Ola Salo med showen It takes a fool to remain sane. Rondoföreställningen som nu har kommit till Malmö. Foto: Mats Bäcker

Ola Salo är ett med scenen

SCEN/RECENSION

IT TAKES A FOOL TO REMAIN SANE

Den 6 september på Malmö Arena
Regi: Edward af Sillén.
Manus: Henrik Schyffert. 
Text & Musik:
 Ola Salo

Förväntningarna är höga denna fredagskväll på Malmö Arena. Ola Salos krogshow It takes a fool to remain sane har, efter att ha spelats på Rondo i Göteborg, kommit till staden där bandet under flera år hade sin hemmaplan i mitten av 90-talet.

Arenan har delats av med ett skynke, publiken sitter redo. När Ola Salo träder in på scenen, punktlig på utsatt tid, får han applåder. Det ska bli mer än så under kvällen.
Den närmare en och en halv timme långa föreställningen tar med publiken på en The Ark och Ola Salo-odyssé. Från de första åren i Rottne då bandet skapades, till flytten till Malmö och motståndet som glamrockbandet mötte, konventionerna man bröt och så vidare fram till då bandet lade av 2011.

The Arks låtskatt har åldrats väl och efterlevt bandet. Ola Salo fortsätter att hålla dem vid liv med den här showen. Såg man Ola Salo i huvudrollen i musikalversionen av Jesus Christ Superstar är det svårt att frånse likheter med karaktären och alla bibliska referenser i showen, men det är också ett verktyg som prästsonen från Rottne inte drar sig för att använda – tvärtom. Vi i publiken har fått kliva på den musikaliska ark bandet byggt, vi är med på Ola Salos predikan, som hans vana trogen handlar om att inte vara rädd för att upplevas som annorlunda och att låta ens hjärta och ens kropp styra en i rätt riktning.

Halva showen in inträder en yngre version av Ola Salo, en ängel som går ned från läktaren. Hon lämnar över de svarta vingarna till Ola under en vacker låtövergång till It takes a fool to remain sane. Under den sista låten häller Ola Salo en kanna vatten över sig. Det ser i showsammanhang lite banalt ut i förhållande till alla glittrande kostymer och stora projektorer, kanske hade ett bassängbad varit mäktigare kring denna dopliknande akt men det är också showens stora behållning. Det är mäktigt men inte så överbombastiskt att det förlorar det personliga tilltalet.

Det är en fint sammanhållen musikalisk och personlig resa vi i publiken får ta del av, och det är svårt att hitta någon som bättre hör hemma på en scen än Ola Salo. Scenen är hans tredje arm, han behärskar sång lika väl som koreografi och så är han sådär okrystat personlig och kan prata med publiken utan att det känns tillgjort.

Stundom saknas dock intimiteten. Malmö Arena som spelplats känns fel – det handlar ju trots allt om en krogshow, inte en arenashow. Scenen känns för liten i den stora arenan, Ola för långt borta, ljudet blir burkigt och allt känns en smula skolaula-aktigt. Intimiteten man önskar går en aning förlorad under första halvan av föreställningen. Sedan tar det sig och alla tankar kring akustiken dör bort. Salo med sina dansare och det glamrocksimitierande bandet breder ut sig mer över scenen, fler monitorer slås på, och när Salo, efter otaliga klädombyten, slutligen står iklädd en grönglittrande kreation och framför Father of a son står alla ursprungsmedlemmar bakom honom i form av projektioner på storbildsskärmar. Det känns fint att de också velat vara med i showen, trots att de inte längre är ett band.

När så sista låten, allsångseuforiska Calleth you, cometh I, sitter ingen i publiken stilla. Och med raderna från bandets största hit, tillika showens namn, It takes a fool to remain sane: ”Do, do, do what you wanna do, Don’t think twice, do what you have to do, do, do, do, do, let your heart decide”, kvar i huvudet står vi alla i publiken upp, klappar i takt och otakt och låter våra hjärtan ta över förnuft och social återhållsamhet. Tillsammans dansar vi obrydda om den andres tankar på en själv. När musiken tystnat och lamporna tänts känner man sig lite större, lite självsäkrare och går med lätt hjärta och lika lätta steg hem.

IT TAKES A FOOL TO REMAIN SANE

Den 6 september på Malmö Arena
Regi: Edward af Sillén.
Manus: Henrik Schyffert. 
Text & Musik:
 Ola Salo