Magdalena Andersson och Ardalan Shekarabi. Foto: TT

Utmaning för kommissionen

Nyligen annonserade regeringen att man tänker tillsätta en välfärdskommission. Bra, kanske någon tänker. Det där har vi varit med om förut, tänker någon annan. Den här regeringen har inte tillsatt någon tidigare, men under årens lopp har frågan om välfärdens finansiering stötts och blötts i olika konstellationer, utan att komma särskilt mycket närmare en lösning.
SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, tog 2011 fram en rapport ”Hur ska välfärden formas i framtiden?” I våras kom Konjunkturrådets rapport 2019 ”Kommunernas framtid” och man kan även kalla finansdepartementets långtidsutredningar för analyser om framtidens välfärd. Så frågan är väl vad den nya kommissionen ska komma fram till som inte redan utretts och diskuterats. Särskilt eftersom regeringen valt att bara ta med representanter för kommuner, landsting och fackföreningar i kommissionen. Man kan befara att det kommer att saknas både forsknings- och näringslivsperspektiv i arbetet.
Bakgrunden är alltså väl känd: vi blir äldre och friskare, en framgång för den enskilde och för samhället, men de gemensamma kostnaderna kommer att stiga. Det så kallade finansieringsgapet kommer att vara ca 90 miljarder år 2026 och det kräver tydliga prioriteringar. Finansieringsgapet visar på hur hög skatt samhället kan ta ut och vilka uppgifter som ska utföras och vilka utgifter som därmed krävs. Sverige har redan höga skatter och då är det desto viktigare att se över vad de används till. Utmaningen är större än bara pengarna, säger regeringen, och där kan man verkligen hålla med.
Det skulle behövas ett rejält nytänkande kring hur man ska prioritera i välfärden och hur den kan utvecklas så att invånarna känner tilltro till den. Helt nya system och arbetssätt behöver införas vilket brukar vara besvärligt att göra.
Regeringen har viss självinsikt då man tar upp personalbehovet som en utmaning, och till området hörande frågor kring arbetsmiljö och ”frisknärvaro”. Digitalisering, nya teknik och nya innovationer är andra utmaningar och det ska gudarna veta att landstingen länge kämpat med att få till användarvänliga system, både för patienter och vårdpersonal. Och än får vi vänta ett antal år på detta, inte minst inom Region Skåne.
Olika förutsättningar för större tätorter respektive landsbygd är ytterligare en utmaning. Sist men inte minst tas organisation och styrning upp, och det är nog här många av problemen härrör ifrån. Att ändra organisationen och styrningen är emellertid lättare sagt än gjort. Det finns både enskilda politiker, partier och tjänstemannaorganisationer som kommer att lägga sig i detta eftersom de befarar försämringar för egen del. Egenintresset är tyvärr alltför starkt inom alla samhällssektorer.
Vi har haft kniven mot strupen i många år nu, och det blir inte lättare för att man skjuter problemen framför sig. Ingen vill ju ha sämre kvalitet i välfärden eller kraftiga skattehöjningar och avgifter. Mycket prestige och politiska brandfacklor behöver stoppas undan för att kommissionen ska nå framgång. Trots att näringsliv och forskning inte är med i arbetet får man ändå hoppas att kommissionen inte låser sig vid den känsliga frågan kring privat eller offentlig drift. Den har legat som en våt filt över svensk välfärd och politisk debatt under alldeles för många år.
Att jobba smartare i välfärden är en annan, av regeringen, väntad effekt av arbetet. Det kräver helhetssyn och transparens och avskaffande av stuprör i organisationerna. Extremt svåra frågor att ta tag i och få igenom, som inte bara är vackra ord utan som faktiskt innebär en reell förändring.

Dagens fråga

Tycker du om frågesport?

Loading ... Loading ...