Sebastian Fagerlund har komponerat musiken till Höstsonaten. Foto: Gunilla Wedding
Charlotte Hellekant som Charlotte Andergast och Erika Sunnegårdh som Eva i Höstsonaten. Foto: Jonas Persson

Så blev Höstsonaten opera

När den finländska kompositören Sebastian Fagerlund fick frågan om han ville göra opera av Ingmar Bergmans film Höstsonaten bestämde han sig över en natt.
– Jag fick med mig filmmanuset hem och läste det om och om igen på natten. På morgonen ringde jag och sa att det här bara måste vi göra, berättar han när vi träffas på Malmö Opera inför Sverigepremiären.

Höstsonaten
Premiär på Malmö Opera 13/9
Musik: Sebastian Fagerlund
Libretto: Gunilla Hemming
Dirigent: Patrik Ringborg
Regi & Scenografi: Stéphane Braunschweig
I rollerna: Charlotte Hellekant, Erika Sunnegårdh, Fredrik Zetterström, Helena Juntunen med flera
Med: Malmö Operakör
Malmö Operaorkester
Sebastian Fagerlund om …
… vad som fångade honom med berättelsen i Höstsonaten: ”Det som jag tycker är så fint är att trots att vi har en huvudperson som på sätt och vis är hemsk så finns det något humant i alla, ingen är alltigenom ond. Det handlar om grundläggande existentiella frågor och om förlåtelse, att vilja bli älskad och sedd. Jag tror att alla, oavsett bakgrund och ålder, hittar något att ta till sig.”
… vad som händer med ett verk när det görs om till opera: ”Personligen tycker jag att det blir mycket mer kraftigt. Det som gör opera till en så fantastisk konstform är att du kan uttrycka så mycket med musiken som inte behöver förklaras med text eller rörelser på scenen. Du kan berätta vad som pågår i en människas inre med musiken samtidigt som den personen gör något annat. Och det förstärker känslor och emotioner så mycket.”
… vad han har på gång framöver: ”Jag arbetar med en kvintett till Amsterdams biennal som ska uruppföras i februari och en kammarsymfoni som ska ha premiär under nästa konsertsäsong. I slutet på september ska jag på turné med finska radions symfoniorkester i Europa, mitt orkesterverk Water Atlas får sin engelska premiär av BBC:s symfoniorkester i januari och kommande säsong är det för övrigt ganska många konserter med min orkestermusik i USA också.”

Den nyskrivna operan Höstsonaten, med musik av Sebastian Fagerlund och libretto av Gunilla Hemming, hade premiär i Helsingfors 2017. Sedan dess har den också gjorts i en konsertant version på Östersjöfestivalen 2018. I kväll är det dags för Sverigepremiär i fullt format på Malmö Opera och Sebastian Fagerlund har varit med på repetitionerna under en vecka.
– Det är spännande att ta del av alla tolkningsfrågor på plats och jag vet att det sparar mycket tid när jag sitter i salen och kapellmästaren bara kan vända sig om och fråga, säger han när vi slår oss ner i den för tillfället helt tomma operafoajén.

Sebastian Fagerlund är född i Pargas söder om Åbo och studerade komposition på Sibeliusakademin i början av 2000-talet.
– Jag är så lyckligt lottad att jag redan under studietiden fick beställningar på intressanta verk och jag har egentligen varit frilans sedan dess, berättar han. En stor vändpunkt var när jag skrev en klarinettkonsert 2006. Uruppförandet skapade ett oerhört intresse för min musik.
Sebastian Fagerlund har framförallt skapat orkesterverk och arbetat med orkestrar runt om i världen. Intresset för operakomposition väcktes dock först med Höstsonaten.
– Jag hade komponerat en kammaropera innan men i efterdyningarna av Höstsonaten har opera blivit allt viktigare för mig. Trots att det är jätteutmanande och en enorm arbetsprocess så är formatet så inspirerande och det är fascinerande hur man skapar verket i avskildhet, sedan lämnar det ifrån sig till andra och då börjar det leva och formas i deras händer.

Arbetet med Höstsonaten började med att den konstnärlige ledaren för Finlands nationalopera frågade om Sebastian Fagerlund kunde tänka sig att arbeta med opera. Det kunde han och de började fundera på ämnen och Höstsonaten kom upp. Att Sebastian Fagerlund fångades så snabbt av den förklarar han med att att ämnet kändes så relevant och starkt.
– I ett tidigt skede fick jag grepp om vilka klanger som förknippas med prästgården där allt utspelas och hur karaktärerna ska porträtteras musikaliskt, beskriver han. Det var en jättestark känsla och jag tror inte man ger sig in i ett sådant här projekt om man inte har en ryggradskänsla av att vara något på spåren.

