Språkkrav för invandrare är signalpolitik

Debatt

Det tycks på senare tid ha utbrutit en tävlan mellan framför allt Moderaterna och Sverigedemokraterna om vilket parti som kan ställa de hårdaste språkkraven på invandrare. I juni lade Sverigedemokraterna i Skurup en motion om att eleverna bara får tala svenska under lektioner och raster.

 I den ”språkreform” som Ulf Kristersson/Kristina Axén Olin lanserade i Svenska Dagbladet den 30 juni föreslog de att rätten till betald tolk upphör för personer som har permanent uppehållstillstånd. Undantag ska göras vid brottmål eller utlänningsmål ”i de fall då det står klart att ett tolkbehov föreligger”

Vad ligger bakom denna linje att begränsa rätten till tolkning för invandrare efter en viss tid, förutom att det är ren signalpolitik?

 För det första utgår man från föreställningen att alla människor kan lära sig ett nytt språk tillräckligt väl på en viss tid, ja, till och med på två år. Om inte detta sker, beror det på att vederbörande är lat och inte har ansträngt sig tillräckligt mycket. Människors förmåga att lära sig ett nytt språk varierar högst avsevärt.

 Att inbilla sig att alla människor kan lära sig ett språk på en viss bestämd tid, är ungefär lika dumt som att tro att alla 18-åringar kan lära sig att hoppa över 195 cm i höjd på två, tre eller fem år, bara de anstränger sig.

 För det andra anges ekonomiska skäl varför rätten till kostnadsfri tolkning bör slopas. Det är sant att de totala tolkningskostnaderna i Sverige numera uppgår till runt två miljarder kronor per år.

Det är givet att Sverige har högre kostnader för tolkning än de nordiska grannländerna, eftersom Sverige har haft en större invandring än dessa. Det intressanta är emellertid per capita-kostnaden, det vill säga de totala tolkningskostnaderna dividerat med lämpligt avgränsat antal invandrare.

I tolkutredningen (SOU 2018:83) anges att tolkbehov kvarstår för cirka hälften av populationen nyinvandrare efter fjorton år. Om detta är mycket eller lite, kan bara avgöras genom jämförelser med andra länder, företrädesvis i Västeuropa, med samma mottagningssystem som Sverige.

Dessutom bör de verkliga skälen till varför runt hälften av invandrarna efter 14 år i Sverige fortfarande anser sig behöva tolk undersökas vetenskapligt, genom enkäter och intervjuer, i stället för att automatiskt utgå från att det skulle vara fråga om att de följer minsta motståndets lag.

Om kostnadsfri tolkning i fortsättningen ska villkoras i Sverige, kommer det främst att drabba de äldre och lågutbildade invandrarna, eftersom dessa har svårast att lära sig ett nytt språk.

För det tredje är rätten till tolkning en fråga om patientsäkerhet, rättssäkerhet och att över huvud taget bli förstådd vid kontakt med myndigheter. Tolkning är speciellt viktig i sjukvården, eftersom det kan handla om liv eller död.

Det gäller såväl från patientens perspektiv som ur vårdpersonalens perspektiv, eftersom de senare naturligtvis vill kunna utgå från en korrekt diagnos.

Att upprätthålla rättssäkerheten vid polisförhör och i domstol är självfallet också viktigt. Även i skolan finns behov av tolkning i samband med möten mellan skolpersonal och invandrarföräldrar. Det går inte förlita sig på att barn ska sköta tolkningen – det strider dessutom mot barnkonventionen – eller på släktingar.

Sist men inte minst måste frågan ställas om inte Moderaterna är tämligen inkonsekventa i sitt försvar av svenska språket och i stället till och med vurmar för engelskan. Inför valet 2018 svarade Moderaterna att partiet inte såg något problem med skattefinansierad engelskspråkig undervisning i grundskola och gymnasium.

Det hette att ”Att skolor har en möjlighet att erbjuda undervisning på engelska ökar mångfalden och kan berika elevernas språkkunskaper.” Ifråga om svenskans ställning i EU föreslog Moderaterna att ”…att språkarbetet inom EU (ska) reformeras. I det ligger att avskaffa direkttolkningen och låta engelskan bli arbetsspråket.”

 Om detta förverkligas, kommer inte svenskan längre kunna användas från talarstolarna inom EU-apparaten, och inte heller något annat språk förutom engelskan. Det går direkt emot EU:s nuvarande mångspråkighetslinje.

Finansborgarrådet Anna König Jerlmyr har föreslagit att Internationella Engelska Skolan ska etablera en skola i Rinkeby, det vill säga att integrationen ska ske på engelska. Ulf Kristersson föreslog själv i april 2018 att utländska lärare, läs engelskspråkiga sådana, ska kunna anställas i den svenska skolan utan att kunna svenska.

Kan man lita på ett partis språkpolitik, som säger att invandrare ska lära sig svenska, men samtidigt uppmuntrar engelskans frammarsch i Sverige?

Dagens fråga

Tycker du om frågesport?

Loading ... Loading ...