Patrik Svensson. Foto: Emil Malmborg
Patrik Svensson. Foto: Emil Malmborg

Ett skrämmande aktuellt evangelium

Litteratur/recension

BOK
Ålevangeliet
Författare: Patrik Svensson
Förlag: Albert Bonniers

Vad har Aristoteles gemensamt med den baskiska separatiströrelsen? Vad är det som länkar samman Sigmund Freud och skånska fiskare? Vari ligger förbindelsen mellan the Troubles i Nordirland och Fritiof Nilsson Piratens Bombi Bitt och jag?
Svaret är: ålen. Fisken, myten, legenden.
Tänk att en slemmig fisk kan vara så intressant. Så intressant att journalisten Patrik Svensson (kulturskribent för Sydsvenskan) valt att skriva en hel essäbok om den. En bok som i sin tur genererat massiva förskott och nu ska översättas till 33 språk. Ålevangeliet är med andra ord en riktig dundersuccé, redan innan utgivning.

Så kommer också ordet ”evangelium” från grekiska euangélion med betydelsen ”goda nyheter” eller ”glädjebud”. Frågan är dock om ålens berättelse verkligen är av sådan art?
På vissa sätt bär visserligen Ålevangeliet glädjebud. För den som tjusas av upptäckter och det ännu oupptäckta, vetenskapens historia och framtid, är ålen ett alldeles utmärkt studieobjekt. Det tog så många hundratals år att förstå hur ålen fortplantar sig. Ännu fler för att faktiskt hitta deras könsorgan. Fortfarande har dessutom ingen sett den hända, fortplantningen, och även om allting pekar på att den äger rum i Sargassohavet har man ännu inte kunnat dokumentera en enda vuxen ål där.
Det är fascinerande och pirrigt – allt vi inte vetat och fortfarande inte vet.

Samtidigt är ålens berättelse också kantad av mörker. Ta Freud till exempel, som spenderade lång tid på att försöka hitta ålens testiklar utan att någonsin lyckas. Eller Branteviksålen som levde 150 år ensam i en brunn. För att inte tala om det faktum att vår okunskap försatt ålen som art i en akut hotad sits – jämfört med 1950 finns bara cirka 1–5 procent av beståndet kvar.
Oavsett goda eller dåliga nyheter, är ålens historia gammal. Det är också idén att skriva en världens historia med utgångspunkt i en fisk. För tjugo år sedan kom Mark Kurlanskys intresseväckande bok om torsken – Cod: A biography of the fish that changed the world. Ett par år senare följde Tom Fort upp med The book of eels, där många av de historiska kuriositeter Svensson beskriver redan finns återberättade.
Så vad är det då som gör Svenssons bok speciell?

Det första är bokens andra spår – memoaren. Svensson låter nämligen ålens historia spela mot minnen av sin far, deras relation och gemensamma ålfiskande. Det är en personlig berättelse som ramar in författarens egna ingång till det avlånga djuret.

Det andra är Svenssons förkärlek till det antropomorfa – att förmänskliga ålen, förstå den genom människan. Som när han skriver: ”Hur mycket motstridiga känslor ålen än väcker ger den på nära håll, i sin naturliga miljö, ett ganska godmodigt intryck. Den gör sig sällan till. Den ställer inte till med några dramatiska scener.”
Svensson är själv medveten om och diskuterar detta stildrag. Han förklarar att man, ”[…] för att verkligen kunna förstå sig på en annan varelse måste kunna se en bit av sig själv i den”. Frågan är om det är sant. Ålen är så lätt att fascineras av och så svår att få grepp om, oavsett förmänskligande eller ej.

Det tredje – och mest givande – som gör Ålevangeliet speciell är dess aktualitet. Även om ålen fortfarande ter sig gåtfull, vet vi som sagt idag hur skör dess fortlevnad är.
Vi vet också från vem hotet kommer (människan – surprise surprise), samt begränsningarna i våra försök att motverka det.
Svensson gör ett utmärkt jobb när det kommer till att åskådliggöra hur ålens fascinerande gåtfullhet (vår okunskap), riskerar att bli dess dödsdom. På grund av oss riskerar Svenssons bok att övergå från vindlande evangelium, till vackert epitafium.

BOK
Ålevangeliet
Författare: Patrik Svensson
Förlag: Albert Bonniers