Ungraren László Krasznahorkai (till vänster i bild), som ofta nämns när det spekuleras kring vem som ska få Nobelpriset i litteratur, var först ut i årets upplaga av litteraturfestivalen.
Amerikanska poeten Anne Waldman växlar mellan att skandera, skifta tonläge och emellanåt övergå i sång.
Danska skrivarkollektivet BMS och duon First Hate bjöd på en nyskapande och egenartad mix av poesi och musik.
Det gäller att vara ute i god tid för att få en bra plats på Louisiana Literature. Parkscenen i väntan på att publiken ska strömma till. Foto: Clemens Altgård

En litteraturfestival fylld av överraskningar

Louisiana Literature 2019:
Festivalen pågår till och med söndag 25/8
Tips på spännande programpunkter i helgen:
Lördag 24/8:
12.00: Sara Stridsberg intervjuas av Synne Rifbjerg (Parkscenen)
14.00: Rachel Cusk i samtal med Lisa halliday, moderator Tonny Vorm (Koncertsalen)
16:00: Uppläsning av Mette Moestrup (Villacsnen)
16.00: Roxane Gay i samtal med Elif Shafak, moderator Daud Aron Ahmed (Koncertsalen)
16.30: Michel Houellebecq besvarar frågor från läsarna (Parkscenen)
Söndag 25/8:
12.00: Per Petterson i samtal med Helle Helle, moderator Kim Skotte (Parkscenen)
14.00: Karen Fastrup i samtal med Dy Plambeck, moderator Anna Ingrisch (Vestscenen)
14.30: Uppläsning av Dorrit Willumsen (Villascenen)
16.00: Robert Crumb i samtal med Aline Kominsky-Crum, moderator Martin Krasnik (Parkscenen)
16.30: Christina Hesselholdt och Sara Stridsberg, moderator Klaus Rothstein (Koncertsalen)

Litteratur
Louisiana Literature
Torsdag 22/8

I torsdags invigdes den tionde upplagan av Louisana Literature, den stora festivalen på konstmuseet med den stora parken i danska Humlebæk.
Ungraren László Krasznahorkai, som ofta nämns när det spekuleras kring vem som ska få Nobelpriset i litteratur, var först ut i årets upplaga av litteraturfestivalen. Hans debutroman, Satantango, utkom 1985 och räknas som en nutida klassiker. För några år sedan utkom den i svensk översättning. Och nu finns den även att tillgå på danska.
På parkscenen blir han intervjuad av den norske författaren Tomas Espedal och med som tolk och uppläsare finns Peter Eszterhás, som översatt Satantango till danska.

Eftersom jag läst romanen vet jag att den är att betrakta som ”svår”. Läsaren får själv lägga pussel med informationen som delges. Boken är skriven i en modernistisk tradition och intrigen finurligt upplagd, med sammanhang som gradvis klarnar. Det som skildras är de miserabla invånarna i en gudsförgäten ungersk by.
Det talas om en anläggning där byborna tidigare arbetat, men nu är allt i förfall. På bykrogen samlas invånarna. Det är ett slags frizon där hämningarna släpps men också en plats där det moraliska förfallet blir än mer uppenbart.

Därför blir jag en smula förvånad över vilken lättsam ton som präglar samtalet med László Krasznahorkai. Lika mörk som stämningen kan vara i hans prosa, lika ljus är hans personliga framtoning. Det blir således många skratt under samtalets gång.
Bland annat får vi veta att László Krasznahorkai inte anser att han själv skapat sina romangestalter. Det är romanfigurerna som har sökt upp honom och han har bara återgett deras röster.
Det är på sätt och vis en mycket blygsam inställning till författarrollen. Fast noga räknat inte helt utan anspråk ändå. Jag erinrar mig att Lars Norén sagt något liknande om hur hans skrivprocess går till. Det är ju inte precis så att alla författare har tillgång till en egen inre värld befolkad av olika gestalter med vitt skilda röster.

Vi får även höra något om bakgrunden och att Krasznahorkai samlat djupgående erfarenheter genom att leva i samhällets lägsta skikt. När han som ung lämnade den borgerliga uppväxtmiljön kom han att tidvis leva utan någon fast punkt i tillvaron, vilket ledde till möten med människor av ett slag som han aldrig lärt känna tidigare.
Jag får ändå ett intryck av att Krasznahorkai är återhållsam när det gäller att förklara sitt eget verk. Budskapet framgår underförstått. Verket ska tala för sig själv och inte analyseras av författaren.

