Evelina Stenbeck. Foto: Privat

Ett avsked och poesi som berör

Lyrikspalten

Tips: Jag ser verkligen fram emot höstens poesiutgivning! Några titlar att hålla särskild utkik efter: Judith Kiros O, Athena Farrokhzads, I rörelse, Ann Jäderlunds Ensamtal, Eva-Stina Byggmästar Nattmusik för dagsländor… med flera, med flera!

Texten som ni nu läser är min sjuttionde, och sista, lyrikspalt i Skånska Dagbladet. Att få utrymme att bevaka och diskutera poesin är en ynnest – det är inte många dagstidningar som ger sina skribenter ett sådant utrymme.
Kära läsare! Oroa er inte, det är inte över för er! Facklan lämnar jag vidare till Clemens Altgård, själv poet och en välkänd skribent för er.

Min första spalt i mars 2014 handlade om den danske poeten Yahya Hassans självbetitlade diktsamling. När boken kom i svensk översättning uppstod omedelbart en debatt upp om diktarens och läsarens ansvar. I ett debattinlägg skrev litteraturvetaren Anders Johansson att frågan om hur Hassans diktsamling läses är en av Europas ödesfrågor. Så här fem år senare imponeras jag av att poesin tillskrevs så stor betydelse. Det känns länge sedan, som en annan värld.

Jag skrev också spalter om andra saker. Om de starka skånska förlag som satsat på poesiutgivning: Rámus, Pequod press och Ellerströms. Jag skrev om den palestinske poeten Mahmoud Darwish och Ship to Gaza. Om Homeros Illiaden, och om att man efter nyår 2012 publicerade en nyligen upphittad dikt av Sapfo som skakade om antikforskarna i grunden. När jag våren och sommaren 2016 bodde i Normandie skrev jag om platsens poesi och om flyktingarnas berättelser.
Jag har skrivit om allvarliga frågor och mer triviala bekymmer. Om den amerikanske poeten Kenneth Goldsmiths omdiskuterade användning av den skjutne tonåringen Michael Browns obduktionsprotokoll och tips om diktsamlingar på bokrea.
Jag har skrivit årskrönikor och spalter om vitt skilda poeter som Jonas Green, Olga Ravn, Nino Mick, Rut Hillarp, Gunvor Hofmo och många, många fler.

Den spalt jag själv minns bäst var den om kärlek. Jag skrev den en varm och hjärtekrossad sommar: ”Ibland behöver man tröst trots att det är högsommar och semester och salta bad och ljusa nätter. Då läser jag dikter om kärlek. Dikter om den slags kärlek som inte fungerar, hur mycket båda parterna än försöker. Där det faktiskt inte handlar om huruvida man älskar varandra tillräckligt starkt, utan om att bevara två människors egenheter i en förtärande kärleksrelation. Kärlek som berättar om att flytta gränser för vad man trodde att man förmådde.”
När jag nu läser om min spalt frestas jag att lägga till: det är precis som poesin! Bryggan mellan kärlek, poesi och uppror upphör aldrig att fascinera mig.
Min blick dras till en nyutkommen bok som ligger framför mig på mitt skrivbord, det är den nya antologin Berör och förstör, uppföljaren till den statligt finansierade Kärlek och uppror. Antologin ger mig hopp om att våga stanna i det komplexa, om att inte förenkla. Bara lägga fram. Här är den. Poesin. Ta upp den, den är din.

Tips: Jag ser verkligen fram emot höstens poesiutgivning! Några titlar att hålla särskild utkik efter: Judith Kiros O, Athena Farrokhzads, I rörelse, Ann Jäderlunds Ensamtal, Eva-Stina Byggmästar Nattmusik för dagsländor… med flera, med flera!