna har målet att beskydda dig som spelare. Regler och lagar är redan tillsatta i och med den nya spellagen med den svenska spellicensen som infördes i januari 2019. De nya restriktionerna har alltså som mål att skydda svenska spelare ytterligare. De eventuella regler som sätts av regeringen gällande ansvarsfullt spelande omfattar alla spelare som spelar på svenska casinon. Det återstår att se om, samt exakt hur, de nya reglerna kommer att se ut.

Debatt

Återhållsamma hyror

Debatt
Debatt

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Snart drar hyresförhandlingarna igång för säsongen 2020–2021. Det är återigen dags för Hyresgästföreningens förtroendevalda och anställda förhandlare att sätta sig ner med hyresvärdar för att räkna, diskutera och göra vårt yttersta för att hyresgästerna ska få rimliga hyror, särskilt i dessa tider. Vad vi kommer fram till kommer att påverka ekonomin och vardagen för 3 miljoner hyresgäster i 1,6 miljoner lägenheter runtom i hela Sverige.

Det här året har varit annorlunda på många sätt och vis. Flera företag har gått i konkurs, varit tvungna att skära ner, eller på andra sätt begränsat sin verksamhet. Detta gäller dock generellt inte för hyresvärdar.

Hyresgästföreningen har inför förhandlingsarbetet analyserat bostadsföretagens ekonomi och kan precis som förra året konstatera att det är mycket lönsamt att äga och förvalta hyresfastigheter. Vinsterna har fortsatt öka, räntorna är fortsatt låga och andelen outhyrda lägenheter är i det närmaste obefintlig. Den ekonomiska risken jämfört med vinsten är låg. Det råder dessutom bostadsbrist i nästan hela Sverige. Många, särskilt yngre, är desperata över att få en bostad.

Även statistik från MSCI visar att bostadsbolagen fortsätter att leverera god avkastning. År 2019 gav bostadsfastigheter en totalavkastning om 7,7 procent. Det är en ökning med 0,5 procentenheter jämfört med 2018. Halvårsrapporterna från 2020 visar att det går fortsatt bra för bostadsbolagen och att de varit förhållandevis förskonade från pandemins effekter. Hyresbostäder är en trygg tillgång vilket inte minst avspeglas i det fortsatt starka intresset för sektorn från investerare som söker stabila kassaflöden.

De stabila och trygga inkomsterna för fastighetsägarna kan, enligt bostadsbolag, analytiker och investerare, till stora delar förklaras av Sveriges förutsägbara hyressättningssystem där hyrorna förhandlas och sätts med hänsyn till både kostnadsutveckling och fastigheternas standard och kvalitet (bruksvärdet). Hyresgästföreningens målsättning med förhandlingarna är alltid rättvisa och rimliga hyror för hyresgästerna. Hyrorna ska motsvara lägenheternas bruksvärde, där lägenheternas olika kvalitéer och egenskaper värderas.

Sveriges hyresgäster betalar cirka 100 miljarder kronor i hyra varje år. För varje procents hyreshöjning urholkas hyresgästernas köpkraft med ungefär 1 miljard kronor. Istället för att stanna hos hyresgästerna så går dessa pengar direkt till hyresvärdarna. Att hyresutvecklingen hålls på rimliga nivåer har därför en stor samhällsekonomisk betydelse.

Även under 2021 kommer prisutvecklingen och räntorna att vara låga. Det är positivt för Sverige och svensk tillväxt. Då är det också självklart att inte hyresvärdarna kommer att behöva några höga hyreshöjningar. Att de inser detta borde tydligt avspeglas i återhållsamhet när det gäller deras krav på höjningar.

Hyresvärdarnas stora vinster och fortsatt låga räntor gör att fastighetsägarna klarar sig med låga hyreshöjningar. De kan ändå fortsätta att bedriva lönsamma affärsrörelser.

Hyresgästföreningen är redo att ta sitt ansvar och ser fram emot hyresförhandlingarna för kommande år. Vårt fokus kommer som vanligt att vara hyresgästernas trygghet, hyresrättens ställning och samhällets utveckling. Vi hoppas på att detta fokus även kommer att gälla för de privata och kommunala fastighetsägarna.

Kenneth Gustavsson,

regionordförande, Hyresgästföreningen region södra Skåne

Dan Nicander,

regionchef, Hyresgästföreningen region södra Skåne

Debatt

En ny kurs för Sverige

Personbild Ulrika Heindorff.
Foto: Henrik Montgomery/TT
Debatt
Debatt

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Sverige behöver byta kurs för att bli ett bättre land efter coronakrisen. Då krävs en ny kriminalpolitik, minskad invandring och en riktig jobbpolitik. Moderaterna föreslår ett batteri av mönsterbrytande åtgärder, skriver Ulf Kristersson (M) och Ulrika Heindorff (M) riksdagsledamot från Skåne västra valkrets.

