De osynliga. Foto: Folkets Bio
Peter Grönlund, årets Bo Widerberg-stipendiat. Foto: TT
1. En scen ur filmen And then we danced av Levan Akin. 2. De osynliga av Louis Julien Petit. 3. Bo Widerberg som startade Lilla Filmfestivalen i Båstad 1996. 4. Peter Grönlund, årets Bo Widerberg-stipendiat. 5. En scen ur Hjertelandet av Janus Metz och Sine Plambech. 6. Hans Alfredson, Harry Belafonte och Tage Danielsson. 7. Tage Danielsson och Hasse Alfredson läser recensioner dagen efter premiären av Under Dubbelgöken. Foto: French Quarter Film/Folkets Bio/TT/TT/ Henrik Bohn Ipsen/TT/TT
Den amerikanske sångaren Harry Belafonte sitter mellan Hans Alfredson och Tage Danielsson Foto: TT
Hasse&Tage. Foto: TT
Levan Akin har regisserat And then we danced. Foto: Gunnar Rehlin / TT kod 10510
Bo Widerberg grundade Lilla Filmfestivalen i Båstad 1996. Foto: TT
Hjertelandet. Foto: Henrik Bohn Ipsen

Festival som bjuder på en initierad filmblick

Tidningens filmkritiker Ingela Brovik rapporterar från pågående Lilla Filmfestivalen i Båstad som avslutas i morgon.

Det svartvita fotot på Bo Widerberg som är omslagsbild på årets program av Lilla Filmfestivalen i Båstad och även finns som affisch i staden, är utmärkt bra. En bild av en koncentrerad regissör med skarp blick fokuserad på att göra film på sitt eget vis, liv till varje pris.
Årets stipendiat Peter Grönlund som skapat film i Bo Widerbergs anda tog emot sitt stipendium med stor glädje. Han har bland annat gjort Tjuvheder och Goliat, den senare visas på årets filmfestival, som i år genomförs utan konstnärlig ledare.
I stället har en grupp från Film i Båstad tagit över vilket resulterat i ett intressant urval av film som ger en initierad blick på Sverige och världen.
Som regissören Louis-Julien Petits De osynliga, en fransk film om hemlösa kvinnors situation och utsatthet som är en oväntat underhållande film.
Eller dokumentären Hjärtelandet i regi av Janus Metz och Sine Plambech som handlar om ett danskt fiskesamhälle dit drygt 900 kvinnor från Thailand flyttat för att gifta sig och komma bort från hotet att bli sexarbetare i hemlandet.
Och så har vi And then we danced, i regi av svensk-georgiske regissören Levan Akin, som fick sin urpremiär i Cannes i maj. Filmen visas nu på Lilla Filmfestivalen och har just utsetts till en av tre svenska filmer som tävlar om att få en Oscarsnominering.
Filmen är den bästa som visas i Båstad. Med sin oförutsägbara berättelse där den unge Merab söker sin identitet genom att sedan barnsben dansa i det georgiska nationalkompaniet. När en ny kille, som dansar mer aggressivt och utåtriktat dyker upp blir han en rival om dansen, men också någon att bli kär i, vilket är förbjudet i Georgien.
Filmen är gjord med handkamera vilket gör att den lyhört och dramatiskt följer dansen på ett närmast genialiskt sätt, och visar smärtpunkter och höjdpunkter i georgisk dans i huvudstaden Tiblisi.
Hasse och Tage – en kärlekshistoria, är en dokumentärfilm av Jane Magnusson och den mest uppmärksammade filmen på årets Lilla Filmfestivalen.
Det är en lyhörd film som följer Hasse och Tage och deras vänskap och arbete i drygt 30 år, och publiken får ta del av hittills opublicerat filmmaterial från familjerna som generöst öppnar upp sina arkiv för Jane Magnusson.
En stark och emotionellt gripande film om komikerduons barndom, uppväxt och deras dynamiska samarbete som resulterade i filmer, revyer, sånger och böcker.
Skapelser som enligt filmen gjorde Sverige väl sammanhållet och kunde få alla från olika politiska håll att skratta åt samma skämt och hålla ihop Folkhemmet.
Mindre bekant är kanske att komikerduon även arrangerade ett stort möte i Stockholm med medborgarrättsaktivisten Martin Luther King och musikern Harry Belafonte, och att de deltog i debatter om politik.
Ett exempel är ett kort tv-inslag med statsminister Olof Palme och Tage Danielsson som i en intensiv dialog diskuterar kärnkraft och socialdemokrati.
Filmen innehåller också många intervjuer med skådespelare och även förre statsminister Ingvar Carlsson, som bara har positivt att säga om duon.
Hasse och Tage – en kärlekshistoria är en viktig film om Sverige och världen, som slutar med Tages alltför tidiga bortgång 1985, med scener från Hasses tal vid begravningen.
Men innan dess hann Tage Danielsson vinna pris vid filmfestivalen i Berlin samma år för filmen Ronja Rövardotter.
Han var den enda pristagaren som log vid prisceremonin. Fast detta är inte med i dokumentärfilmen, det är mitt minne av Tage Danielsson.
Och det är nästan alltid så att Tage tittar på Hasse, ler och skrattar på alla filmbilder och foton. Han är den som ser Hasse, och är hans välformulerade bollplank. Tillsammans förändrade de Sverige.

Många bra filmer på årets Lilla Filmfestivalen i Båstad är klassiker, som exempelvis Agnes Vardas Cleo från 5 till 7, med kvinnligt perspektiv i franska nya vågen-film.
Stefan Jarls Naturens hämnd (1983), är en vacker och skrämmande dokumentär om hur människor förhåller sig till naturen, aktuell även nu långt senare.
Och Billy Wilders Sunset Boulevard (1950) om en stumfilmsstjärna som vill göra comeback, en stark film om Hollywoods grymhet.

Johan Widerberg (vars manus lästes upp av en annan person) skulle ha kommit till Båstad för en introduktion av filmen med sin berättelse om hur han och pappa Bo Widerberg kom till Hollywood 1996 för att träffa Billy Wilder (då drygt 90 år). Det var under ett restaurangbesök med honom som idén till filmfestivalen i Båstad kläcktes.