Sylvester Stallone i Rambo: Last blood. Foto: Lionsgate

Enbart barnförbjuden serietidningsaction

Film/recension

FILM
Rambo: Last Blood
Regi: Adrian Grunberg
Medverkande: Sylvester Stallone, Paz Vega, Sergio Peris-Mencheta, Adriana Barraza Yvette Monreal med flera
Betyg: 3

Gamla actionhjältar dör aldrig, de bara tynar bort. Nej, det stämmer förstås inte. I alla fall inte när det gäller Sylvester Stallone. Han kör sin tystlåtne machoman in i kaklet. Därför är det bara logiskt att mannen nu vid sjuttiotre års ålder ger John Rambo en chans att ta farväl för all evighet. Den här gången är det på riktigt, det här är verkligen slutet.
Fast den stora frågan inför detta femte kapitel är väl för många ändå vem som är föremål för supersoldatens dödliga förmågor den här gången? Vad kan väl då lämpligare än mexikanska sexslavsmånglare. I en alltmer polariserad värld kan trots allt alla vara överens om att dessa ”low-lives” tillhör jordens avskum.

Med detta sagt ska dock sägas att det finns ett personligt motiv hos Rambo den här gången. Det är nämligen hans kidnappade niece som får honom att lämna hästranschen i Arizona, korsa gränsen mot Mexiko och visa musklerna. Den unga släktingen blev lämnad av sin far en gång i tiden av genomegoistiska skäl, men nu vill hon ha en vettig förklaring till varför för att kunna gå vidare i livet. Så blir det förstås inte istället hamnar flickan i ovannämnda dräggs våld.
Därmed har det blivit dags för Rambo att vässa knivarna. Bokstavligt talat. Givetvis får han tidigt omänskligt mycket stryk, men han ger igen med ränta. Den avslutande uppgörelsen på den egna amerikanska hemmaplanen är på sitt sätt lika magnifikt övervåldsam som innovativ vad gäller sättet titelfiguren avlivar ett mindre kompani ”bad guys”.

I början av filmen framhävs Rambos posttraumatiska stressyndrom och resultatet av krigets upplevda fasor på ett smått träigt, men ändå trovärdigt sätt. Men ju mer vi närmar oss klimax desto tydligare blir hämndmotivet. Då försvinner all realism. Något jag är helt övertygad om att Stallone själv är medveten om. För i slutänden är Rambo: Last Blood förstås i första hand hårdför barnförbjuden serietidningsaction, och inget annat.
Sedan kan det hela också fungera som god blodbesudlad nostalgi för alla som likt undertecknad var med då det begav sig på åttiotalet då Stallone tillsammans med Arnold Schwarzenegger, Chuck Norris, Mel Gibson och några till regerade den filmiska actionsfären.

Vissa kollegor i USA har redan gjort seriöst politiska tolkningar av Rambo: Last Blood som går ut på att handlingen avspeglar Trumperans vulgärdebatt om Mexiko och den där löjliga muren som väl aldrig lär byggas, men det är att ta denna skapelse på för stort allvar.
Subtilitet är verkligen inte en hederssak här, och det är något som behövts om tankarna skulle vandra åt ett mer seriöst håll så är det väl just detta.

FILM
Rambo: Last Blood
Regi: Adrian Grunberg
Medverkande: Sylvester Stallone, Paz Vega, Sergio Peris-Mencheta, Adriana Barraza Yvette Monreal med flera
Betyg: 3