Markus Svensson.

Ge staten ansvaret för AT-platserna

I Sverige omfattar läkarutbildningen 11 terminer (5,5 år). Efter examen måste alla läkare genomgå så kallad allmäntjänstgöring (förkortat AT). Under AT sker tjänstgöring (totalt 18 månader) inom invärtesmedicin, kirurgi, psykiatri och allmänmedicin. AT avslutas med ett prov. Efter godkänd tjänstgöring och AT-prov erhåller man svensk läkarlegitimation. Legitimationen ger behörighet till att påbörja specialiseringstjänstgöring (förkortat ST). Efter genomförd ST (minst 5 år) blir man specialistläkare.
Vi har en stor brist på specialistläkare i Sverige. I Socialstyrelsens nationella planeringsstöd för 2019 framgår det att samtliga 19 landsting (statistik från Stockholms läns landsting och Västra Götalandsregionen saknas) har brist på specialistläkare inom allmänmedicin. 18 av 19 landsting uppger brist på specialistläkare inom psykiatri. 17 av 19 landsting uppger brist på specialistläkare inom geriatrik. Vidare uppger 22 av 26 specialistföreningar (som företräder respektive läkarspecialitet) att det råder brist inom deras specialitet. Utvecklingen är mycket allvarlig, och landstingen bär ett stort ansvar för den uppkomna situationen.

Staten, som är huvudman för universitet och högskolor, har till följd av bristen på läkare kraftigt utökat antalet platser på de svenska läkarprogrammen. Från 2011 till 2017 har antalet platser ökat från 6673 till 8011, vilket motsvarar en ökning på drygt 20 %. Landstingen å sin sida ansvarar för tillsättningen av AT-platser. För att komma vidare i karriären och bli specialist krävs som sagt att man har gjort AT. Ingen AT, ingen specialist. Om utbyggnaden av läkarutbildningen ska få någon effekt, måste motsvarande utökning av antalet AT-platser ske.

Detta har inte skett. Istället har en flaskhals för nyutexaminerade läkare uppstått. Väntetiden för att få påbörja AT har ökat med 50 % sedan 2008. Idag tar det i genomsnitt 10,2 månader innan en nyutexaminerad läkare får en AT-plats. Det tar drygt 31 månader för en nyutexaminerad läkare att få legitimation. Varje år som en läkare väntar på legitimation, innebär i längden ett förlorat år som specialist (så kallat specialistår). Sveriges Yngre Läkares Förening (SYLF) har beräknat att nuvarande AT-väntetider innebär en förlust på motsvarande 1300 specialistår varje år. Samtidigt som bristen på specialister ökar i stadig takt.

Vad sker då under den tid som nyutexaminerade läkare tillbringar i väntan på AT? Jo, landstingen har uppfunnit en ny sorts anställningsform för denna grupp. Denna anställningsform utgörs i form av korta vikariat (oftast 3–6 månader). Nyutexaminerade läkare i väntan på AT brukar därför benämnas ”vikarierande underläkare”. Arbetssituationen för vikarierande underläkare är ofta undermålig. I en artikel publicerad 5 juni i Dagens Medicin ges vittnesmål om att vikarierande underläkare (direkt efter examen) arbetar ensamma på akutmottagningar, delegeras nattjourer med ansvar för över 100 inneliggande patienter, samt handlägger svårt sjuka barn ensamma på barnakuten. Otaliga gånger har IVO (Inspektionen för Vård och Omsorg) kritiserat anställningsformen. Den 31 maj rapporterade SVT om att en 3-åring med leukemi (blodcancer) vid upprepade tillfällen skickats hem från barnakuten på Akademiska sjukhuset i Uppsala. I utlåtandet efter granskningen av fallet står det att ”IVO menar att skulden inte ska läggas på läkarna, utan på arbetsgivaren, som systematiskt bemannar barnakuten under jourtid med obehöriga läkare som precis fått sin examen”.

Hur kunde det bli så här? Givetvis handlar allt, till syvende och sist, om ekonomi. Vikarierande underläkare är, till skillnad från legitimerade läkare och specialister, mycket billiga. Genom att bromsa underläkares progression i yrkeslivet, kan landstinget spara en del pengar. Ur ett kortsiktigt ekonomiskt perspektiv är vikarierande underläkare därför en bra lösning. Ur ett patientsäkerhets- och personalpolitiskt perspektiv är det ett haveri. Men, det är ett haveri som relativt fort kan åtgärdas. Lösningen är en kraftig utbyggnad av antalet AT-platser. Flaskhalsen för nyutexaminerade läkare måste försvinna. Det tar minst 12 år för en svensk läkare att utkvittera specialistbevis. Denna tid måste hållas så kort som möjligt, om inte bristen på specialister ska passera oacceptabla nivåer i framtiden.

Jag tror dock inte att landstingen är rätt huvudman för lösningen. Den ekonomiska intressekonflikten är för stor. Därför föreslår jag att staten övertar ansvaret för tillsättningen av AT-platser. Redan nu finns det ett akut behov av en nationell AT-samordnare. En sådan måste se över situationen och delegera märkta AT-resurser till landstingen, med möjlighet att i gengäld utkräva viten.
IVO och Socialstyrelsen kan fortsätta kritisera landstingen i evigheter, men så länge inte staten tar ansvar för problemet, så kommer troligtvis inget att förändras.

Dagens fråga

Tycker du om frågesport?

Loading ... Loading ...