Antonio Banderas i Smärta och ära. Foto: Sony Pictures Classics via AP

Lysande Banderas

Film/recension

FILM
Smärta och ära
Regi: Pedro Almodóvar
Medverkande: Antonio Banderas, Asier Etxeandia, Leonardo Sharaglia, Nora Navas, Julieta Serrano

Antonio Banderas är tillbaka där allt började. Igen. Det har gått åtta år sedan han spelade huvudrollen i Pedro Almodóvars lika briljanta som obehagliga skräckskildring The skin I live in, och nu gör han alltså ännu en triumfartad återkomst hos sin mentor. denna gång i rollen som en filmregissör misstänkt lik Almodóvar själv.

För denna insats har han redan fått pris för bästa manliga skådespelare på årets filmfestival i Cannes, och efter att nu själv ha skådat Smärta och ära är det bara att kapitulera. Banderas är alldeles lysande. Hans rolltolkning är så fylld av nyans, känsla och närhet att det inte går att undgå att bli berörd. Om någon rättvisa fanns här i världen borde han vara självskriven för en Oscarnominering.
Banderas spelar Salvador Mallo, en åldrande regissör med karriär på dekis och sviktande hälsa. Livslusten och inspirationen är borta. Viljan och lusten att fortsätta vara kreativ har sinat.
Han ser tillbaka på sitt liv med vemod, viss sorg och längtan i flashbacks där mamma Jacinta gjorde sitt bästa i en svår – inte minst ekonomiskt – tid.
Fast när Salvador blir ombedd av en filmklubb att komma och prata om sin numera kultförklarade film Sabor i samband med en specialvisning vaknar han ur sin mentala slummer. Regissören inte bara tackar ja till detta hedersuppdrag, han återupptar kontakten med filmens manliga stjärna Alberto också. En gång i tiden tog dennes drogmissbruk kål på den gemensamma vänskapen, men nu vill Salvador att de tillsammans ska framträda för en frågestund i samband med filmvisningen.

Dessvärre är Alberto alltjämt missbrukare, så när han sådär lite i förbigående undrar om det inte kunde vara läge att testa lite heroin hoppar den bräcklige Salvador på (knark) tåget. Det skulle han förstås inte gjort.
Den tidigare oskulden på området låter missbruket eskalera i en rasande fart, men mötet med Alberto leder också till en varm om än tillfällig återförening med en gammal älskare Salvador inte träffat på många år.

Som synes håller Almodóvar många bollar i luften samtidigt, och det vore synd att hävda att handlingen följer en röd tråd. I den mån den nu följer ens sådan, bör tilläggas. För Smärta och ära är väl mest en studie i smärtans, minnenas, åldrandets och förstås kreativitetens våndor. Samt, trots allt, också dess glädjeämnen.
Huruvida allt som berättas sedan är baserat på verkligheten har inte någon större betydelse. För som Almodóvar själv säger ”Känslorna är det”. Och det är ju huvudsaken.

FILM
Smärta och ära
Regi: Pedro Almodóvar
Medverkande: Antonio Banderas, Asier Etxeandia, Leonardo Sharaglia, Nora Navas, Julieta Serrano