Torbjörn Flygt. Foto: Åsa Sjöström

Flygt övertygar med stark samtidsskildring

Litteratur/recension

BOK
Släkte
Författare: Torbjörn Flygt
Förlag: Natur & Kultur

Med sin förra roman Flyktväg gjorde Torbjörn Flygt ett ambitiöst försöka att berätta om mänsklig godhet och ondska. Den bokens handling tilldrog sig någonstans i Östeuropa.
I den nya kortromanen Släkte är Flygt tillbaka i Sverige och väcker frågor om vad familje- och släktband kan ha för betydelse nuförtiden. Flygt visar också än en gång att han är skicklig på att skildra det sociala arvet och hur klasstillhörigheten kan prägla människors liv och förutsättningar.

Läsaren tas direkt in i handlingen och vi får möta huvudpersonen Jes som vant rattar bilen med den demente styvfadern Gösta vid sin sida. De är på väg ut på landet till den avkrok där helgen ska tillbringas i sällskap med Jes halvbror Jakobs sambo Linda och hennes son, Amadeus, från en tidigare relation. Jakob själv kommer inte att vara där. Han avtjänar nämligen ett fängelsestraff.
Det framgår att Jes ser det som sin plikt att iscensätta ett värdigt firande på styvfaderns födelsedag nu när Jakob har förhinder.
Genom ett tredjepersonsperspektiv får vi veta ett och annat om vem Gösta har varit – en lynnig hustyrann som bröderna lärde sig att frukta. Det är således med blandade känslor som Jes tar sig an projektet. Som visar sig besvärligare än han räknat med. När de vistats ett tag i huset framgår det att Linda varken har jobb eller pengar och har gått in i ett depressivt tillstånd av total uppgivenhet. Det i sin tur gör att sonen ”Amma” kallad också mår dåligt och far illa.

Medan Jakob kombinerar olagligheter med legitim affärsverksamhet så är Jes betydligt bättre på social anpassning, med bilkörning och att montera byggställningar som främsta färdigheter. Däremot beskrivs Jakob som karismatisk medan Jes är blyg och tafatt i interaktionen med andra. Men Flygt låter inte något överdrivet psykologiserande skymma eller tynga berättandet. Läsaren får själv dra sina slutsatser i en rappt berättad historia där några återblickar bidrar till helhetsbilden.
Skildringen av hur Jes med begränsade medel ändå försöker genomföra firandet saknar inte svarthumoristiska inslag men situationens allvar är ändå det som dominerar i gestaltningen.

I Släkte visar Flygt åter hur skicklig han har blivit när det gäller att skriva dialoger. Så väl ordval som meningarnas uppbyggnad ger ett intryck av autenticitet.
När det gäller skildringen av Jes så sker det en intressant utveckling på ett inre plan under den helg då det hela utspelas. Redan på första sidan talas det om något slags möjlig vändpunkt och en sådan uppstår när Jes överväldigas av sina känslor för det utsatta barnet. Han inser att han vill hjälpa pojken till ett bättre liv. Där någonstans finns också ett ljus i det mörker som i övrigt kommit att bre ut sig.

Någon direkt happy end får vi dock inte se. Flygt skriver inte feelgoodromaner. Det öppna slutet ter sig rimligt. Det finns ett litet hopp ändå och åtskilliga frågor om sociala missförhållanden och orättvisor att fundera över.
Med Släkte har Flygt åstadkommit en samtidsskildring som både övertygar och engagerar.

BOK
Släkte
Författare: Torbjörn Flygt
Förlag: Natur & Kultur