Magdalena Andersson. Foto:TT

En budget alla kan hata

Höstbudgeten är en budget som alla kan vara arga på, från Socialdemokrater till Sverigedemokrater, småort till storstad. Det är intressant att se vad som kommer ur ett nästan gisslanliknande förhållande mellan ett maktparti och två mindre partier som vill klämma in så mycket av sin egen politik som möjligt. Kanske var det extra viktigt för Liberalerna att kunna visa resultat, eftersom de befinner sig strax över riksdagsspärren. För Centerpartiets del handlar det mer om att kunna befästa en stark position och visa att man kan hålla den liberala gränsen även under ett samarbete med Socialdemokraterna.
Samarbetspartierna har fått in mycket av sin egen politik och budgeten lär därför få ovanligt mycket intern kritik inom Socialdemokraterna. LO:s förste vice ordförande Therese Guovelin menar att det är tragiskt att ”en feministisk regering lägger fram förslag som ökar ojämlikheten” och syftar på att värnskatten tas bort. SSU skriver på Twitter att budgeten har en ”pinsam fördelningsprofil”. De kan unna sig den typen av kritik inte minst för att samarbetspartierna varit så framgångsrika med att få igenom liberala förslag.
Man kan intresserat konstatera att den S-ledda regeringen lägger mindre pengar på arbetslösheten nu när den faktiskt ökar än när de hävdade att de skulle ha Europas lägsta arbetlöshet — en målsättning man uppenbart inte längre har.
Att värnskatten tas bort som ett krav från Liberalerna provocerar: ingen lyssnade på Nyamko Sabuni när hon försökte påpeka att skatten var tänkt som något tillfälligt och att syftet alltid har varit att man så småningom ska ta bort den. I Sverige är det viktigare att beskatta rika än att fundera på om beskattningen leder till samhällsproblem som att eftersökt arbetskraft inte vill komma hit. I kombination med vår förkärlek för att kasta ut för branschen värdefulla arbetskraftsinvandrare blir det katastrof. Sverige måste bli bättre på att fråga sig vad beskattningen kostar, snarare än att per automatik anta att hög beskattning är bra.
Många röster har utropat att det är en budget som gynnar höginkomsttagare och män. Specifikt män från Djursholm, om man får tro Vänsterpartiets ekonomisk-politiska talesperson Ulla Andersson. Budgeten gynnar dessutom Vänsterpartiet, som nu kan framstå som det sanna alternativet till en kompromissbudget med mittenpolitik.
Även Centerpartiet gynnas såtillvida att de fått igenom mycket av sin politik, som skattesänkningar för landsbygd och pensionärer samt klimatåtgärder som bättre laddinfrastruktur för elbilar och solcellsstöd.
Kommunerna har länge ropat på ekonomisk hjälp: fattiga kommuner får här visserligen tillskott av Socialdemokraterna, men både kommunerna och intresseorganisationer för kommunal verksamhet kommer att tycka att det är för lite pengar, vilket det är om det ska göra riktig skillnad. Det finns å andra sidan ingen övre gräns för hur mycket pengar kommunerna själva skulle mena att de behövde om de fick självuppskatta, så det är svårt att vinna oavsett budgetsamarbete.
En bra tanke, men för lite pengar är omdömet för ett antal områden i budgeten från ett antal organisationer: transportföretagarna välkomnar steg i rätt riktning mot en fossilfri transportsektor, men menar att det är för lite för att sektorn ska nå fram till 2030-målet om att koldioxidutsläppen ska minska med 70 procent.
Magdalena Anderssons prognos är försiktig, vilket i huvudsak är riktigt: vi har ovanligt många frågetecken framför oss: vad gör en avtalslös Brexit med den europeiska ekonomin, vilken ekonomisk skada kommer Donald Trump att twittra fram och vilka nya, dyra naturkatastrofer framkallar klimatförändringarna: allt detta kan påverka.Martina Jarminder

Dagens fråga

Har du blivit strandsatt vid något tågstopp i år?

  • Nej (65%, 388 Röster)
  • Ja (35%, 209 Röster)

Antal röster: 597

Loading ... Loading ...