I prästgården bor Eva, hennes man, prästen Viktor, samt Evas rörelsehindrade syster Helena. När systrarnas mamma, den världsberömda konsertpianisten Charlotte Andergast, kommer på besök har hon inte träffat döttrarna på många år och besöket resulterar i en uppgörelse mellan framförallt Eva och Charlotte.
Ingmar Bergmans film Höstsonaten kom 1978 och Eva och Charlotte spelades av Ingrid Bergman och Liv Ullmann medan Lena Nyman spelade Helena. Sebastian Fagerlund hade sett filmen innan operaerbjudandet men beslöt då att inte se om den förrän han var klar med operan.
– Jag var rädd att filmen och det visuella skulle påverka mig för mycket. Jag tror inte på att göra nya versioner av ett redan existerande konstverk, man måste hitta en väg in så att man kan skapa ett nytt konstverk, förklarar han.

Hur tar man sig an ett sådant arbete? Hur blir det musik?
– Specifikt när det gäller Höstsonaten insåg jag att alla huvudpersonerna försöker få till en förändring, antingen hos sig själva eller hos människorna runt sig. Det fanns en sådan oundviklighet här och den manifesterades för mig i ett tema och en klang. Det temat inleder operans ouvertyr och återkommer flera gånger under operans gång. Det var egentligen nyckeln till mitt arbete. Sedan öppnade sig nya klanger och nya världar, varenda en av karaktärerna har sin egen klangvärld.

Tidigt insåg Gunilla Hemming och Sebastian Fagerlund att de ville ha med en kör i sin Höstsonaten.
– Bergmans film är ett intimt kammardrama och när det ska göras på en stor operascen ville vi hitta en annan infallsvinkel, säger Sebastian Fagerlund. När vi tog in en kör blir den Charlotte Andergasts publik och hennes behov av att bli sedd som konstnär. Redan när hon anländer till prästgården är kören med. Hon talar till den och den talar till henne och det här blev en helt ny nivå i pjäsen. Plötsligt tar man inte bara ställning till Charlotte som mor utan också till det här med konstnären och publiken och beroendeförhållandet dem emellan. Kören/publikens närvaro i operan blir så stor att till och med den äldre dottern Eva blir medveten om den och hon upplever det som att det var den som tog hennes mamma ifrån henne. Vi börjar här röra oss mellan dröm och verklighet på ett sätt som skiljer sig från den mycket realistiska filmen.

På urpremiären i Helsingfors spelades Charlotte Andergast av Anne Sofie von Otter, Eva av Erika Sunnegårdh och Helena av Helena Juntunen.
I Malmö Operas version är det fortfarande Erika Sunnegårdh och Helena Juntunen som gör döttrarna men Charlotte Andergast görs av Charlotte Hellekant.
Sebastian Fagerlund konstaterar att det blir nyansskillnader när man byter ut solister, dirigent, kör och orkester.
– Det handlar om små skillnader men det är fascinerande hur nya tolkningar öppnar nya nivåer i verket.

Hur känns det inför premiären i Malmö?
– Redan repet vi hade i dag klingade så fint och det här solistgardet är exceptionellt bra så jag ser verkligen fram emot premiären med spänning och förväntan.

Efter spelperioden i Malmö ska Höstsonaten vidare till Hongkong i oktober och sedan tillbaka till Helsingfors i november och december.
– Redan allt det här är fantastiskt och jag hoppas förstås att Höstsonaten kommer att fortsätta leva vidare efter detta också. Men det är inte upp till mig längre, säger Sebastian Fagerlund.

Höstsonaten
Premiär på Malmö Opera 13/9
Musik: Sebastian Fagerlund
Libretto: Gunilla Hemming
Dirigent: Patrik Ringborg
Regi & Scenografi: Stéphane Braunschweig
I rollerna: Charlotte Hellekant, Erika Sunnegårdh, Fredrik Zetterström, Helena Juntunen med flera
Med: Malmö Operakör
Malmö Operaorkester
Sebastian Fagerlund om …
… vad som fångade honom med berättelsen i Höstsonaten: ”Det som jag tycker är så fint är att trots att vi har en huvudperson som på sätt och vis är hemsk så finns det något humant i alla, ingen är alltigenom ond. Det handlar om grundläggande existentiella frågor och om förlåtelse, att vilja bli älskad och sedd. Jag tror att alla, oavsett bakgrund och ålder, hittar något att ta till sig.”
… vad som händer med ett verk när det görs om till opera: ”Personligen tycker jag att det blir mycket mer kraftigt. Det som gör opera till en så fantastisk konstform är att du kan uttrycka så mycket med musiken som inte behöver förklaras med text eller rörelser på scenen. Du kan berätta vad som pågår i en människas inre med musiken samtidigt som den personen gör något annat. Och det förstärker känslor och emotioner så mycket.”
… vad han har på gång framöver: ”Jag arbetar med en kvintett till Amsterdams biennal som ska uruppföras i februari och en kammarsymfoni som ska ha premiär under nästa konsertsäsong. I slutet på september ska jag på turné med finska radions symfoniorkester i Europa, mitt orkesterverk Water Atlas får sin engelska premiär av BBC:s symfoniorkester i januari och kommande säsong är det för övrigt ganska många konserter med min orkestermusik i USA också.”