Vi får lyssna till ett utdrag ur boken. Och det är förstås också ofrånkomligt att tala om kommunismen. Det ligger nära till hands att se Satantango som en bok om det kommunistiska projektet som havererat. Men samtidigt är boken också en studie i gruppsykologi.
Den visar hur individerna i ett kollektiv, i ett utslag av flockmentalitet, överger allt för att följa en karismatisk ledare. Så till vida har den en universell giltighet.

Nästa prominenta gäst på Parkscenen, denna första dag, är Anne Waldman, en legendarisk amerikansk poet som brukar förknippas med beatgenerationen. Så var hon också nära vän med Allen Ginsberg med vilken hon i mitten av 70-talet grundade Jack Kerouac School of Disembodied Poetics i Colorado, där hon fortfarande undervisar.
Anne Waldman är aktuell med diktsamlingen Trickster Feminism som kom förra året och utgör en stark kritik av det politiska läget i dagens USA.

När intervjuaren Christian Lund frågar om hur hennes eget skrivande går till får vi en inblick i ett visionärt förhållningssätt till poesin som är besläktat med en tidig modernist som Rimbaud och 1900-talets surrealistpoeter. Hon skriver helst i ett hypnagogt tillstånd mellan vakenhet och sömn. Men när hon sedan gör en uppläsning så är det med uppbådande av total energi.
Detta får vi se prov på när hon efter samtalet läser dikter på sitt karakteristiska vis. Waldman växlar mellan att skandera, skifta tonläge och emellanåt övergå i sång. Det finns dessutom ett nästan agitatoriskt drag i hennes poesi. Hon vill förändra världen.
En målsättning hon burit med sig sedan 60-talet och Vietnamkrigets dagar. Tanken slår mig när jag hör henne att Patti Smith förmodligen tagit starka intryck av Waldmans sätt att framföra poesi. Det finns nämligen intressanta likheter.

Jag avrundar kvällen med att lyssna på ett nytt danskt skrivarkollektiv som kallar sig BMS. Kollektivet består av Dorte Limkilde, Fine Gråbøl, Mette Kierstein och Ronja Johansen. Deras debutbok ”Knoglemarv lavendel” (Benmärg lavendel) har både skrivits och redigerats av alla i gruppen. Denna kväll uppträder de med musikerduon First Hate. Det är en påfallande ung publik framför Villascenen när de båda grupperna sammanstrålar i ett avantgardistiskt framförande som får mig att tänka på sådant som tysk krautrock men samtidigt inte liknar något jag hört tidigare.
Ett lysande exempel på vilka fascinerande överraskningar Louisiana Literature har att erbjuda. Det är de litterära världskändisarna som skänker glans åt festivalen men det finns också möjlighet att upptäcka något helt nytt.

Louisiana Literature 2019:
Festivalen pågår till och med söndag 25/8
Tips på spännande programpunkter i helgen:
Lördag 24/8:
12.00: Sara Stridsberg intervjuas av Synne Rifbjerg (Parkscenen)
14.00: Rachel Cusk i samtal med Lisa halliday, moderator Tonny Vorm (Koncertsalen)
16:00: Uppläsning av Mette Moestrup (Villacsnen)
16.00: Roxane Gay i samtal med Elif Shafak, moderator Daud Aron Ahmed (Koncertsalen)
16.30: Michel Houellebecq besvarar frågor från läsarna (Parkscenen)
Söndag 25/8:
12.00: Per Petterson i samtal med Helle Helle, moderator Kim Skotte (Parkscenen)
14.00: Karen Fastrup i samtal med Dy Plambeck, moderator Anna Ingrisch (Vestscenen)
14.30: Uppläsning av Dorrit Willumsen (Villascenen)
16.00: Robert Crumb i samtal med Aline Kominsky-Crum, moderator Martin Krasnik (Parkscenen)
16.30: Christina Hesselholdt och Sara Stridsberg, moderator Klaus Rothstein (Koncertsalen)