Sverige kan om bara fem-sex år vara ett mycket bättre land. Men det kommer att kräva ett starkt och tydligt ledarskap. En regering som förstår situationens allvar och som vet vad den vill. En regering som kallar en spade för en spade, och har handlingskraft.

Den rödgröna regeringen har inget av detta. Den pekar varken ut vägen framåt, eller lägger förslag för att lösa de konkreta problemen. Det är först när Moderaterna samlar en majoritet i riksdagen som olika ministrar vaknar till liv.

Två av Sveriges största problem är kampen mot arbetslösheten och kampen mot brottsligheten. Moderaterna föreslår genomgripande reformer, och vill samarbeta med riksdagens alla partier för att få till stånd förändring.

För det första måste kriminaliteten stoppas.

Regeringen klarar uppenbarligen inte av att knäcka den grova brottsligheten. Socialdemokraterna är inne på sitt sjunde år, och det blir bara värre. Stefan Löfven saknar kraften och den konkreta politiken.

Moderaterna föreslår helt nya verktyg för att stärka polisen: Dubbla straff för gängkriminella och avlyssning, visitationszoner och anonyma vittnen. Allt detta finns i Danmark – och allt detta har den rödgröna regeringen sagt nej till. Vi kommer även göra det straffbart att vara med i ett kriminellt gäng.

För det andra måste Sverige tillbaka till arbetslinjen.

Över en halv miljon människor är arbetslösa, och Sverige har nu högre arbetslöshet än Italien. Men vi hade stora ekonomiska problem innan coronakrisen: lägst tillväxt per person i hela EU, och redan då bland EU:s högsta arbetslöshet.

Fokus framåt måste vara att så snabbt som möjligt komma tillbaka till arbetslinjen. Den som kan arbeta ska arbeta. Moderaterna föreslår ett bidragstak som gör att det alltid ska löna sig att jobba, och kvalificering in till välfärden för den som är ny i vårt land. Det är arbetslinjen – inte bidragslinjen – som tar Sverige framåt.

Moderaterna vet vad vi själva vill, men vi är också samlingspartiet: för alla som vill ha en ny regering. Vi vill bryta dödläget i svensk politik, ta tag i problemen och få något gjort. Tillsammans kan vi se till att vårt land får en ny kurs och en ny regering.

Ulf Kristersson (M) partiledare

Ulrika Heindorff (M) riksdagsledamot Skåne västra

Debatt

Låt eleverna gå i skolan!

Debatt
Opinion

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Några anställda på en gymnasieskola i Malmö har insjuknat i covid 19, och genast aktualiseras diskussionen om distansundervisning av gymnasieelever igen. Men varför? undrar vi.

För att skydda eleverna från smitta? Ungdomar i den aktuella åldersgruppen är smittade i mindre omfattning än andra enligt statistiken från Folkhälsomyndigheten och Region Skåne, och har hittills inte drabbats lika hårt av sjukdomen som andra. De är däremot en sårbar grupp när det gäller psykisk ohälsa och många av dem tog skada av vårens isolering. Ångest och depression är sjukdomar som hotar deras liv och framtid på ett betydligt mer påtagligt sätt än covid 19.

Ska de kanske hålla sig hemma för att skydda andra från smitta? Ungdomar smittar inte andra i samma utsträckning som vuxna men deras resor till och från skolan uppfattas som en riskfaktor, och i stället för att anpassa kollektivtrafiken tvingades ungdomarna till isolering under hela våren. Nu hotas ytterligare ett av deras tre gymnasieår för att deras tomma säten ska göra andra människors bussåkande tryggare, och de är på allvar oroliga. Elever som när de tog skolan för given ibland ifrågasatte nyttan med den, vittnar efter vårens stängning om hur viktigt det är med gemenskapen och ramarna kring vardagen.

Vårt uppdrag är att ge ungdomar utbildning och stöd i deras personliga och sociala utveckling. Det förra kan vi i viss mån göra på distans, men det är omöjligt med det senare – om det ens är möjligt att skilja det ena från det andra. Inte heller kan vi fungera som det skyddsnät och den länk till andra instanser vi så ofta är för de skörare av våra elever. Psykiatrin och sjukvården kanske avlastas på kort sikt när unga sitter hemma och mår dåligt, men vad händer med samhället på längre sikt när så många varken får den utbildning eller hjälp de behöver?

Våra elever har redan betalat ett högt pris för kampen mot virusspridningen. De är inte smittbärare i samma omfattning som andra, de dör inte av viruset och de behöver gå i skolan för sin utbildnings, utvecklings och hälsas skull. Vad kostar det dem om skolorna stängs igen?

Alla vi andra, oavsett om vi är äldre eller yngre än de, är också beroende av att de får tillgång till all den kreativitet, kompetens och sociala förmåga de måste få utveckla för att kunna ta hand om oss, sig själva och sina barn i framtiden. Det är ett mycket högt spel vi spelar om vi skickar hem dem till deras sovrum igen.

Kollegiet på Bryggeriets gymnasium i Malmö

NÄSTA ARTIKEL