Myriader av världar hade premiär på Operaverkstan på torsdagen.Foto: Markus Gårder
Dansarna Pontus Sundset, Allyson Way Wanselius och Noah Hellwig i Myriader av världar Foto: Markus Gårder

Kulturen är det bästa leklandet

Scen/recension

SCEN
Myriader av världar
Musik: Anja Dordevic
Text: Marina Steinmo
Koncept & koreografi: Dalija Acin Thelander
Scenografi & ljus: Jens Sethzman
Kostym: Anna Kjellsdotter
Medverkande:
Sång: Maja Frydén
Dansare: Allyson Way Wanselius, Pontus Sundset (Jimmie Larsson 27-28 september), Noah Hellwig (Jimmie Larsson 10-19 september)
Inspelad musik med musiker ur Kungliga Hovkapellet
Målgrupp: 3 till 18 månader
Premiär på Operaverkstan 26/9 2019

Kan man skriva opera för bebisar? Svaret är ett otvetydigt ja. Det är svårt att tänka sig en mer uppskattande publik än småttingarna som kröp, rullade och dansade runt på Operaverkstadens vita matta, bland former, färger, ljud och ljus.
I svensk recensionstradition brukar man inte kommentera hur publiken reagerade på föreställningen, men i det här fallet är det oundvikligt. Redan lekstunden innan föreställningen var succé och man kunde som enda vuxen utan bebissällskap ägna sig åt en gissningslek kring vem som skulle tycka om opera och vem som kanske skulle tycka det var läskigt.
Föräldrar eller andra anhöriga som följt med konstaterade att det fanns väldigt lite kultur som riktade sig till den här väldigt unga målgruppen mellan 3-18 månader. Det är uppenbarligen ett feltänk, med tanke på engagemanget hos publiken.

I programbladet (som för övrigt med sina fina blå-rosa-lila bilder också var populär rekvisita hos den unga publiken, jag blev bestulen på två stycken) kan man läsa att föreställningen baseras på den senaste forskningen kring bebisars medvetande.
Att döma att publikreaktionen har man gjort sin hemläxa. Flera av barnen verkade i det närmaste förtrollade av det som skedde framför dem. ”Jag har aldrig sett Iris så här” konstaterade en äldre släkting som såg föreställningen med Iris, 13 månader.
Det verkade sitta många blivande abonnemangsinnehavare på operan i publiken. En liten flicka dansade med i så stor utsträckning att föräldrarna bör fundera på att ställa henne i kö till Kungliga balettskolan. En liten pojke gick fram och kramade neondekorationerna i ren entusiasm.

Det är svårt att inte charmas av ett rum fullt med glada bebisar. Men det var också en föreställning med högt konstnärligt värde och uppenbart engagemang i den ovanliga arbetsuppgiften från artisternas sida.
Musiken av Anja Dordevic är vacker och lätt, men långt ifrån barnslig. Koreografen Dalija Acin Thelander vet vad som håller barns uppmärksamhet utan att blir så märkligt att det skrämmer. Jens Sethzmans scenografi och ljus och Anna Kjellsdotters kostymer spelade lika stor del i föreställningen som sångare och dansare.
Rekvisita och kostymdelar lämnades kvar på scenen efteråt så att barnen kunde känna på de mjuka, intrikat formade ytorna, rulla bollar och utforska insidan på filtstrutar. Barn behöver inte få allt förenklat för sig: de vet inte att det är ”svårt”om man inte som vuxen tutar i dem att det är det. Kulturen är och förblir det bästa lekrummet.

Det fanns barn som tyckte det var läskigt i början, men de var i klar minoritet: betydligt färre än jag hade gissat innan föreställningen. Intressant nog slutade två barn gråta så fort duktiga Maja Frydén började sjunga: en påminnelse om vilken bra kombination barn och musik är.
Klassisk musik fungerar mycket bra på bebisar inte minst på grund av att det är så många skiftande orkesterljud att förvånas över. Störst succé förutom sången var när solist och dansare byggde ett stort, konstigt djur med sina kroppar. Jodå, det kan bli knäpptyst i ett rum fullt med bebisar.

Det är inte utan att man börjar fundera på om den konventionella teatersalongen är det optimala ens för vuxenopera. Att vara delaktig så att man bokstavligt talat är inne i föreställningen är otroligt givande. Den drömliknande atmosfären omfattade också publiken, som kunde ställa teatersalongens konventioner och förväntningar utanför med skorna.
Om vuxna bara kunde bete sig hälften så bra som bebisar så borde detta vara nästa inscenering av La Traviata, dock möjligtvis utan fri lek i scenografin efteråt.

SCEN
Myriader av världar
Musik: Anja Dordevic
Text: Marina Steinmo
Koncept & koreografi: Dalija Acin Thelander
Scenografi & ljus: Jens Sethzman
Kostym: Anna Kjellsdotter
Medverkande:
Sång: Maja Frydén
Dansare: Allyson Way Wanselius, Pontus Sundset (Jimmie Larsson 27-28 september), Noah Hellwig (Jimmie Larsson 10-19 september)
Inspelad musik med musiker ur Kungliga Hovkapellet
Målgrupp: 3 till 18 månader
Premiär på Operaverkstan 26/9 2019